(c) WWF / Fritz PÖLKING

Reinfeldt borde sätta press på USA

2009-11-12 (publicerad i SvD) 

KLIMATMÖTET. Reinfeldt kan som EU:s ledare föra förhandlingarna framåt, istället spelar han ner förväntningarna på Köpenhamn. Ett unikt politiskt momentum håller på att slarvas bort för att EU väntar in USA, skriver Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen, och Lasse Gustavsson, Världsnaturfonden WWF.

Under drygt hundra år har jordens klimat påverkats till följd av stegrande växthusgasutsläpp. Nu har mänskligheten kanske fem år på sig att vända ökningen till en minskning. Vikten av att världens länder levererar ett rättvist, ambitiöst och bindande avtal för att minska utsläppen av växthusgaser vid FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn i december kan inte nog understrykas. Ambitionen att hålla den globala medeltemperaturökningen under två grader är ett absolut måste. Vägen till Köpenhamn har varit en uppvisning i globalt samarbete och stor vetenskaplig enighet. Men kommer det att räcka?

De senaste dagarna har signalen från EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt varit att trots att länderna i tre år förhandlat om en ny period för Kyotoprotokollet så vill han nu ge upp det eftersom det inte går att få med USA. Utvecklingsländerna är med rätta mycket upprörda. På detta sätt kastas den enda legalt bindande garanti vi har på att industriländer ska minska sina utsläpp innan ett eventuellt nytt och bättre framtida system finns på plats.

Det är provocerande när Reinfeldt i medierna påstår att inte ens fattiga Indien med drygt ett ton per capita i utsläpp har rätt till ökade utsläpp. Det gränsar till cynism och undergräver ytterligare det förtroendekapital mellan nord och syd som redan är en bristvara. Visst ska Indien och Kina också minska sina utsläpp, men fram till 2020 handlar det i huvudsak om att kraftigt begränsa utsläppsökningarna. Vilket beting som utvecklingsländerna är beredda att acceptera hänger intimt samman med hur stort stöd den industrialiserade världen kan ge till utvecklingsländernas anpassningsåtgärder och förnybar energi.

Förutom en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet behöver Köpenhamnsmötet därför komma fram till omfattande stöd till utvecklingsländerna. Som beslutades i Bali för två år sedan handlar det alltså om två separata avtal i Köpenhamn. Det är ytterst förvånande att Reinfeldt ger upp Kyotoprocessen i den politiska retoriken vilket innebär att EU:s möjligheter att bilda nödvändiga koalitioner med andra länder inför Köpenhamn försvåras. Samarbeten mellan länder har genom historien varit avgörande för framgång och kommer utan tvivel vara väsentligt för framgång i Köpenhamn.

Ett unikt politiskt momentum håller på att slarvas bort genom att EU:s statsministrar väljer att förlita sig på det amerikanska ledarskapet trots att de vet att president Obama begränsas av den amerikanska lagstiftningsprocessen och trots att USA idag ligger långt ifrån de ambitioner som kan anses motsvara dess ansvar. Vi riskerar nu ett moras som liknar en tebjudning där länder endast meddelar hur mycket de är beredda att åta sig – utan juridiskt bindande regler.

Större kraft borde ägnas åt att bygga tillit och skapa allianser med starka partners med ambitiös klimatpolitik i utvecklingsländerna. Om EU vill kan man tillsammans med länder i G77 sätta press på USA så att de kommer med konkreta bud till Köpenhamn.

Samtidigt finns möjligheten i avsaknad av amerikansk lagstiftning att förhandla fram det avtal som EU helst vill se tillsammans med majoriteten i utvecklingsländerna och andra industriländer som skrivit på Kyotoprotokollet, till exempel Japan. Det står klart att USA i nuläget vägrar acceptera de bindande principer som utgör Kyotoprotokollet. Det är djupt oansvarigt, men får inte förhindra resten av världen att gå vidare. USA får dockas in i ett bindande avtal senare.

Det vore långt mycket bättre ledar skap av EU och dess ordförande Fredrik Reinfeldt att maximalt utnyttja detta klimatpolitiska toppmöte till att föra förhandlingarna så långt det överhuvudtaget är möjligt istället för att som nu spela ner förväntningarna.

Klimatförhandlingarna har hamnat i ett läge med alltför låga ambitioner, inte minst när stödet till klimatåtgärder i världens utvecklingsländer kommer upp. Enligt en ny FN-rapport behövs omkring 500 miljarder dollar per år i klimatstöd till utvecklingsländerna. Det är en stor summa pengar, men billigt jämfört med vad klimatförändringarna kommer att kosta om vi inte agerar nu.

Inställningen ”sist ur fossilsamhället vinner” tycks ha tagit över hos många av förhandlarna. Uppfattningen verkar vara att nu gäller det att se till att alla andra gör så mycket som möjligt så att det egna landet slipper agera kraftfullt och knappt behöver vara med och betala.

Vi vill kunna ge vårt stöd till de svenska representanterna och förhandlarna när de reser till Köpenhamn för att avgöra planetens framtid. Jorden ger dem tydliga exempel på vägen: den dramatiska minskningen av havsisarna på Arktis, väderförändringarna som drabbar de fattigaste i världen, öknarna som breder ut sig och regnskogen som avverkas i en alarmerande takt. Det gör också retorik och handling från ledarna i de mest sårbara länderna som vet att de kämpar nu för sina länders överlevnad och vår gemensamma framtid.

Vi kan inte förhandla med naturen utan måste respektera dess gränser. Lås oss därför diskutera hur vi ska fördela det gemensamma ansvaret att minska de globala utsläppsminskningarna och samtidigt satsa allt vi kan på att vara en av de växande lågfossilekonomierna som skapar globala samarbetslösningar. Sverige och statsminister Reinfeldt har möjlighet att spela en avgörande roll när världen samlas för att lösa vår tids allra största utmaning. Låt oss tillsammans göra det yttersta för att den möjligheten blir verklighet i Köpenhamn i december.

 

 

LASSE GUSTAVSSON
Generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF

 

SVANTE AXELSSON
Generalsekreterare Naturskyddsföreningen

 

 

Senast uppdaterad 2011-06-07

 

 

Presskontakt WWF

Kontakta WWFs pressteam!

Pressnummer: 08 - 546 575 00
E-post: press@wwf.se