Tumlare i svenska vatten
Alla valdjur tillhör ordningen Cetacea. Den delas in i underordningarna bardvalar, Mysticeti, och tandvalar, Odontoceti. Tumlaren är en tandval och hör till familjen Phocoenidae. I denna familj finns totalt sex arter av tumlare. I svenska vatten lever den vanliga tumlaren Phocoena phocoena, och det är den arten som beskrivs nedan Tumlaren kallas för marsvin (havsgris) på danska, nise på norska och harbour porpoise på engelska. Det svenska namnet beskriver dess tumlande sätt att simma.
Hur ser en tumlare ut?
Den vanliga tumlaren är en liten val, bara 140-190 cm lång. Den är mörkgrå med en ljusare fläck på sidan, en mörk linje från bröstfenan till mungipan och ljus undersida. En tumlare har ingen markant näbb som många delfiner har, och de har låg triangelformad ryggfena. Tumlare är mycket skygga och hoppar inte alls lika mycket över vattnet som sina släktingar delfinerna. De är därför svåra att få syn på, och det är få människor idag som faktiskt har sett denna lilla val i Svenska vatten.
Hur lever tumlare?
Tumlaren lever ofta i små grupper om 1-3 individer. Den vanligaste konstellationen är mor och kalv. På platser där det finns gott om föda kan man ibland se större samlingar av tumlare. Tumlare äter mest fetare fisk som sill och skarpsill men även småtorsk. De föredrar fiskar i storleksordningen 20-25 cm, och måste få i sig mellan 5-10 % av sin egen kroppsvikt varje dag. Detta gör att de är känsliga för minskningar i bytesdjurens populationer.
Tumlare använder sig av akustiska signaler både för att lokalisera sina byten och för att kommunicera med varandra. De sänder ut klickande ljud på frekvenser mellan 120-140 kHz. Människan kan höra ljud upp till 20 kHz. Från det att en tumlarhona blivit könsmogen vid tre till fyra års ålder får hon en kalv varje år; i svenska och danska vatten föder hon i juni eller juli. Kalven diar i 8-12 månader. Det är vanligt att honan förlorar sina två första kalvar under digivningsperioden, troligen eftersom hon de första gångerna är oerfaren som mamma. Detta gör att en tumlarhona kanske bara föder upp tre eller fyra kalvar på hela sin livstid.
Hot mot tumlaren
Tumlare uppträder året runt i Skagerack, Kattegatt och Östersjön. Genetiska studier visar att populationen i Östersjön på högst 1000 djur har en mycket låg genetisk variation och är helt åtskiljd från den i Västerhavet. Det gör att den är känslig för eventuella förändringar i miljön. Sannolikt rör sig enstaka individer mellan Östersjön och västkusten men utan att påverka populationsuppdelningen. Tumlaren jagades fram till slutet av 1800-talet, och även under första och andra världskrigen. Då decimerades sannolikt antalet tumlare i svenska vatten mycket kraftigt. 1973 fridlystes tumlaren i Sverige, men trots det har beståndet inte återhämtat sig. Tumlaren är upptagen som sårbar både i den svenska rödlistan och i IUCNs globala rödlista för djur. IUCN är den Internationella Naturvårdsunionen.
Det som hotar tumlaren idag och hindrar den från att återhämta sig från jakten är huvudsakligen bifångst i fiskenät. De nät som fiskare använde förr var gjorda av tjockare trådar av naturmaterial. Dagens tunna nylonnät är svårare för tumlaren att upptäcka med sitt sonar. Eftersom tumlare letar föda längs bottnen så fastnar den ofta i sättgarn för bottenlevande fisk, till exempel torsk. De fastnar även i drivgarn, som är förbjudna i större delen av världen just för att småvalar och havsfåglar lätt fastnar i dem.Vid nyåret mot 2008 förbjöds även denna typ av extremt långa drivgarn i Östersjön. Förhoppningsvis kommer det att hjälpa tumlarna i vårt innanhav. De tumlare som fastnar i nät är ofta mellan ett och två år gamla. De har då just börjat lämna sin mamma och simma runt på egen hand. Detta visar att erfarenhet spelar en viss roll för att tumlaren ska undgå att fastna i fiskeredskap. Tumlarens reproduktionshastighet är bara 4 % per år. Därför bör den totala bifångstnivån hållas under 2 % för att populationen ska klara sig på längre sikt. Under 1995 uppskattade man att 2,9 % av populationen i ett undersökningsområde på den svenska västkusten dog i enbart torsk- och blekagarn.
Man tror även att den ökade båttrafiken i svenska vatten kan störa tumlaren. Tumlare är mycket skygga och den ökade användningen av fritidsbåtar kan göra att valarna har svårt att hitta skyddade platser där de får vara ifred med sina kalvar. Dessutom tror man att bullret från båtarna kan störa tumlaren i dess akustiska utövande. Tumlarens levnadsutrymme i kustområdena har på grund av detta minskat drastiskt under de senaste decennierna.
Ett tredje hot mot tumlarens fortlevnad runt Sveriges kuster är miljögifter. Högst halter av miljögifter har påträffats hos tumlare i Östersjön, och då på sådana nivåer att man kan förvänta sig hälsostörningar. Hos sälar har man kunnat koppla höga halter av PCB till lägre fertilitet, och det är troligt att ämnet skulle ha liknande effekter hos tumlaren.
