WWF



 
 
Kontakt
Världsnaturfonden WWF
Ulriksdals Slott
170 81 Solna
Tel: 08-624 74 00
PG: 90 1974-6
BG: 90 1-9746

Gorillor i Afrikas skogar

Den största av människoaporna 

Gorillor delas in i två arter: västlig och östlig gorilla. Man finner gorillor i sumpregnskog, låglandsregnskog och bergsregnskogar upp till ganska höga höjder. Den vidsträckta låglandsregnskogen i Kongo-bäckenet skiljer utbredningen av västlig och östlig gorilla med drygt 900 km.
 

Västlig gorilla (Gorilla gorilla)

Denna art delas in i två underarter: västliga låglandsgorilla och Cross River-gorilla. Utbredningsområdet för den västliga låglandsgorillan är låglandsregnskogen medan den andra underarten återfinns i bergsregnskogar. Så sent som 2002 upptäckte man en ny population i Ebo-bergen i Kamerun. Denna population finns mitt emellan den västliga låglandsgorillan och Cross River-gorillan. Forskare försöker studera Ebo-gorillorna och fastställa vilken underart den ska klassas till.
 
Västlig låglandsgorilla (Gorilla gorilla gorilla)
  • Populationsstorlek: 220 000 individer
  • Status: Hotad
Arten har sina starkaste fästen i Gabon och Kongo. Forskare har slagit larm om utveklingen för den västliga låglandsgorillan. Under tidsperioden 1983-2000 har populationen mer än halverats inom vissa områden. I norra Gabon i Minkebe har tjuvjakt och Ebola-viruset tagit död på 99 % av populationen på bara 10 år.
Nya rapporter visar på ett oväntat stort bestånd av låglandsgorillor finns i nordliga Kongo-Brazzaville. Antalet i den nordliga delen av landet uppskattas 2008 till hela 125 000 exemplar.   
 
Cross River-gorilla (Gorilla gorilla diehli)
  • Populationsstorlek: ca 250-300 individer
  • Status: Akut hotad
Cross River-gorillan har en mycket begränsad utbredning, kanske så liten som 200 km², i bergsregnskogarna på gränsen mellan Nigeria och Kamerun. Arten är uppsplittrad i sex delpopulationer där vissa inte har någon kontakt med varandra.
 

Östlig gorilla (Gorilla berengei)

Östlig gorilla lever i bergsregnskogarna utefter Albertine Rift-förkastningen. Man delar in arten i två underarter: Grauers gorilla och bergsgorilla. En diskussion pågår om bergsgorillorna i Bwindi och Virunga möjligtvis är två separata underarter. Likaså om den lilla gorillapopulationen på Mount Tshiaberimu väster om Bwindi är en tredje ras av bergsgorilla.
 
Bergsgorilla (Gorilla berengei berengei)
  • Populationsstorlek: drygt 700 individer
  • Status: Akut hotad
Bergsgorillorna finns i två populationer, dels i Bwindi nationalpark i Uganda, dels i Virunga-bergen på gränsen mellan Kongo/Rwanda/Uganda. Virunga-populationen består av ca 380 individer medan Bwindi-populationen är ca 320 individer.

I Virunga  finns ca 375 km² skyddad bergsregnskog och Bwindi 215 km². Gorillorna i Bwindi vandrar nu och då till närliggande skogsområden. Detta skapar problem med de småbönder som då får sina grödor förstörda. Bwindi gränsar i Kongo till ett skogsområde som heter Sarambwe som naturvården nu försöker skydda. Virunga-populationen har vuxit med ca 17 % tack vare en massiv naturvårdsinsats. Bwindi-populationen har varit förhållandevis stabil över samma tidsperiod. Tjuvjakt förekommer regelbundet och i december 2004 beslagtogs en fångad bergsgorilla unge.

Grauers gorilla (Gorilla berengei graueri)
  • Populationsstorlek: 16 000 individer
  • Status: Hotad
Grauers gorilla, även kallad östlig låglandsgorilla, har sitt starkaste fäste i nationalparken Kahuzi-Biega i östra Kongo. Grauers gorilla har ett fragmenterat (uppsplittrat) utbredningsområde idag. Det finns små populationer i skogarna runt Itombwe, Kahuzi-Biega, Tshiberimu och Maiku. Arten har drabbats hårt av jakt efter s.k. bushmeat.

I Khuzi-Biega-parken finns ett par gorillagrupper som kan besökas av turister. Under de senaste årens oroligheter i regionen dödades många djur av de olika rebellgrupperna. I maj 2004 sköts silverryggen (ledarhanen) i en av grupperna ihjäl strax intill parkhögkvarteret. Tack vare WWF-stöd till de Kongolesiska naturvårdsmyndigheterna har de under 2004 lyckats ta kontroll över hela Kahuzi-Biega. Det betyder att drygt 600 000 ha regnskog som är Grauergorillans starkaste fäste nu ger ett visst skydd för arten.