I korridoren av regnskog finns sex indiansamhällen med officiellt tillstånd att bruka skogen. Dessa mestissamhällen försörjer sig nödtorftigt på primitivt svedjebruk och på jakt, fiske, samlande och försäljning av paranötter och palmhjärtan.
Den bolivianska staten har en svag närvaro i regionen - det finns knappt någon offentlig basservice eller någon samhällsinformation om medborgerliga rättigheter. De lokala statliga och kommunala organisationerna och institutionerna är svaga och konkurrerar med varandra. I detta maktvakuum passar diverse företag på att utnyttja skogens resurser utan att vinsterna tillfaller vare sig lokalbefolkningen eller statskassan. De oklara ägandeförhållandena, den organisatoriska oredan och de illegala verksamheterna orsakar en extrem fattigdom i indiansamhällena och gör det närmast omöjligt för dem att organisera ett hållbart utnyttjande av skogens resurser.

WWF har varit på plats i Iténez sedan 2003, dels för att förbättra förvaltningen av skyddsområdet, dels för att stimulera den sociala utvecklingen. Projektet som stöds av Världsnaturfonden WWF i Sverige inriktar sig framför allt på att:
• informera lokalbefolkningen om deras medborgerliga rättigheter och skyldigheter
• höja lokalbefolkningens kompetens
• förbättra och trygga tillgången på mat
• öka hushållens inkomster genom att utnyttja naturresurser på ett hållbart sätt
• få lokalbefolkningen, både kvinnor och män, att delta i besluten som rör de naturresurser som de är beroende av.

425 familjer har fått hjälp att utveckla sina odlingar genom förbättrade jordbruksmetoder och förbättrade utsäden. Man har t ex kombinerat ett jord- och skogsbruk samt utökat grödornas genetiska variation.
Nära tusen personer från 15 byar har utbildats om sina medborgerliga rättigheter, valdeltagande, kommunal demokrati och om hur lokala organisationer kan delta i samhällsplanering och social utveckling.
Under projektets första år registrerades 1 100 bofasta som bolivianska medborgare – lika många kvinnor som män – och försågs med ID-kort och möjlighet att rösta i val.
Ett par hundra personer har deltagit i kompetensutveckling för flodfiske och kajmanjakt. Tonvikten har lagts dels på samverkan genom en fiskerikommitté, dels på gemensam övervakning av att bestånden beskattas på en nivå som är uthållig. Sakta men säkert utvecklas ett stärkt samhälle med minskad fattigdom och ett hållbart nyttjande av naturresurser.