WWF

Nanny-Maja Anderback och Sven Heijbel deltog på WWFs internationella klimatexpedition till Svalbard i Arktis sommaren 2008.  Här kan du läsa deras bloggar från resan.

 

 

Jag kommer att behöva komma på nya synonymer för ordet: fantastisk (sagolik, fenomenal, jättefin, osannolik, lysande, sällsam är några som word-programmet tar fram åt mig) eftersom det enda jag får ur mig i varje blogginlägg är hur sagolik/fantastisk/jättefin osv. denna plats är. Och jag tänker faktiskt fortsätta i samma anda. Lovprisar-andan, here it comes!

 

För varje dag som går här ute så blir det klarare och klarare för mig hur vacker världen är just nu, och jag tror ingen vill att det ska vara annorlunda. Det kanske låter som en tung uppgift men det är helt upp till oss hur vi vill att världen ska se ut. Hur än klimatet förändras så kommer jorden fortfarande att finnas kvar, med isbjörnar och snö, eller utan. Vårt sätt att leva är dock någonting som kommer att förändras om vi inte börjar göra någonting åt all koldioxid som vi släpper ut idag. Det är vi människor som kommer att få det tufft om världen blir varmare.

En grymt bra sak är dock att vi kan göra någonting åt det och vi har än så länge tid att göra det, och ju fortare vi startar desto mindre kommer klimatet att förändras. Så nu när vi vet att vi ställt till det så behöver vi bara erkänna våra misstag och ställa dem till rätta igen. Det är faktiskt rätt enkelt, det är bara att ta vårat ansvar som människa och i varje val vi gör tänka efter och välja det alternativ som gör minst skada på denna fantastiska plats vi har turen att leva på. (så nu har jag fått ur mig detta, nu kommer dagens hittepå)

Morgonen började men en grym föreläsning av en kvinna som heter Solitair Towensend, hon är kommunikatör och arbetar på ett engelskt företag som arbetar med att kommunicera hållbar utveckling. Hon gav oss som sagt en grym föreläsning och nya perspektiv på saker och ting. 

Efter denna superstart på dagen så begav vi oss ut till land med våra gummibåtar och började traska ut på äventyr. Efter 1 timmes promenad så kom vi ut på en gigantisk snötäckt yta. Det var en glaciär vi promenerade runt på, några km både bred och hög. Som en egen helvit värld. När vi kom tillbaka till båten så hade det ordnats BBQ ute på däck som en överraskning för oss eftersom resan börjar närmar sig sitt slut. Imorgon är sista dagen och natten på båten.

 

Jag avslutar med en liten hemlighet: på onsdag kommer vi att träffa Mette-Marit, Norges kronprinsessa.
 
/Nanny-Maja

 

---

 

Sven, 17 juni 2008

De här få stunderna vid datorn är overkligt sköna. När resten av dagarna är fulla av information, intryck och prestationsvilja blir det en total kontrast att sitta och titta ut över horisontens spetsberg och lyssna på Timbuk. Den här lille mannen hjälper mig att tagga till, just nu peppar han mig med ”vi gör det nu, inte sen, suddar ut ett problem”.

Idag gjorde vi en helt otrolig vandring bland bergen, på en gigantisk glaciär. Svalbard bjuder alltid på 360°-panoraman, men idag var det extra speciellt med en stark sol som speglade sig på orörd snö i en gigantisk bergochdalbana.

Det går givetvis inte en dag utan att man tänker på klimatrubbningarna. Idag har det bara varit lösningar på agendan, och det finns många planer. Jag fick ett råd från vår kommunikationsexpert idag som jag tänker följa: ”Jag vet att man vill göra allt på en gång, men fokusera hellre på en sak och gör det bra!” – inget konstigt, men precis vad jag behövde höra.

I övermorgon träffar vi Norges prinsessa Mette Marit. Hoppas hon är lika sugen på att göra skillnad som vi är. Klart hon är sugen.

/Sven

 

---

 

Sven, 14 juni 2008

Drömmar kan verkligen gå i uppfyllelse! Plötsligt stod han bara där och väntade på ett isflak, och tittade oss rakt in i ögonen. Isbjörnen. Han var nyfiken och orädd, så när vi sakta närmade oss var han till slut bara 20 meter bort. Medan de andras kameror gick heta ville jag bara njuta av stunden. Det här var den största naturupplevelsen i hela mitt liv, och en dag jag aldrig kommer glömma!

 

Kärlek vid första ögonkastet är ingen överdrift. Även om det redan tidigare kändes fruktansvärt att nordpolen just nu kollapsar, blir plötsligt förlusten ännu tyngre nu när vi har skaffat en relation till en av dem som drabbas.

Enligt modellberäkningar kommer 2/3 av isbjörnsstammen vara förlorad vid år 2050. Tyvärr är dessa bedömningar redan inaktuella eftersom de senaste årens 40-procentiga kollaps av havsis inte finns med i beräkningarna. Så även om jag någonsin återvänder till detta fantastiska Arktis i framtiden, är oddsen inte särskilt goda att min vän återigen står och väntar på ett isflak …

Andra höjdpunkter idag har varit valross, och ett antal sälar. Jag har även börjat spela in lite tv-material på egen begäran, vilket känns superbra! Om ni undrar vad vi vinkar till på bilden så är det en sista hälsning till havsisen på norra halvklotet.

Ses imorrn!

/Sven

 

---

 

Nanny-Maja, 14 juni 2008

Dag fyra och fredag den trettonde. Fast här uppe i Arktis verkar detta datum inte föra det minsta otur med sig för vår dag har varit helt magisk. Morgonen började med att vi stod och spanade på en stor fluffig isbjörn som nyfiket spanade tillbaka från 20 metets avstånd. På eftermiddagen åkte vi ut med zodiaks:arna, de svarta ’gummibåtarna’ som vi "räjsar" runt med när vi ska in till land eller som idag ’bara’ ut på en tur bland valrossar och glaciärer. Vi kom så nära som 10 meter från glaciären (Det låter som att glaciären skulle kunna ha attackerat oss men så var faktiskt fallet, gigantiska isflak kan lossna från glaciären, ramla ner i havet och skapa rätt finfina svallvågor). Nästan lika magiskt som isbjörnen imorse spanade på oss så sträckte dessa massiva blå väggar av is sig upp flera meter ur havet.

Imorse när jag stod där med isbjörnen några meter ifrån mig så slog det mig än en gång hur fantastisk jorden är. Vilken otroligt värdefull och totalt förbluffande plats det är vi lever på. Det är synd att det ska krävas situationer som att stå mitt i arktiska havet och titta en isbjörn i ögonen för att få dessa aha upplevelser. Jag får dom dock ganska ofta nuförtiden, aha-upplevelserna.

Varje dag inser jag hur  vackert allt vackert som omger mig verkligen är. Både människor, djur och natur. Idag har jag känt mig nästan stum av förundran. Stum och ganska ledsen eftersom det, för allt vackert jag ser, slår mig att allt detta kanske inte är lika självklart om 5-10 år. När jag blivit farmor och/eller mormor så skulle jag vilja skicka iväg mina barnbarn så att de får uppleva en plats som denna. Jag skulle vilja att de får uppleva de svenska fjällen och Stilla Havets korallrev.

I vetskap om att jordens alla ekosystem är på väg att förändras (och ganska så drastiskt och kraftigt om vi inte sätter lite fart på oss själva och våra vettiga handlingar) så skulle jag vilja kunna ta hela världen, komprimera den till en fantastisk liten klump och bevara den i en burk i all evighet så att alla framtidens kommande generationer kan få en glimt och en känsla av allt magiskt som en gång funnits här på jorden. En burk med aha-upplevelser. Eller så kan vi helt enkelt ta oss i kragen och sätta stopp för vad vi börjat utsätta jorden och klimatet för så att vi med all säkerhet kan strunta i att komprimera världen till en fantastisk liten klump och bara skicka ut dem i världen istället. 

/Nanny-Maja

 

---

 

Sven, 13 juni 2008

Den här dagen har varit en av de grymmaste I hela mitt liv av flera anledningar. Till att börja med för att jag på riktigt har fattat att vi är här, ni vet den där reskänslan när det bubblar och man känner hur mycket man njuter av nuet!?

Naturupplevelserna idag har varit helt sjuka. Vi haft turen att få se fjällräv, ringsäl och Svalbard-ren på riktigt nära håll. Jag har inte tidigare riktigt fattat hur mycket liv det här stället upprätthåller, och vetskapen att havsisen försvinner skrämmer alla ordentligt eftersom den är förutsättningen för livet här.

Idag fick vi katastrofrapporten att på två år, två futtiga år, mellan 2005 och 2007 har 40 % av sommarisen smält bort, samtidigt som den har förlorat enormt mycket i tjocklek. Det brinner alltså i Arktis och imorgon får vi uppleva hur det känns att vara några av de sista turisterna som kan besöka nordpolens havsis(!)

Vad detta kommer att betyda är omöjligt att fullständigt förutse, men eftersom en stor del av jordens klimat baseras på tryckskillnader mellan ekvatorn och polerna kan vi förvänta oss otrevliga överraskningar.

Vi är här för att göra skillnad och idag har vi börjat bolla våra idéer i större skala, och det är riktigt coola grejer på gång!

/Sven

 

---

 

 

Dag tre. Morgonen började med en lärorik föreläsning av Martin Sommerkorn. Han pratade om vad Arktis är för något, varför det är så känsligt för klimatförändringar och varför Arktis är så viktigt. Vi förstår inte riktigt vad det är vi håller på att förändra för något. Saker och ting händer fortare än vad forskarna hänger med på. Vinterdagarna i Arktis har halverats. Istället för att vintern startar i oktober som vanligt så kommer vintern nu i december och på två år har vi förlorat 40 % av havsisen. Is som legat i många många år smälter nu bort och återhämtar sig inte under vintern. Borta.

 

Vi har gått iland på Ålesund. Världens nordligaste boplats. Åkte in till en ö och klättrade ett par timmar upp för berget för att på andra sidan titta ut över en glaciär som graciöst sträckte sig ner, upp och ut på andra sidan.

Jag befinner mig på den troligen vackraste plats jag någonsin sett och kanske någonsin kommer att se. Chansen att jag kommer tillbaka är nog inte den största, och gör jag det kommer det troligen inte att se likadant ut. A once in a lifetime opportunity, liksom allt arbete med klimatet är. Vi har bara ett liv på oss att stoppa denna drastiska förändring. Vi har bara en planet. Stoppa kan vi dock inte göra eftersom det redan har gått så långt att det enda vi kan göra är att förhindra klimatet från att bli varmare än vad det redan håller på att bli.

 

Allt detta blev väldigt virrigt men hela jag är fullmatad med intryck och har inte riktigt hunnit bearbeta allt. Allt detta är så otroligt mäktigt. Mäktigt och värdefullt. Nästan överväldigande.

Imorgon når vi havsisen och har stora chanser att se isbjörn.

/Nanny-Maja

 

---

 

Sven, 12 juni 2008

Upplevelserna och utbildningen är i full gång. Vi har fått en rundtur runt Longyearbyen som är Svalbards största bebyggda område. Landskapet här är helt overkligt och liknar inget annat jag har upplevt. Det känns som att gå omkring inuti ett vykort samtidigt som midnattssolen och den extremt friska luften bidrar till den skumma upplevelsen.

 

Det är grymt att bolla idéer med de andra ambassadörerna och det är stora planer på gång i alla länder, däribland möten med riktigt stora namn, samt många mediejippon. Det här blir större och större för varje dag!

/Sven

 

---

 

Nanny-Maja, 12 juni 2008


Deltagarna försöker hålla värmen.

Dag två. Fick mig en god natts sömn och vaknade med nya krafter. Idag fick vi en liten guidad tur här runt Longyearbyen av bybon Andreas som sysslar med bland annat turistnäring här uppe i Spittsberg/Svalbard.

Svalbards historia är rätt häftig, man har t ex hittat löv och annan växtlighet som fossiler, vilket betyder att det för 50 miljoner år sedan fanns massor av växtlighet här. Sedan kom istiden ca 20 miljoner år senare än denna varma period,. Det är endast sista 5 miljoner år sedan man kan visa på det tydligaste istäcket här uppe.

Det finns rätt mycket kol (som är gamla hårt ihoppressade plantor) här vilket också är också bevis på att det växt mer än de Snart kliver vi på båten och det känns fantastisk spännande. Då beger vi oss iväg mot landskapet av snötäckta berg som vi ser i horisonten här ifrån Longyearbyen.

För varje minut så växer motivationen lite till. Jag känner mig så tacksam för att jag har fått den här möjligheten att lära mig om allt detta, för att sedan få komma hem och sprida all denna kunskap och motivation till att börja förändra denna racer-klimatförändring som sker just nu. Skulle vilja kunna uppfinna ett litet medvetenhets-/motivationsmedel som jag kan gå och injicera i folk i min omgivning. Fast jag får fungera som sprutan och mina ord som medlet.

Mot arktiska havet!

/Nanny-Maja

 

---

 

Nanny-Maja, 11 juni 2008

Dag ett. Jag kan knappt förstå att vi är här. Vi landade här i Longerbyen, Svalbard, vid tretiden idag. Det fantastiska började redan i flygplanet när Svalbards vita glaciärlandskap plötslig sträckte ut sig nedanför oss och piloten ropar ut i högtalarna att man ibland kan se isbjörnar från flygplanet. Nu finns det ingenting mellan mig och nordpolen.

Gruppen är underbar och här är kallt, rätt öde, halvsoligt och grymt vackert. Luften är fräschare än någonting jag någonsin upplevt och då har jag ändå vuxit upp i fjällen. Dagen har varit spännande och jag känner mig otroligt motiverad och spänd inför dessa, nästan, två veckor här uppe.

Idag har vi lyssnat på Olav Mathias Eira, som är norsk same och ett så kallat klimatvittne, nästan tårögd berättade han med hela sin själ hur han sedan mitten av 80 talet bevittnat att någonting annorlunda händer med klimatet och hur det blivit svårare och svårare att livnära sig som renskötare.

Vi har idag nog med kunskap om hur klimatet förändras för att kunna handla, kunskap vi kommer att få ta del av under dessa dagar. Så nu är det verkligen upp tills oss, speciellt min, den yngre generationen, att se till att vi börjar förändra saker och ting. Vaknar upp och tar ansvar och vi har inte all tid i världen på oss, för allt händer verkligen här och nu, runt omkring oss.

Imorgon vid kl 16:00 kliver vi på båten och beger oss ytterligare norrut. Ny kunskap och nya äventyr. Here we go!

 

 

/Nanny-Maja
 

---

 

 

Jag och Nanny-Maja bryr oss, och vi är beredda att göra allt vi kan för att bekämpa den pågående klimatkatastrofen, det största hotet mot mänskligheten sedan Kubakrisen!

Därför är vi utvalda att delta på Världsnaturfonden WWFs internationella expedition till Svalbard, Arktis. Vi ska tillsammans med 16 andra ungdomar från olika delar av världen utbildas i klimatvetenskap och kommunikation för att sedan försöka påverka politiker att driva en politik som verkligen gör skillnad. Vi är fruktansvärt upprörda över de konsekvenser som ett nytt, varmare klimatsystem får för liv på vår planet. Världens mat- och vattenförsörjning är som bekant allvarligt hotad! 

Medan den äldre generationen sviker, känner vi ungdomar att vi verkligen kan och vill göra skillnad. I eftermiddag hoppar vi på forskningsfartyget som ska ta oss halvvägs runt Svalbard. Stay tuned!

/Sven

 

---

 

Sven, 11 juni 2008

Hej Sverige!
 
Det här är en blogg om klimatrubbningarna och mina äventyr under försöket att vara med och förhindra dem. Många liv står på spel med hunger, törst och krig som fruktansvärda men verkliga ingredienser. Detta måste förhindras så långt det går med alla tillgängliga humana medel!

Därför har jag sökt  till två stora projekt på området. WWFs "Voyage for the Future" och British Council's "Challange Europe", och blivit antagen. Det förstnämnda innebär en resa till Arktis med efterföljande informationsspridning, det andra framtagning av olika lösningar.

Målen med mitt engagemang är många, men framförallt att världen ska enas om en kraftfull fortsättning på Koyotoavtalet.

/Sven