Bli fadder – för ett levande hav!

Bli symbolisk förälder till en späckhuggare - skänk 100 kr i månaden!

Som Späckhuggarfadder stödjer du månadsvis WWFs arbete för ett levande hav. Du blir inte bara symbolisk förälder till en späckhuggare, du bidrar även till skydd av andra hotade arter och till fler marina naturvårdsprojekt. Regelbundenheten i din gåva har särskilt stor betydelse när den gör att vi kan ha bättre framförhållning och planera insatser med större kraft.

Som späckhuggarfadder får du:

• En fin späckhuggarmjukis i plysh
• Späckhuggarrapporten (e-nyhetsbrev) 4 ggr/år med rapport från WWFs arbete i Lofoten och Vesterålen.

Din månadsgåva gör skillnad!

Höga halter av miljögifter och storskaligt fiske

Utanför Norges kust finns det inte många fler än 1500 späckhuggare. Hur många som kan tänkas finnas totalt i världshaven vet man inte i dag.

Späckhuggare är rovdjur som befinner sig på toppen av näringspyramiden, vilket gör att de är väldigt utsatta för miljögifter, som de får i sig med födan och som sedan lagras i deras vävnader. Halterna av miljögifter hos späckhuggarna är en indikator på att de arktiska haven inte är så rena som de borde vara.

Utanför USAs västkust har man kopplat en ökad dödlighet hos vuxna späckhuggare till rekordhöga halter av PCB och andra miljögifter som man hittat hos döda späckhuggare.

Dagens storskaliga fiske hotar många fiskarter och en mängd andra organismer genom bifångst och bottenpåverkan och därmed de marina ekosystemen. Trålningen stör bottenlevande djur och växter, ibland krossas koraller och andra djur som kommer i dess väg.

Efter den svenska och norska kusten, växer exempelvis korallrev med kolonier av ögonkoraller. Dessa kallvattenkoraller erbjuder skydd, föda och förutsättningar för fortplantning för flera hundra djur- och växtarter. 
 
Skadas ögonkorallerna påverkas hela det marina ekosystemet långt in i framtiden. Ögonkorallen växer nämligen väldigt långsamt, i genomsnitt 6 mm per år, därför är korallerna extra känsliga för trålning. Dessutom ger denna fiskemetod upphov till stora spår i mjukbottnar och rör upp partiklar som sedan långsamt singlar ned och lägger sig i lager över bland annat korallerna och försvårar deras överlevnad.

Initiativ för havens ekosystem

WWF har under lång tid bidragit till både forskning och skydd av havens marina ekosystem. Vi har utövat påtryckningar på den internationella valfångstkommissionen (IWC) för att stoppa hänsynslös jakt på valar och skydda marina däggdjur. Parallellt driver WWF egna naturvårdsprojekt för att förbättra miljön i haven och skapa marina skyddade områden med bra skötselplaner.

Sedan 1987 finansierar WWF späckhuggarprojekt i Nordnorge där man studerar djurens ekologi, beteende och deras läten när de ”pratar ” med varandra. Projektet identifierar och följer späckhuggare för att kartlägga deras utbredningsmönster, födovanor och flockstrukturer.
 
Späckhuggarprojektet har som mål att öka kunskapen om späckhuggare och den marina miljö de lever i. Valarna, som är högst upp i näringskedjan, är en bra indikator på hur haven mår generellt.  Informationsspridningen har varit lyckad, framför allt i samband med påverkan för en mer hållbar valturism och för att stoppa oljeutvinning i känsliga havsområden.
 
Projektet riktar sig till olika intressegrupper som turister, turism- och fiskeindustrin, samt myndigheter. Arbetet med späckhuggare och fiske lyckades skapa ett oljemoratorium, d.v.s. ett förbud mot att borra efter olja under ett visst antal år, utanför Lofoten och Vesterålen. Detta förbud har WWF i Norge lyckats säkra ytterligare en mandatperiod till 2013.
 
Påverkan på Norges regering och lokala myndigheter är ett ständigt pågående arbete. Lobbyverksamheten har som främsta mål att säkerställa ett tillräckligt skydd för den känsliga marina livsmiljön i området och att minska den framtida effekten av klimatuppvärmning från nya oljefyndigheter.

Störst och snabbast inom släktet delfiner

Späckhuggaren är en social och lekfull varelse. Familjen leds av en äldre och erfaren hona och flocken håller samman hela livet. Den sociala organisationen hos späckhuggare varierar mellan olika familjeflockar. Det vanligaste är matriarkala grupper där både honor och hanar stannar i sin moders flock hela livet.

Flocken hjälps åt att ta hand om ungarna, något som ofta förekommer hos sociala däggdjur med stabila gruppbildningar. Familjemedlemmarna pratar med varandra genom ljudsignaler och varje familj har sin egen dialekt.

Späckhuggaren är en tandval och är den snabbaste och största inom släktet delfiner. Späckhuggare måste få i sig föda motsvarande 2,5-5 procent av sin kroppsvikt per dygn och kräver därför en konstant och riklig tillgång på bytesdjur.  De är mycket skickliga jägare och nyckeln till deras jaktlycka är en utmärkt samordning mellan familjemedlemmarna i flocken.
 
Späckhuggaren har färre och kraftigare tänder än de flesta andra tandvalar. Detta är en anpassning till jakten på andra stora marina däggdjur, till exempel delfiner, tumlare, sälar och sjölejon. Forskare har vid södra halvklotet observerat grupper av späckhuggare anfalla flockar av kaskelotter och till och med blåvalar.
 
De flesta späckhuggare äter dock mest fisk och de späckhuggare som kan observeras utanför Nordnorge på vintrarna äter huvudsakligen sill. Trots att späckhuggare jagar andra däggdjur i vattnet finns det inga bevis för att en späckhuggare någonsin anfallit en människa. 

Ge bort ett fadderskap

Som givare av ett fadderskap bidrar du varje månad till Världsnaturfondens viktiga arbete. För mottagaren av gåvan blir det en uppskattad present som räcker länge!

Förutom ett mjukdjur och ett gåvobevis (som du själv får överlämna) så får man som fadder regelbunden information om WWFs arbete samt rapportering från WWFs fältarbete inom det område du har valt att stödja.


Vill du ge bort ett fadderskap? Klicka här!