WWF

Östersjön – fiske 

---

Länderna runt Östersjön har de senaste åren skärpt kontrollen av fiske-näringen och följt den långsiktiga förvaltningsplanen för torsk. Detta har bidragit till en välkommen förbättring för arten i Östersjön. Exemplet visar att när den vetenskapliga rådgivningen följs finns möjlighet för bestånden att återhämta sig.

Därför vill WWF att det nu också upprättas förvaltningsplaner som ger livskraftiga bestånd av fler arter – bland annat sill,skarpsill och lax. Bifångster och dumpningen av oönskade fångster måste också fortsätta bekämpas. Nu finns möjlighet att vända den negativa trend vi sett under många år. Men bara om länderna i regionen agerar både klokt och långsiktigt.

Hur beslutas om fisket i Östersjön?

Fisket i Östersjön styrs till övervägande del av EUs gemensamma fiskepolitik (CFP)
 
Hur mycket som får fiskas beslutas genom politiska kvotförhandlingar
mellan EU-länderna. De ekonomiskt viktigaste fiskebestånden, som exempelvis torsk, sill och lax, är belagda med fiskekvoter. En fiskekvot bestämmer hur många ton ett land får fiska på en art. Internationella havsforskningsrådet, ICES, gör en biologisk bedömning av tillståndet och utvecklingen av arterna. Men kvoterna för flera bestånd i EUs vatten är idag satta betydligt högre än vad de vetenskapliga råden rekommenderar. Något som kan begränsas genom upprättandet av förvaltningsplaner.

Kohandeln med fiskekvoterna har lett till att över 80 procent av Europas
kommersiella fiskbestånd är överfiskade. Därför är EU nu världens största
importör av fisk. Genom att kortsiktiga ekonomiska och sociala intressen har fått gå före bärkraftiga bestånd har fiskepolitiken inte bara haft negativ påverkan på havens ekosystem. Den har även underminerat det ekonomiska värdet. Resultatet är att alla står som förlorare.

För stor fiskeflotta

Dagens globala fiskeflotta uppskattas vara uppåt dubbelt så stor mot vad som är hållbart i relation till fiskbestånden. Östersjöns flotta är också överdimensionerad och är inte så lönsam som den kunnat vara. En stor del av den dras med förlust eller låg inkomst. För att öka lönsamheten har många lockats till illegalt fiske. Anledningen till att flottan blivit
för stor beror på att EU aktivt gynnat yrkesfiskare genom bidrag till nya fiskebåtar. Utan subventioner hade fiskeflottan varit bättre balanserad. Många fiskeflottor upprätthålls även med skattebefrielser på bränsle och andra ersättningsstöd. Då hela en procent av EUs totala budget går till fiskesubventioner anser WWF att det är en oansvarig hantering
av EU-medborgarnas skattemedel. Skadliga subventioner måste upphöra och pengarna bör istället gå till förbättrad fiskeförvaltning, forskning och kontroll.

Så här vill WWF reformera fiskepolitiken:

Runt Östersjön har flera länder nu påbörjat en minskning av sina flottor men
processen är långsam. EU antog år 2009 nya regler för en stärkt gemensam fiskerikontoll. Dessa strävar bland annat efter att minska den illegala handeln med fisk vilket både kommer ha betydelse för beståndens
återhämtning och skapa bättre förutsättningar för seriösa yrkesfiskare.

År 2012 ska hela EUs gemensamma fiskepolitik reformeras. WWF arbetar
för att den nya politiken ska frångå det kortsiktiga systemet med kvotförhandlingar och att ekosystembaserade och långsiktiga förvaltningsplaner upprättas för alla bestånd. Det innebär att hänsyn
måste tas till bärkraften i bestånden men även till fiskets effekter på havets
övriga arter och miljö. Först när förvaltningen baseras på vad ekosystemet
mäktar med kan vi säkra fisket som en ekologiskt och ekonomiskt hållbar resurs. Större regionalt inflytande över förvaltningsplanernas innehåll, genomförande och kontroll är också viktigt. Det ökar delaktigheten och ansvarstagandet för de gemensamma besluten. Representanter
från yrkesfisket, producenter, havsforskare, icke-statliga organisationer samt berörda regeringar från regionen bör tillsammans vara delaktiga i det arbetet.

Fakta om fisket i Östersjön:

I Östersjön fiskar främst Sverige, Polen, Danmark och Tyskland framför allt torsk, sill, strömming och skarpsill, men även sötvattensarter som bland annat gädda, lax och ål.

För torskfisket inom det östra beståndet – som är åtta gånger större än det västra – är Polen, Sverige Danmark, Lettland och Tyskland de största aktörerna.

Inom det västra beståndet – som på 70-talet var dubbelt så stort som idag – står Danmark, Tyskland, Sverige och Polen för fångsterna. Det danska fisket är störst. (Källa: ICES uppgifter av landningar 2009)