WWF

Järv

Som en långbent grävling, med stora tassar och lång yvig svans, rör sig järven över stora områden i vår fjällkedja. Ofta i ödslig, svårtillgänglig terräng dit vi människor har svårt att ta oss. Egentligen borde vi säga "ensamjärv" istället för "ensamvarg" för järven vill helst vara för sig själv, medan vargen lever i flock. Skrönan säger att järven äter tills magen är spänd som ett trumskinn. Sedan klämmer sig järven mellan två träd och tömmer magen på sitt innehåll. Därefter kan den fortsätta att äta. Självklart så stämmer inte det utan ryktet om järvens glupskhet kommer sig av att den ofta styckar kadaver och gömmer köttstycken i matförråd, för kommande behov. Djur som är sällsynta och som lever i områden långt från människan brukar bli föremål för vanföreställningar och myter. Än idag har järven ett felaktigt rykte om sig att vara ett ovanligt glupskt och blodtörstigt rovdjur.

Ett rovdjur med stora fötter

Järven är Europas största mårddjur. Den är kraftigt byggd och har stora tassar. Pälsen är mörkbrun eller brunsvart med ett ljusare band längs sidorna. Järven är cirkumpolär, dvs den finns över hela det norra halvklotet. I Sverige håller den främst till längs fjällkedjan: den rör sig både på kalfjället, i de fjällnära skogarna och på senare år även nere i skogslandet i delar av Hälsningland, Medelpad, Ångermanland och Dalarna.

Järven är ett rovdjur, men är en ganska dålig jägare. Den lever främst av kadaver efter renar som har dödats av andra rovdjur och som den hittar med hjälp av sitt förträffliga luktsinne. Järven fungerar tillsammans med fjällräven som renhållningsarbetare i arktiska områden. Järven kan också döda ren på egen hand, framför allt på vintern. När det är snö på marken ökar chanserna för den att själv döda sitt byte. De stora tassarna fungerar ungefär som snöskor som fördelar tyngden så att snötäcket bär bättre. Renen däremot sjunker igenom snön med sina klövar och blir ifattsprungen. Sommartid lever järven på mindre däggdjur och fåglar och den äter även bär.

Järvspår i snön.

Foto: Ola Jennersten

Ungarna föds i en snödriva

Mitt i smällkalla vintern i februari-mars, föds ungarna. Oftast är de 2 eller 3 och lyan ligger långt inne i en hängdriva. Honan parade sig året innan, någon gång mellan april och augusti, men först vid årskiftet började ungarna utvecklas inne i honans mage. Det beror på att järven har "fördröjd inplantation", dvs ägget fäster inte i livmodersväggen direkt efter befruktningen. Ungarna stannar hos mamman hela våren och sommaren och finns oftast kvar i hennes hemområde fram till senhösten. En vuxen hona rör sig inom ett område som är mellan 50 och 350 km² stort. Hon markerar sitt område med doftmarkeringar, dvs urin, spillning och sekret från speciella doftkörtlar. En hane rör sig över större ytor, hans hemområde kan vara mellan 200 och 1 000 km². Hanarna lever åtskilda, men inom en hanes område kan det finnas flera honor.

Snöskotern är järvens fiende

I början av 1900-talet sköts det mellan 125 och 150 järvar varje år. Efter en kraftig tillbakagång fridlystes den 1969, då arten ansågs vara utrotningshotad i Sverige. Efter fridlysningen ökade stammen svagt fram till mitten av 1970-talet. Därefter har antalet legat konstant, eller minskat. Olaglig jakt är en orsak till den allvarliga situationen. Men det finns andra orsaker också till järvar förolyckas, bland annat blir en del ungar ihjälbitna av andra järvar.

Visste du att:

... järvhonan är mycket känslig för störningar vid lyan. Blir hon oroad flyttar hon ungarna och det kan minska chanserna för dem att överleva.

... spår efter trebenta järvar regelbundet hittas, ett tecken på att de fastnat i illegala saxar. För ett par år sedan hittates förgiftade åtlar (döda djur som läggs ut som lockbete åt rovdjur) på norska sidan gränsen om Västerbotten. Den illegala jakten visar tyvärr inga tecken på att minska.

...järven är det djur som gör störst skada på rennäringen i Lappland. Ersättning utgår med hänsyn till antalet järvföryngringar i varje sameby.

...järven är en höjdhoppare som utan problem kan hoppa 1,5 m rakt upp i luften.
 

Litteraturtips:

• WWFs broschyr Att Leva med Rovdjur
  
• De fyra stora, av B. Haglund, Norsteds
  
• Tidningen "Våra Rovdjur" som ges ut av Svenska Rovdjursföreningen innehåller fortlöpande rapporter om de stora rovdjuren
  
• Videofilmen "Järvland" av Bo Kristiansson, tel 0647 - 351 52
  
• Hemsidan www.de5stora.com

• www.rovjur.se