Bli fadder!

 

© Tiu Similä

Späckhuggaren

Späckhuggaren är en social och lekfull varelse. Familjen leds av en äldre och erfaren hona och flocken håller samman hela livet. Familjemedlemmarna pratar med varandra genom ljudsignaler och varje familj har sin egen dialekt. Späckhuggarna är en tandval och de är de snabbaste och största inom släktet delfiner. De är mycket skickliga jägare och nyckeln till deras jaktlycka är en utmärkt samordning mellan familjemedlemmarna i flocken.

© Tiu Similä

Hotet - vi förstör våra hav

Föroreningar, miljögifter, övergödning och klimat-förändringar utgör ständiga hot mot de marina miljöerna. Forskningsresultat visar att späckhuggaren är de mest kemikaliedrabbade däggdjuren i Arktis.

 

Späckhuggarna är toppkonsumenter och är mycket utsatta för miljögifter. De kan betraktas som en indikator på hur havsmiljön mår. De högra giftnivåerna visar tydligt att de arktiska haven inte är så rena som de borde vara.

Vad gör WWF?

WWF arbetar för ett levande hav för att säkerställa och förbättra livsmiljöer för späckhuggare och andra marina däggdjur. WWFs globala program inriktar sig på att skydda de mest utrotningshotade val- och delfinarterna genom att: etablera fler reservat, minska bifångsterna av valdjur i fiskeredskap samt stödja välorganiserad val- och delfinskådning. WWF arbetar även med att minska havsföroreningar som kan öka mottagligheten för sjukdomar och minska fertiliteten hos många djurarter.

Ditt bidrag gör nytta

Vad gör WWF?

Sedan 1987 finansierar WWF ett späckhuggarprojekt i Nordnorge, där man studerar djurens ekologi, beteende och undervattensläten. Projektet identifierar och följer späckhuggare för att kartlägga deras utbredningsmönster, födovanor och flockstrukturer.
 
Späckhuggarprojektet har som mål att öka kunskapen om späckhuggare och den marina miljö de lever i. Valarna, som är högst upp i näringskedjan, är en bra indikator på hur haven mår generellt.  Informationsspridningen har varit lyckad, framför allt i samband med påverkan på valturismen och oljeindustrin.
 
Projektet riktar sig till olika intressegrupper som turister, turism- och fiskeindustrin, samt myndigheter. Arbetet med späckhuggare och fiske lyckades skapa ett petroleum moratorium (ett utlovat skydd av ett område där man lovar att inte borra efter olja under ett visst antal år) utanför Lofoten och Vesterålen, som WWF nu arbetar för att behålla även efter 2010. Påverkan på Norges regering och lokala myndigheter är ett ständigt pågående arbete. Lobbyverksamheten har som främsta mål att säkerställa ett tillräckligt skydd för den känsliga marina livsmiljön i området och att minska den framtida effekten av klimatuppvärmning från nya oljefyndigheter.

En annan del av projektet är att arbeta för ett accepterande av WWFs fastställda råd för hållbar valturism. Idag väljer en del entreprenörer att följa WWFs råd, men målet är att minst 75 % av den lokala turistindustrin ska göra det.