Direktrapport från en sälkoloni
Skrivet av Tom Arnbom 11 mars 2009, klockan 15:24
När vi kliver iland blåser det snålt i nordöstvinden, men vem bryr sig! För just här och nu sker det häftigaste vi kan uppleva i den svenska naturen, nämligen när gråsälarna föder sina ungar. Det är Ytterskärgård och bortom horisonten finns det finska fastlandet.
Nyfödd gråsäl med den vita pälsen som bara ungarna har.
Jag sitter i ett gömsle på 1 x 2 meter, utan golv och vinden drar rakt in vid fötterna och det ligger snö i hörnen. Runt om finns ett hundratal sälkutar och mängder med stora gråsälshannar som slåss om honorna.
I luften svävar en och annan havsörn, får väl se om de vågar sig ned intill gömslet om några timmar. Återkommer snart med direktobservationer. Senaste vårtecken är sånglärka och tofsvipa.
Sälarna sjunger
Skrivet av Tom Arnbom 11 mars 2009, klockan 20:45
Mörkret har lagt sig och kylan biter sig fast i tårna. Det är bara någon grad varmt i trälådan jag frivilligt lagt mig i för att titta på gråsälarnas beteende. Sex havsörnar har nu slagit sig ned inom 50 meter från mig, men de vet inte att jag är här. Måste nu krypa ned i sovsäcken innan det blir frost i ansiktet.
Tom har spanat länge på sälar och örnar. Ögonen ser lite trötta ut.
Äntligen kom mamman
Skrivet av Tom Arnbom 12 mars 2009, klockan 08:47
Vinden mojnade och sälarna sjöng hela natten - ooohooo. Häftigt och spökligt på samma gång.
Framför gömslet har en sälkut ropat gång på gång. Hungrig? Men för någon minut sedan dök mamman upp och kuten fick en full omgång mjölk. Visste du att gråsälens dimjölk kan innehålla mer än 50% fett - jämför det med människans på 3% - rena broileruppfödningen. Inte undra på att ungarna tredublar sin vikt på några veckor.
Håller sig på land. Den vita pälsen ska bytas ut innan sälungen går i vattnet.
I år är det ovanligt mycket gråsälar uppe på skäret - kanske dubbelt så många som för något år sedan. Det har med klimatet att göra. När det är dåligt med havsis som i år - kommer stora mängder gråsälar i land för att föda sina kutar. Normalt är en stor del av polulationen på isen istället, men inte i år.
För vikarsälen är det mycket värre för de är nästan helt beroende av havsisen för att föda på. Ingen is, eller om isen bryter upp tidigt så dör ungarna - om någon vecka vet vi hur det har fått för vikaresalen i år - troligen åt pipan i de södra delarna.
Örnen väntade förgäves
Skrivet av Tom Arnbom 12 mars 2009, klockan 19:07
Jag befinner mig i smeten - intill en gråsälskoloni ute i skärgården. De små vita ungarna är hjälplösa när de föds - de har lite fett som isolerar mot kylan. Trots det så föds de under några veckor i månadsskiftet februari-mars. På bara några dar har de fått ett tjockt hull som isolerar dem.
Så fort en unge har fötts så kastar sig flera havsörnar upp på sina vingar, ett vingspann på flera meter, och dras som en magnet till den nyfödda. De landar och stirrar, stirrar och stirrar på ungen, men de rör inte sälkuten. Så snart moderskakan kommer ut tar havsörnarna hand om den, men de slutar inte att hålla ett öga på ungen. En kungsörn skulle säkert döda de nyfödda sälkutarna, men inte havsörnen. Den väntar och ser om ungen är sjuk eller om den dör - då äts den upp. Men är den fullt frisk, så lämnar örnarna den och har då väntat förgäves. Havsörnen är som en gam, social och inte någon superjägare.
De vita, avlånga kuddarna är sälungar. De mörka är mammorna.
De första sånglärkorna och tofsviporna håller till här ute vid gömslet. I morgon bär det av hem med båt och en välbehövlig dusch samt lite varm mat.
