WWF

Jordbrukslandskapet

Det traditionella svenska odlingslandskapet – med öppenhet, hagar, ängar och betande djur – är av många betraktat som sitt favoritlandskap.

Kort historik

Jordbrukslandskapet, som utgör ca 10 procent av Sveriges yta, har genomgått mycket stora förändringar under 1900-talet. Från småskaliga lantbruk med naturbetesmarker har jordbruket nu omvandlats till storskaliga företag med få grödor och brukningsformer. Det har gjort att framförallt jordbrukslandskapets artrikaste naturtyper, ängs- och hagmarker kraftigt minskat, vilket i sin tur har lett till att många arter som förut var vanliga i det öppna landskapet nu minskar eller är på väg att försvinna.

Man räknar med att cirka 1 700 (år 2005) av jordbrukslandskapets arter är rödlistade (dvs löper risk att försvinna från Sverige). Bland dessa arter finns både däggdjur, fåglar, fjärilar och andra insekter, kärlväxter, lavar och svampar.

Att bevara mångfalden av djur, växter och vårt öppna landskap i jordbrukskapet är numera en av naturvårdens viktigaste uppgifter och i den har bönderna och deras kreatur en oerhört viktig roll att fylla. Man kan säga att bönderna idag har ett dubbelt uppdrag – produktion av mat och produktion av artrika landskap.

WWFs mål i jordbrukslandskapet:

• Skapa förutsättningar för långsiktigt och bärkraftigt jordbruk och ett uthålligt nyttjande av naturbetesmarker.
• Hållbar landskapsutveckling med modellprojekt i skärgård, fjäll och skogsbygd.
• Bevara, restaurera och utveckla de biologiska och kulturhistoriska värdena. De inkluderar även hotade husdjursraser och äldre åkerogräs.
• Påverkan på beslutsfattare för bättre miljö- och naturhänsyn (policyarbete) dvs göra EUs jordbruksbudget grönare.

Naturbetesmarker

Världsnaturfondens naturvårdsarbete i jordbrukslandskapet fokuseras på de traditionella fodermarkerna, ängs- och framförallt naturbetesmarker.

Naturbetesmarkerna är jordbrukslandskapets äldsta markslag. En betesmark som betas väl under många år är en av de mest artrika naturtyper vi har i Norden. Betesmarkerna myllrar av insekter som fjärilar, gräshoppor, stritar och skalbaggar, vilka trivs på de solbelysta, örtrika gräsmarkerna. Av ca 2 200 kärlväxter som finns i Sverige förekommer ca 500-600 i naturbetesmarkerna.

Läs mer om naturbete!

Landsbygdsutveckling

För att rädda de viktigaste naturbetesmarkerna arbetar Världsnaturfonden sedan flera år tillbaka med landsbygdsutveckling som bygger på basnäringen jordbruk. Grundidén är att producera kött från djur som fått beta på naturbetesmarker. Detta kött marknadsförs som naturbeteskött och har en marmoreringsgrad som är högre än normalt kött. Ofta sker produktion av naturbeteskött i kombination med hantverk och/eller småskalig turism som kompletterande inkomstmöjlighet i områden där det är svårt att överleva på enbart jordbruk.

Läs mer om naturbeteskött!

EUs gemensamma jordbrukspolitik (CAP)

WWFs policyarbete har målet att göra EUs jordbruksbudget grönare, dvs påverka kommissionen att föra över resurser från den "första" till den "andra pelaren", vilket betyder att minska de prispressande direktstöden till förmån för miljöersättningar med krav på naturvård och hållbar landsbygdsutveckling.

Läs mer om CAP!

Miljömålen

Framtiden för naturbetesmarkerna är viktiga även för Regeringen eftersom areal naturbetesmark ingår i Sveriges 13:e miljömål "Ett rikt odlingslandskap". Miljömålet innebär att odlingslandskapet ska brukas på ett sätt, så att negativa miljöeffekter minimeras och den biologiska mångfalden gynnas.

Läs mer om Miljömålen!

WWFs projekt

Förutom olika naturbetesprojekt i Sverige, Estland, Ryssland och Mongoliet, arbetar Väktar- och Florafondprojekten för att rädda de svenska lantraserna, hotade åkerogräs inom projektet Allmogeåkrar, och rödlistade kärlväxter inom projektet Floraväktarna. Ett samarbete med ArtDatabanken berör arter med stor samhällsnytta på naturbetesmarker, som pollinerande vilda bin (inklusive humlor) och dynglevande insekter.