Rädda Östersjön!

Vårt vackra hav är ett av världens mest förorenade

 

Östersjön har en spännande historia. Den har varit både ett hav och en sjö och är nu lite av båda – en blandning av sött och salt. Därför är Östersjön speciell och sårbar, och ganska få arter klarar att leva här.


Om det som just nu händer i havet istället hände på land skulle det toppa tidningarnas löpsedlar och regeringarnas agendor. Men så länge det ser bra ut på den glittrande vattenytan är det få som inser hur allvarlig situationen egentligen är.  Övergödning, överfiske och den ökande sjöfarten har gjort Östersjön till ett hav i kris.


 Men Östersjön går att rädda. Och vi har allt att vinna på att göra det!

Östersjöns djurliv är unikt

Tumlare. Foto: Solvin Zanki / Alamy

Tumlare

Visste du att?

  • Havsgris
    På danska kallas tumlaren marsvin (havsgris). Det svenska namnet beskriver dess tumlande sätt att simma. 
  • Signalsystem
    Tumlare använder akustiska signaler för att lokalisera sina byten och prata med varandra. De sänder ut klickande ljud på frekvenser mellan 120 och 140 kHz (människan kan höra ljud upp till 20 kHz).
  • Ensam val i Östersjön
    Tumlaren är den enda val som regelbundet befinner sig och fortplantar sig i svenska vatten. 

Tumlare. Foto: David Kilon / WWF

Har du någonsin haft turen att få syn på vår egen lilla tandval tumlaren (Phocoena phocoena)? Den fridlystes i Sverige 1973 men i Östersjön finns det bara cirka 500 individer. Tumlaren blir cirka 1,5 meter lång och 60 kg tung. Till skillnad från många delfiner så har den trubbig nos och en ganska liten ryggfena.

Tumlaren är skygg och lever i små grupper, ofta bestående av bara två individer. Den äter mest fetare småfisk som sill och skarpsill, och eftersom tumlaren lever i kalla vatten behöver den äta mycket och ofta – vilket gör den extra sårbar för minskningar i bytestillgång.
Tumlarna som lever i egentliga Östersjön skiljer sig såväl genetiskt som utseendemässigt från tumlarna utmed västkusten, och är listad som akut hotad i IUCN:s globala rödlista. De rör sig hela vägen från Skåne till Åland och troligtvis parar de sig i ett mindre område vid Midsjöbankarna, sydväst om Gotland, under juni och juli månad.


Det som hotar tumlaren i Östersjön är bland annat att bifångas i bottensatta, tunna fiskenät, som tumlaren inte har möjlighet att upptäcka med sitt ekolod. Den kan även fastna och drunkna i gamla tappade fiskenät, så kallade spöknät. Trots att drivgarnsfisket förbjöds i Östersjön 2008 tror forskarna att bifångst i nät fortfarande är den huvudsakliga anledningen till att tumlarna inte återhämtar sig i Östersjön.


Ett annat hot är ökande oljud under vatten – så kallat undervattensbuller – som bland annat orsakas av båtmotorer och anläggning av vindkraftsparker och gasledningar till havs. Tumlarens hörsel är bland den bästa i djurvärldens, och tumlaren är helt beroende av den för sin överlevnad. Alla miljögifter som släpps ut i haven är också en fara för denna lilla tumlande tandval.

 

Stöd WWF

Havsörn. Foto: Shutterstock

Havsörn

Visste du att?

  • Kräver stora träd
    Havsörnens bo kan bli två meter brett och väga bortåt ett ton. Det gör att de lämpliga boträden börjar ta slut i Sverige.
  • Olika i söder och norr
    Man har upptäckt att havsörnarna i södra delen av Sverige och i Lappland är genetiskt åtskilda.
  • Renar på menyn
    Havsörnarna i Lappland lever till stor del av renkadaver.

Havsorn. Foto: Leif Ragnarsson / WWF

Havsörnen är den största av Nordeuropas rovfåglar och ett lyckat exempel på hur en art kan återhämta sig med hjälp av naturvård. Från att ha varit nära att dö ut, först till följd av jakt och sedan på grund av miljögifter, är havsörnen nu åter en vanlig syn runt Östersjön och på många andra håll i Sverige.

Den häckar längs Östersjöns kuster, i Norrlands inland och i södra Sverige vid de större sjöarna. Att den helst håller till vid vatten beror på att den till stor del lever av havets läckerheter – fisk och sjöfågel. Havsörnen äter också kadaver, framförallt vintertid.

Havsörnparet håller ihop hela livet och bygger sitt bo högt uppe i en tallkrona, eller mer sällsynt i en klippskreva, av grenar, tång, mossa och grästorv. Honan lägger två–fyra ägg i mars–maj och ruvar dem i 45 dagar, ibland med avlösning från hanen. Efter knappt tre månader är ungarna redo att lämna boet.

Den fullvuxna havsörnen har ett vingspann på hela 2–2,5 meter. På äldre fåglar över fem år är stjärten kilformad och vit, vilket skiljer dem från kungsörnen som har en rundad stjärt.

 I mitten av seklet fanns bara cirka 50 havsörnpar i Sverige, och miljögifter som metylkvicksilver, DDT och PCB påverkade havsörnen negativt långt efter att de förbjöds på 1970-talet. Efter stora naturvårdsinsatser under de senaste 20 åren är antalet idag 530–600 par. Ett sätt att akut hjälpa unga örnar att överleva var att utfodra dem vintertid. Det är fortfarande många frivilliga krafter som hjälper till med detta.

Havsörnparet överger sällan sitt revir men kan växla mellan olika bon inom det. De flesta äldre havsörnar på Ostkusten är stannfåglar, medan yngre örnar och de i Lappland flyttar. Havsörnar i Sverige lever i snitt i 17 år.

Globalt finns havsörnen hela vägen från Europa till Asiens kust i öster. Dessutom häckar den på Grönland.

 

Stöd WWF

Vikare. Foto: Sindre Kinnerød / WWF

Vikare

Visste du att?

  • Kommer från Arktis
    Vikaren i Östersjön heter på latin Phoca hispida botnica och är från början en arktisk art som stängdes in i Östersjön efter senaste istiden.
  • Minskar pulsen
    När vikare och andra sälar ska dyka djupt minskar pulsen från 70 till 5–20 slag per minut.
  • Blir gammal
    Vikaren är långlivad – den kan bli 40–50 år gammal.
  • Äts i Arktis
    Både för isbjörnar och olika urfolk som inuiter och tjuktjer är vikaren huvudföda.

Vikare. Foto: Ola Jennersten

Vikaren är den minsta av Sveriges tre sälarter – de andra är gråsäl och knubbsäl. Vikaren lever i norra Östersjön där den föder sin kut på isen under februari eller mars. Mamman krafsar ut en grotta i snö eller mellan isflak med sina kraftiga framklor, och där stannar kuten i 5–6 veckor och växer snabbt tack vare mammans feta mjölk.

Som alla sälar simmar de med kraftiga sidorörelser av bakkroppen, och de främre labbarna används huvudsakligen för att styra med och hjälper till när den ska ta sig fram på land. Till utseendet är vikaren knubbigare än gråsälen.

Vikaren lever främst av fisk, men på menyn står också stora mängder skorv, även kallad ishavsgråsugga, som lever på havsbottnen.


 

För drygt hundra år sedan fanns omkring 200 000 vikare i Östersjön. Idag är de betydligt färre. I Bottenviken, som har flest vikare, finns 8 000–11 000 individer och antalet ökar men i långsammare takt än förväntat. För vikarna i Finska viken och Rigabukten är läget sämre, totalt finns där bara 2 000–3 000 individer. Det beror främst på brist på havsis under reproduktionssäsongen. Vikaren är beroende av att kunna föda sin kut ute på havsisen, och utan is dör ungarna. Den pågående klimatförändringen är därför ett stort hot.

Förutom i Östersjön finns vikaren främst i Arktis men även i närliggande hav som Ochotska havet och Berings hav. Vikaren finns även i några sötvattenssjöar som i finska Saimen och ryska Ladoga.

 

Stöd WWF

Torsk. Foto: Magnus Lundgren / WWF

Torsk

Visste du att?

  • Lång och långlivad
    En torsk kan bli 25 år gammal och lika lång som en människa, 180 cm.
  • Långsimmare
    Varje år simmar torsken hundratals kilometer mellan platser där den leker (lägger ägg) och söker föda.
  • Solitär
    Torsken lever ensam och ses bara i stim under lekperioden.

Torsk. Foto: Magnus Lundgren / WWF

 Torsken håller till i kalla nordliga hav och ner till 600 meters djup. Den kan leva i alla svenska kustvatten från Skagerrak upp till Bottenhavet. Torsken kan väga upp till 50 kilo, men torskarna i Östersjön är något mindre. Den äter främst sill, skarpsill, lodda, kräftdjur och musslor, men även egna yngel.

Torsken lägger sina ägg i hamnar, vikar och på båtar ute till havs. De är cirka 1,5 mm stora och driver omkring med havsströmmarna tills de kläcks efter tre veckor. I Östersjöns bräckta vatten behöver äggen vara lite större för att kunna flyta. Bara ett fåtal av äggen utvecklas till vuxna torskar, eftersom de är omtyckt föda för små kräftdjur, maneter och sill.

Torsken har länge varit viktig för människor på norra halvklotet, eftersom den gjort det möjligt att livnära sig på fiske. I mitten av 1900-talet förändrades fisket då moderna fiskemetoder gjorde det möjligt att ta upp mer fisk än vad havet tål, och idag är torsken klassad som sårbar på Artdatabankens rödlista.

Utanför Kanadas östkust, vid New Foundland, finns människor som talar om att det förr fanns så mycket torsk i vattnet att det nästan gick att ”gå” på dem. Nu finns nästan ingen torsk kvar i regionen. På grund av överfiske kollapsade det atlantiska torskbeståndet här på 1990-talet.

I Östersjön fanns det förut gott om torsk och yrkesfiskare kunde livnära sig på fisket. Men även här saknades regler som hindrade att den fiskades för hårt av alltför många fiskebåtar. Dessutom mår torsken i Östersjön inte bra av övergödningen som leder till syrebrist. Nu har det östra beståndet återhämtat sig tack vare en kombination av minskat svartfiske, långsiktig förvaltning samt bra saltvatteninflöde som gynnat reproduktionen.

WWF arbetar för mer fisk i haven. Allt fiske ska begränsas till nivåer som på lång sikt inte skadar fiskbestånden eller havsmiljön. Vi arbetar aktivt mot olagligt fiske och för att förorenande utsläpp till havet ska stoppas vid källan.

 

Stöd WWF

Sillgrissla. Foto: Joakim Odelberg

Sillgrissla

Visste du att?

  • Var nära utrotning
    Skoningslös jakt ledde till att Östersjöns sillgrisslor var nära utrotning i slutet av 1800-talet. Bara 20 fåglar fanns kvar på Stora Karlsö när de fridlystes.
  • Långlivad
    Sommaren 2015 spanades den äldsta ringmärkta sillgrisslan in – rekordet ligger nu på nära 43 år!
  • Djupdykare
    Sillgrisslorna är otroligt smidiga under vattnet och kan dyka 200 meter djupt.

Sillgrissla. Foto: Joakim Odelberg / WWF

Sillgrisslan vistas större delen av sitt liv på havet. De häckar i kolonier, som ofta uppgår till tusentals par, över hela norra halvklotet. I Östersjön lever ungefär 65000-75000 stycken. De häckar på klippiga öar längs Sveriges ostkust – den nordligaste kolonin håller till på ön Bonden utanför Västerbottens kust och den största kolonin finns på Stora Karlsö utanför Gotland. Här har WWF i nästan 20 år finansierat ett havsfågelprojekt.


I månadsskiftet april-maj lägger sillgrisslehonan sitt enda ägg direkt på berget. Det kan verka chansartat på en smal klipphylla högt upp, men äggets form med ena änden mycket spetsigare än den andra gör att det rullar runt sin egen axel när det får en knuff, och oftast klarar sig.


Sillgrisslan är den enda fågeln i Sverige som ruvar stående. Paret delar jämlikt på ruvningen och hjälps åt att mata ungen när den kläckts. Den vill ha fisk, främst skarpsill som föräldrarna dyker efter – ofta miltals ut till havs. När ungen är tre veckor övertygas den med lock och pock att hoppa ner från klippan och simma med ut till fiskevattnen där hanen fortsätter att mata ungen.

På Stora Karlsö finansierar WWF sedan 1997 det världsunika havsfågelprojektet ”Baltic Seabird” som drivs av Stockholm Resilience Center. Det går ut på att studera och ringmärka fåglarna för att få bättre förstå förändringar i havsmiljön. Tack vare studierna vet vi idag mer om sillgrisslornas liv och hur de förflyttar sig. Den kunskapen bidrar med viktiga pusselbitar till hur Östersjön långsiktigt bör förvaltas.


Ett av de största hoten mot sillgrisslorna är fiskenät, eftersom fåglarna kan fastna i dem och drunkna när de dyker efter föda. På Stora Karlsö häckar nu drygt 14 000 par sillgrisslor, vilket är en glädjande fördubbling på tio år. En orsak till ökningen kan vara att det sedan 2008 är förbjudet att använda drivgarn i Östersjön – ett förbud som WWF var med och drev fram.


Stöd WWF

Tab end

Det är dags att styra åt samma håll

 Det är bråttom att rädda Östersjön. Men eftersom olika länder och starka krafter motarbetar varandra är det svårt att komma framåt. WWF jobbar stenhårt för att få politikerna att samarbeta och utgå från vad havet klarar när de sätter regler för fiske, jordbruk, sjöfart och andra aktiviteter som påverkar ekosystemen. Och vårt arbete ger resultat! I tio år har WWF kämpat för att kryssningsfartygen inte ska ha laglig rätt att dumpa avföring rakt ut i vattnet, och nu har Östersjöländerna äntligen enats om ett förbud.