Tillstånd i världen
- EN
Starkt hotad (Endangered)
En art är Starkt hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A–E för Starkt hotad och att den därmed bedöms löpa mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd.
Antal i det vilda (år 2022 i Sverige/Norge)
550
Källa: Artdatabanken
-
Vetenskapligt namn
Vulpes lagopus (syn. Alopex lagopus)
-
Storlek och livslängd
Vikt: 2,5-5 kg
Längd: ca 70 cm
Livslängd: 5-8 år
Föda: Smågnagare som lämmel; ripor, grodor, ägg och kadaver. -
Utbredning
Antal i Sverige och Norge är ca 550 vuxna individer. Det varierar stort mellan olika år beroende på hur stor gnagartillgången är.
Fjällräven lever på tundra och kalfjäll. Tillsammans med ren och fjällämmel är fjällräven en av de äldsta däggdjursarterna på den skandinaviska halvön. När inlandsisen drog sig tillbaka följde dessa djur iskanten och sedan dess har de haft en plats i fjällvärlden. Fjällräven är väl anpassad till det arktiska klimatet bland annat genom hårbeklädda trampdynor och en bra isolerande päls. Färgen på pälsen kan antingen vara vit på vintern och brun på sommaren eller blåsvart året runt.
Allätare
Fjällrävens viktigaste föda är fjällämmel och det är under bra lämmelår som fjällräven förökar sig som bäst. De inträffar vart tredje-fjärde år. Samma cykliska mönster syns i fjällrävens reproduktion, år med god tillgång på lämmel innebär också flera fjällrävsvalpar. Även om fjällräven föredrar lämmel, så är den inte kräsen i maten. Den äter vad den hittar, andra smågnagare som sork, fåglar som ripor, grodor, ägg och kadaver. Den är även till stor del asätare och lever på resterna av vad andra har lyckats fånga. Speciellt under vintertid kan renkadaver som fällts av större rovdjur vara en viktig föda. Dock har tillgången på ren under vintern minskat vilket lett till mindre kadaver. På sommaren kan det till och med bli fågelägg eller fisk på menyn beroende på vad som är tillgängligt.
Lever i par
Fjällrävar är monogama, dvs de håller ihop i par, men ibland kan en fjolårsunge stanna kvar ett år, och ibland kan två familjer flytta ihop i samma lya. De gräver lyor under marken där de föder sina ungar. Lyorna kan ha tiotals utgångar och de används år efter år. Området runtom lyan är beväxt av frodigt gräs till följd av all spillning och matrester som fjällräven lämnar. De parar sig i mars och ungarna föds i maj/juni. Ungarna stannar i närheten av lyan fram till hösten, varefter de vandrar iväg. I fjällen lyckas de bara fortplanta sig om tillgången på föda är mycket bra, under dåliga lämmelår kan många fjällrävspar avstå att föröka sig. Under år med mycket god tillgång på föda kan antalet ungar bli uppåt 18 stycken, men vanligen får de 5-10 valpar. Dödligheten är dock mycket hög för valpar, speciellt om det är ont om mat.
Hot
I början av 1900-talet var fjällräven fortfarande vanlig i Sverige men redan 1928 var stammen hårt reducerad, varför den blev fridlyst. Trots det skydd som fridlysningen innebar har fjällrävstammen fortfarande inte återhämtat sig.
Det allvarligaste hotet mot fjällrävens existens är klimatförändringarna som påverkar fjällmiljön på flera olika sätt. Ökad frekvens av vinterregn orsakar hård skare och isbark, en tunn ishinna, som medför att gnagare och ripor får det mycket svårare att komma åt maten. Det är troligen den största anledningen till att år med god tillgång på gnagare har uteblivit under längre perioder, exempelvis mellan år 1983 och år 2000. Sedan 2001 har det varit flera gnagarår, bland annat 2015. År 2022, endast i södra fjällen, men inte i norra Sverige.
Rödräven skapar problem
En annan effekt av klimatförändringarna är att rödräven tar sig upp ovanför trädgränsen där den normalt inte finns. Rödräven är nästan dubbelt så stor som fjällräven och utgör ett hot den på många vis – både som konkurrent om mat, men också för att rödrävar faktiskt dödar fjällrävar. I Finland har vi ett skräckexempel då rödräven i stort sett verkar totalt ha konkurrerat ut fjällräven (men sommaren 2022 föddes faktiskt en kull fjällrävar i norra Finland. Det är första gången på över 25 år! Fjällvandrare som lämnar kvar skräp och/eller matrester på fjället, lockar också till sig rödrävar.
Fjällrävsstammen är idag liten och geografiskt splittrad. De cirka 550 fjällrävarna är utspridda över ett stort område i framförallt norra Sverige och Norge, vilket gör det svårt för dem att hitta varandra.
Den naturliga biotopen för fjällräv är trädlös tundra. Denna miljö kan inte återskapas av människan utan måste skyddas från den ökade störning som nu sker. Turism med vandrare och skotertrafik kan snabbt nå gränsen för vad denna känsliga natur tål.
Tiodubblat antal på 20 år
Den skandinaviska fjällrävstammen var nära att utrotas år 2000 när det endast fanns 30-40 individer i Sverige och Norge, i Finland var den redan helt borta. Tack vare intensiva naturvårdsinsatser av forskare och personal på länsstyrelser, med hjälp av bland andra WWFs, ökande antalet fjällrävar och under lämmelåret i södra fjällen 2022 registrerades över 160 kullar och uppskattningsvis finns det över 550 fjällrävar nu i Sverige.
Vad gör WWF?
WWF stödjer Svenska Fjällrävsprojektet. Projektet arbetar bland annat med att stödutfodra samt reducera antalet rödrävar vid klassiska fjällrävslyor.
Fokus på norra fjällen
WWF har stött fjällrävarna i främst södra fjällen under lång tid och där har antalet ökat dramatiskt från ett 30-tal till flera hundra. Tyvärr har fjällrävarna i Norrbotten inte haft samma ökning.
Därför fokuserar nu WWF sin fjällrävssatsning på norra fjällkedjan, bland annat med stor hjälp av Naturkompaniets ”Naturbonus” som finansierar inventeringar och stödutfodring i Norrbottens län genom medel till Stockholms universitet och Länsstyrelsen i Norrbottens Län. Fjällrävssatsningen är en del i ett större WWF-projekt för att stärka skyddet av Tavvavuomaområdet och dess omnejd ca 6 mil norr om Kiruna.
Stöttar inventering
En viktig del i bevarandearbetet är att få fjällrävar att överleva i områden med fasta smågrupper av fjällrävar. Dessa rävar kan sedan sprida sig vidare till andra områden. Därför stödjer WWF forskarnas inventeringar för att hitta etablerade fjällrävspar och därefter sätter länsstyrelsens naturbevakare upp foderautomater för att hjälpa att fler valpar överlever vintern och att vuxna individer är i bättre kondition inför kommande förökningssäsongen. Det kan innebära att fler valpar föds och att föräldrarna klarar att föda upp dem.
Utan det intensiva arbetet som pågått under lång tid, så hade fjällrävarna med stor sannolikhet varit borta från Sverige. Fjällrävsarbetet behöver pågå länge än och fjällrävarna behöver få tid att återhämta sig till en rejäl fjällrävspopulation som knyts ihop över hela fjällkedjan.
Bli Naturfadder
Hjälp oss skydda våra pollinatörer och rädda svensk natur genom att:
- Skydda minst 30 % av svensk natur till år 2030
- Rädda hotade arter och bevara vår biologiska mångfald.
- Arbeta för ett hållbart skogs- och jordbruk.
- Sätta press på beslutsfattare och politiker för skärpta lagar och bättre skydd av svensk natur.
