Landet intill nationalparkerna Bwindi och Mgahinga består av bördig jordbruksmark, men där är också mycket tätt befolkat. Jordlotterna bli allt mindre i takt med att de styckas upp till familjernas söner samtidigt som det intensiva nyttjandet av jorden tenderar att minska avkastningen. Därför finns det ett tryck på att kultivera mer av den skogsmark som nu är skyddad i nationalparker.
Den enda direkta konflikt som finns mellan lokalbefolkningen och gorillor numera är att gorillorna ibland tar sig ner till odlingar i skogsranden och äter av grödorna. Det försöker man råda bot på genom att helt enkelt hålla vakt och schasa iväg gorillorna när de kommer på besök. Ett annat sätt för jordbrukarna närmast skogen skulle kunna vara att odla te eller andra grödor som gorillorna inte gillar. 

All utveckling som WWF har arbetat med kring Bwindi och Mgahinga har varit inriktat på ett brett folkligt deltagande och på att engagera lokala myndigheter, nationalparksförvaltningen och biståndsorganisationer.
WWF arbetar med att utveckla alternativa försörjningsmöjligheter för lokalbefolkningen. Vissa områden av nationalparken har öppnats upp och är tillgängliga för byborna där de kan hålla bikupor, samla växtmaterial för tillverkning av bruksföremål och samla medicinalväxter till traditionell läkekonst. Däremot är det inte tillåtet att fälla träd eller utvinna mineraler ur marken. WWF har också bidragit till uppbyggnaden av en turistnäring där lokalbefolkningen har ett stort ansvar för nationalparkernas skötsel och får en stor del av intäkterna därifrån.  

Under det senaste decenniet har gorillapopulationen börjat öka något. Det är ett i allra högsta grad positivt resultat med tanke på att Rwanda och Kongo drabbats av strider och folkmord under senare tid.
Lokalbefolkningen har skaffat sig kunskaper om sina rättigheter via förhandlingar med myndigheter, företagare och frivilligorganisationer och deltar därmed aktivt i samhällsutvecklingen.
Gorillaturismen ger regionen inkomster, som dels bidrar till drift av nationalparken, dels hjälper byarna att finansiera skolor, vägar och vattenledningssystem. Turismen ger också egna företagare möjligheten att utveckla sina näringar .