(c) WWF / Fritz PÖLKING

Det är dags att skärpa övervakningen på havet

2009-08-07 (publicerad i GP) 

Den senaste tidens fartygsolyckor är en allvarlig väckarklocka som visar att det är dags att skärpa övervakningen för sjöfarten i Västerhavet. Vårt recept är säkra och kontrollerade sjöfartsleder samt utfasning av dåliga fartyg och höjda krav på besättningen, skriver Lasse Gustavsson, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF och Håkan Friberg, vd för Redareföreningen.


Hittills har mer än 200 ton bunkerolja läckt ut från det Panama-registrerade lastfartyget Full City som den 31 juli gick på grund i norska Skagerrak några mil från Strömstad. Samtidigt förliste det norska fartyget Langeland i ett av Sveriges mest artrika och värdefulla kustområde söder om Kosteröarna. Det var en katastrof som innebar att sex sjömän förlorade livet.

I luften har flygkaptener i princip ingen makt över sin färdsträcka. De följs noggrant av markbaserade kontrollsystem som har total kontroll över deras färdväg och målet för resan. Om piloterna vill göra några förändringar måste det godkännas av markkontrollen. På land har vi vägnät, trafikljus, trafikseparering och noggranna regler kring transport av farligt gods.

Till sjöss gäller fortfarande det tämligen förlegade synsättet Innocent passage. I praktiken innebär det att vem som helst får segla var som helst med vilken last som helst. Det gäller också besättningar med kraftigt varierande kompetens och olika fartygstyper.

Stora miljörisker
Följden blir att gamla, omoderna fartyg med dåligt utbildad besättning får gå med farlig last nära värdefulla kuster, inklusive skyddade områden. De utsätts för stora miljörisker om olyckan är framme. De bristande reglerna gör också att rederier med välutbildad besättning och högteknologiska fartyg, det vill säga modern kvalitetssjöfart, får svårt att konkurrera.

Många av åtgärderna för att förbättra situationen måste göras på internationell nivå via den internationella sjöfartsorganisationen IMO. Men andra kan lösas regionalt av länderna kring Östersjön, Skagerrak och Kattegatt.

Estland, Finland och Ryssland har gemensamt kommit långt genom att införa trafikledningssystem som drastiskt minskat olyckorna i Finska viken. Nu måste övriga länder i regionen inse att det är dags att agera.

Som central spelare i regionen med EU-ordförandeskapet i hand och det enda land som gränsar till samtliga av regionens innanhav har Sveriges regering en naturlig plattform för att framgångsrikt driva de här frågorna. Nedanstående förslag till förbättringar ryms dessutom inom ramarna för EU:s nya Östersjöstrategi.

Det finns framförallt två övergripande sätt att minska fartygsolyckorna i regionen. Det ena är att skapa väl kontrollerade sjöfartsleder som dirigerar hur fartygen får gå och det andra är att få bort undermåliga fartyg från våra vatten.

Sjötrafikleder finns i dag redan i Öresund, kring vissa delar av Bornholm och i Finska viken. De bör utvidgas så att det gäller hela vägen från Skagerrak till de befintliga lederna i Finska viken och norrut i Bottenviken. Lederna separerar fartyg som går i olika riktning och tvingar dem att hålla sig på avstånd från värdefulla och skyddade områden, områden med rev eller havsbaserade vindkraftverk.

Uppmärksamma kursändringar
Kontrollpersonal på land från så kallade VTS-centraler (Vessel Traffic Services) kan anropa fartyg som avviker från lederna eller beter sig underligt så att man snabbt kan uppmärksamma en kapten på felaktig kurs.

Lägg resurser och kontroller på fartyg som har många anmärkningar från tidigare hamnstatskontroller och inför krav på lotsning för fartyg och besättningar som inte har tillräcklig kompetens eller utrustning. Moderna fartyg med kompetenta besättningar behöver då inte utsättas för kontroller i samma utsträckning, vilket skulle gynna kvalitetssjöfarten.

Utan en konkurrenskraftig handelsflotta kommer Sverige att förlora sitt inflyttande i de internationella organisationerna där besluten tas för sjöfarten. Det är därför angeläget att också den svenska regeringen och sjöfartsministern inser att detta är avgörande för att driva svensk sjöfartspolitik även globalt.

Är överens
Världsnaturfonden WWF och Sveriges redareförening har tillsammans och var för sig i många år arbetat för hårdare sjöfartskontroll i regionen. När både miljörörelsen och näringen är överens har regeringen en ny chans att visa handlingskraft och agera.

Eftersom Sverige har en mycket modern och välutbildad handelsflotta finns det dessutom stora ekonomiska fördelar med en bättre reglerad sjöfart i regionen. Dessutom är kostnaderna för utökad kontroll utan tvekan lägre än dagens kostnader för saneringar och förlorade naturvärden.

Historiens största oljeutsläpp såsom Exxon Valdez-olyckan utanför Alaska och Prestigeolyckan utanför Spaniens kust 2002 kostade fantasibelopp för de drabbade staterna. Till detta ska lägga de ekonomiska förlusterna för turismen och fiskenäringen.

Med den tunga oljetrafik som finns i regionen i dag, skulle sådana olyckor kunna hända vilken dag som helst. Sverige har dessutom den längsta kustlinjen i det aktuella området och löper därmed stor risk att drabbas av många av de större eller mindre utsläpp som kontinuerligt sker.

För både Västerhavet och Östersjön, dess kalla vatten, dess skärgårdar, dess utbredda turistnäring och unika kustmiljöer skulle kostnaderna och förlusterna bli oersättliga om en olycka sker.

Låt oss inte vänta tills katastrofen är ett faktum innan vi agerar.


Lasse Gustavsson

Generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF


Håkan Friberg
Vd, Sveriges redareförening

 

 

Senast uppdaterad 2011-06-07

 

 

Presskontakt WWF

Kontakta WWFs pressteam!

Pressnummer: 08 - 546 575 00
E-post: press@wwf.se