PROGRAM TISDAGEN DEN 28 AUGUSTI

Jag har genomfört en historisk bristanalys där jag har jämfört dagens skogstillstånd i ett landskap i Västerbotten med skogstillståndet i samma område ungefär 100 år tidigare. Därefter har jag jämfört det nuvarande och det historiska landskapet med kriterier från den nuvarande FSC standarden som även används som strategiska miljömål av skogsägaren. Resultaten från den historiska bristanalysen visar tydligt på behovet av regionalisering av miljömålen om syftet är att efterlikna den förindustriella skogens struktur. Under 1900-talets början fanns det stora sammanhängande områden med olikåldrig tallskog i det studerade landskapet. I de flesta bestånd fanns det träd som var äldre än 200 år. Idag finns endast små uppsplittrade områden med äldre skog kvar och landskapet domineras av likåldrig skog; oftast helt utan träd äldre än 100 år. Den nuvarande skogen, som har formats av intensivt skogsbruk under 1900-talet, skiljer sig kraftigt från 1800-talets skogstruktur, som främst formades av återkommande lågintensiva skogsbränder. I dessa talldominerade skogar var lövandelen relativt låg och endast mycket små lövdominerade skogsområden förekom. Genom historisk bristanalys går det att öka kunskapen om tidigare störningsregimer och landskapstruktur på ett systematiskt sätt. Metoden kan användas för att ta fram nya referenser, som är helt nödvändiga för regional anpassning av olika typer av miljömål.
Anna-Lena Axelssons Power Point-presentation

Att mäta biologisk mångfald i praktiken, Per Angelstam, SLU, WWF och Örebro universitet
Begreppet biologisk mångfald myntades under slutet av 1980-talet för att väcka frågan om arters utdöende. Även om det finns ett olika varianter på definitionen av vad biologisk mångfald är så innehåller alla komponenterna gener, arter och livsmiljöer. Dessutom inkluderas ofta processer/funktioner i de biologiska systemen. Att mäta biologisk mångfald i praktiken innebär vanligen att man fokuserar på arter och/eller artgrupper och olika livsmiljöer/naturtyper. Eftersom naturen är dynamisk är det även angeläget att beakta åtminstone de processer som bidrar till att arter och livsmiljöer kan vidmakthållas. Av rent praktiska skäl är det svårt att mäta den genetiska mångfalden. Alltså kan man förenkla det till:

Att bedöma den biologiska mångfalden olika komponenter kan göras i olika perspektiv i tid och rum. Det är enklare att nå målet att bevara biologisk mångfald på kort sikt, till exempel i form av att arter finns kvar i ett område i något decennium. Men det är betydligt svårare att nå målet på lång sikt i form av att bevara livskraftiga stammar av alla naturligt förekommande arter. För att bevara biologisk mångfald på lång sikt krävs alltså inte bara att individer finns i några få lämpliga livsmiljöer idag. Dessutom måste mängden av livsmiljöer i landskapet under lång tid vara tillräckligt stort. Därför måste man använda sig av ett brett spektrum av skalor att mäta i. För att ansluta till de gängse benämningarna så kan man dela upp den geografiska skalan i flera grupper:

Men det är angeläget att mätningar av biologisk mångfald sker i en skala som kommer den enskilda brukaren av skogen tillgodo. För detta ändamål har metoder utvecklats dels för träd- och beståndsskalan och dels för landskapsskalan. Den första metoden bygger på en kombination av tidigare använda metoder (skogsuppskattning, indikator/signalarter och naturvärdesbedömning) i provytor så att statistisk bearbetning kan ske. Metoden har tillämpats i Skottland, Österrike, Italien, Polen, Lettland och Sverige. Den andra metoden täcker landskapsskalan och bygger på att använda befintlig information från skogsbruksplaner och information om olika fåglar och däggdjur och har tillämpats i drygt 40 landskap i Europa.
Per Angelstams Power Point-presentation

Lövträindustri - ett led i naturvårdsarbetet, Johan Åberg, Skogsvårdsstyrelsen V:a Götaland
Att öka lövinslaget i landskapet är självklart angeläget ur ett ekologiskt perspektiv men är viktigt även ur ett ekonomiskt perspektiv, för skogsägaren, för förädlings- och för turismnäringen. SVS Västra Götaland driver i Dalsland sedan ett år tillbaka ett lokalt investeringsprojekt vars syfte är att öka kunskapen om lövskogens ekologi, skötsel och ekonomi bland allmänheten, skogsägare, skogsbruket och övriga intressenter. Utöver information, utbildning och rådgivning innehåller projektet bl a möjlighet för skogsägare att söka ersättning till produktionsinriktad skötsel av lövskog, ett byggande av nätverk mellan de olika stegen i lövträförädlingen samt säkerställande av biologiskt värdefull lövskog. Även uppföljning av projektets olika delar är ett viktigt arbetsområde. Hittills har knappt 300 ha bland- eller lövskog beviljats ersättning, en broschyr för marknadsföring av bygdesågar har tryckts, och fem lövrika biotopskydd bildats samt tre naturvårdsavtal har slutits. En enkätundersökning om Dalslänningens syn på lövskog, skogliga demoytor, en metodik för användande av ansvarsarter och en stannfågelinventering har genomförts eller pågår.
Johan Åbergs Power Point-presentation

Information saknas

100 kriterier i en förenklingsprocess
- skulle det gå att dra ned kriterierna till hälften? - värt ett försök.
- tillämpa av "en in - en ut" principen för naturvårdshänsyn.

Red ut oklara frågor och tydliggör de stora diskussionsfrågor
- till exempel finns det nu för stora tolkningsutrymmen för fjällskogarna

Förenkla och förtydliga ett flertal kriterier
- till exempel skrivningarna om lövandelar och död ved

Gör en pedagogisk utveckling av FSC-standarden
- strukturera och sammanfatta FSC-kriterierna bättre så att fältfolket kan ta till sig budskapet på ett enklare sätt. Ett exempel är vad man ska tänka på vid röjning.

Lyft in klara naturvårdsbrister i FSC-standarden!
- till exempel vatten- och viltvård

Öka FSCs trovärdighet!
- se till att alla parter förverkligar standarden, och att den tolkas välvilligt
- för dialogen utanför tidningarna - alla vinner på saklighet

Saluför FSC rätt!
FSC är:
- ett uttryck för sektorsansvaret i svensk skogsbruk.
- en plattform för dialog/konfliktlösning och för ett miljövänligare skogsbruk.
- en kompromiss mellan ekonomiska, sociala och ekologiska intressen.
- ett viktigt miljöverktyg bland flera andra.

FSC är inte:
- en tolkning av det svenska miljömålet
- det enda som krävs för att bevara biologisk mångfald i skogen

Skapa en ständig förbättring av FSC!
- skapa system för en bra dialog mellan forskare och praktiker
- se till att revisionsresultatet anses bli till det bättre för alla ingående parter

Ha inte orealistiska förväntningar!
- FSC-systemet bygger på demokratiska förslag men besluten tas i "Polsk riksdag"
- förändringar måste bygga på gemensam övertygelse (eller kohandel)

Skapa svensk fred mellan FSC- PEFC!
- skapa två system med likvärdiga standards
- ta bort hindren i virkesflödena mellan de två systemen (under förutsättning att de blir likvärdiga)

Under 90-talet har skogsbruket utvecklat strategier för att bättre integrera biologisk mångfald i sitt koncept för uthålligt skogsbruk. Olika modeller för ekologisk landskapsplanering och mer naturnära skötselmetoder har sett dagens ljus. Dessa vägar, med en bas i en generell naturvårdshänsyn vid alla skogliga åtgärder i kombination med olika skötselmodeller, där bevarande och förstärkning av s.k. nyckelbiotoper, utgör grundvalen, har blivit en modell som tycks ha en bred förankring också inom forskarvärlden. Även miljörörelsen har ställt sig bakom "den svenska modellen", som ryggraden i den svenska FSC-standarden. Besvärande i sammanhanget är att det i stort helt saknas vetenskaplig dokumentation som visar om idéerna fungerar. Hundratals miljoner kronor satsas årligen från skogsnäringens och samhällets sida utan någon samlad utvärdering av konceptet. Behovet av en vetenskaplig utvärdering är givetvis stort inför framtida skogspolitiska utredningar eller revisioner av olika certifieringsstandarder, men också för att skogsbrukarna själva skall kunna förfina arbetssättet, så att mesta möjliga naturvårdsnytta kan erhållas för de insatta resurserna. Några typer av frågeställningar som skogsnäringen tycker är intressanta är: * Hur mångfalden är fördelad på de olika naturvårdssortimenten, dvs hur effektiva de olika delarna av den svenska modellen är
* Hur mångfalden är i naturvårdsavsättningarna jämfört med den normala produktionsskogen
* Hur mångfalden är kopplad till skogens sammansättning, t.ex. skogsålder och trädslagssammansättning
* Hur mångfalden varierar mellan landskap
* Hur mångfalden varierar över tiden (genom upprepade mätningar)
I ett försök att testa en utvärderingsmodell genomförde Stora Enso Skog i samarbete med SLU Grimsö forskningsstation ett projekt under hösten 1998. Inom två landskapsavsnitt i Mellansverige noterades 72 specialiserade arter och 28 olika skogliga mått inom 885 provytor längs transekter, som fördelades på bestånd med olika skötselinriktning; naturreservat, nyckelbiotoper, förstärkningszoner, korridorer och vanlig omgivande brukad skog. De utvalda arterna och de skogliga måtten antogs representera boreala naturskogsföreteelser som grova träd, död ved, hög trädålder, intakta störningsregimer och större arealkrav. Resultaten har delvis rapporterats i form av ett examensarbete (Höjer, 1999). Resultaten visade på en positiv korrelation mellan de specialiserade arterna och skogliga mått och att det är möjligt att lägga ut standardiserade mätsystem, som möjliggör långsiktig monitoring och därmed uppföljning och ständig förbättring av naturvårdsarbetet i skogen.
Börje Pettersson Power Point-presentation

Sverige och Tyskland bedriver båda uthålligt skogsbruk? Varför brukas inte skogen lika? Synen på skog och skogsbruk ar helt olika mellan länderna i Centraleuropa och Sverige och Finland. Vårt skogsbruk skiljer sig också mycket från nya skogsländer som USA, Brasilien och Nya Zeeland. När uthållighetsbegreppet (sustainable forestry) introducerades och ratificerades genom olika avtal förändrades aven synen på skogsbruk och skogsbruksmetoder i de olika länderna. Dock har olika länder valt att se på uthållighetsfrågorna på olika sett vilket lett till tillämpning av helt skilda skogsbrukssätt. Begrepp som nature-based forestry och pro Silva är stora på kontinenten men existerar knappt i Sverige. Sverige däremot är världsmästare på att rödlista arter och arbeta för biodiversitet. Vad är det som visat att den svenska modellen ar bäst??

PROGRAM ONSDAGEN DEN 29 AUGUSTI

SCA:s mål är att bevara den biologiska mångfalden på landskapsnivå. Strategier för att nå dessa mål är bl a följande:
* Detaljerad kunskap om produktionsförutsättningar och naturvärden i SCA:s skogar.
* Ekologisk landskapsplanering.
* Naturhänsyn i alla skogliga åtgärder.

Nya riktlinjer för inventering och åtgärdsplanering i ungskog har utarbetats och införts fr o m 2001 inom SCA. Ungskog definieras som skogsmark med etablerad återväxt fram t o m färdigbehandlade ungskogar där nästa åtgärd är ungskogstaxering. Vår inriktning är att inventera med 3-5 års mellanrum med hjälp av helikopter för att bedöma ev röjbehov samt att avgränsa områden med speciella naturvärden för särbehandling. Exempel på det senare är lövdominerade områden som avgränsas för framtida skötsel med löv som huvudträdslag och att de skötselklassas för att ingå i den " ekologiska landskapsplanen " för området.

SCA har även de senaste 2 åren succesivt reviderat vår röjningsinstruktion och inför 2001 slutfördes detta arbete. Vår inriktning är att den enskilde röjaren tar ansvaret för detaljhänsynen och exempel på detta är bl a följande:
* Begreppet hänsynsstam har införts och det innebär stammar av rönn, sälg, asp, al och "gamla smågranar". Dessa lämnas i de flesta fall.
* I kantzoner mot vattendrag och sjöar är strävan att skapa en lövdominerad och skiktad skog.
* I surdråg och smärre sumpskogspartier prioriteras björk och gran i första hand.

Dagens brandregim i södra Sverige är helt olik gårdagens. (Brandregim= det typiska branduppträdandet i en region/landskap: hur ofta de återkommer, normal storlek, hur intensivt och när de brinner mm). Idag brinner faktiskt väldigt små arealer, även om vissa bränder kan för oss människor upplevas stora som Tyresta 1999, Torsburgen 1992, Oskarshamn 1983 och andra bränder där 100-tals hektar brunnit av på en gång. Ett sätt att undersöka gårdagens brandregim är att datera brandskador som man sällsynt kan hitta i tallar och tallstubbar. Dateringen görs med dendrokronologi och gör att man kan bestämma exakt på året och även säsong när en brand inträffat.

Från tallstubbar (i första hand) i Kvills nationalpark (Niklasson & Drakenberg 2001 Biological Conservation) och Tyresta (Niklasson pågående undersökning) visar det sig att bränder varit vardagsföreteelser i (förmodligen) stora delar av de sydsvenska skogarna, åtminstone östra Götaland. Fram till 1700-talet brann det i genomsnitt vart 20-30:e år i skogarna. Efter sekelskiftet 17/1800 minskar bränder och blir sällsynta. Vad denna hastiga förändring berott på kan vi än så länge bara spekulera i, med stor sannolikhet har dock människan spelat den största rollen i detta genom förändrad markanvändning, lagstiftning mot svedjebruk, ordnat skogsbruk mm. Den starka minskningen i bränder har betytt väldigt mycket för många arter som lever i våra skogar. Många arter som är direkt och indirekt beroende av brand och öppna, soliga förhållanden har nu trängts starkt tillbaka pga skogsbruk och effektiv brandbekämpning. Likaså har granen gynnats starkt och har förmodligen på många platser ökat sin areal betänkligt jämfört med situationen för bara 300 år sedan.
Mats Niklassons Power Point-presentation

Många faktorer påverkar den biologiska mångfalden, men de som är långsiktigt styrande är klimatiska faktorer och markegenskaper. I marken är vattentillgång och näringskemi helt avgörande for sammansättningen av vegetationen, som i sin tur styr sammansättningen av faunan. Vatten och näring påverkas i sin tur av ett samspel mellan organismer och markpartiklarnas storlekar, kemiska och strukturella egenskaper. Med kunskap om klimat och de markkemiska och markfysikaliska egenskaperna kan man faktiskt ganska väl förutspå sammansättningen på flora och fauna. Den biologiska mångfalden påverkas emellertid i andra hand av hur vi som människor kortsiktigt utnyttjar markerna, och då kan merparten av de styrande och grundläggande faktorerna till synes helt tappa sin betydelse. Exempel är plantering av monokulturer och bortförande av skördar. Skulle vi därefter låta naturen sköta sig själv igen tar det väldigt lång tid innan vi får tillbaka den biologiska mångfalden i den form den skulle varit om vi inte varit där; om den över huvud taget kan gå tillbaks till ett sådant tillstånd. Det vet vi faktiskt inte. Vi vet däremot att vi kan påskynda lakningsprocesserna om vi vill, och vi kan partiellt restaurera och bibehålla en biologisk mångfald genom att gynna vatten- och näringsfaktorer i marken."

Bengt Nihlgårds Power Point-presentation

 

Läs mer om Tyrestabranden på http://www.tyrestaskogen.a.se/sidor/branden/storbranden.htm

Information saknas