©  Staffan Widstrand WWF

Lodjur

Lodjur (hägn)© Staffan Widstrand / WWF

 

Lodjuret tillhör familjen kattdjur. Pälsen är mer eller mindre fläckig med gulbrun bottenfärg som blir ljusare på vintern. Svansen är kort med svart spets. På öronen sitter svarta örontofsar. Svansspetsen och örontofsarna förstärker öronens och svansens hållning och gör lodjurets kroppsspråk tydligare. 
 

Ett skyggt skogsdjur

Lodjur är skygga, ensamlevande skogsdjur som trivs särskilt bra i bergig och brant terräng. De håller revir, områden som de försvarar mot andra lodjur. Reviret "doftas in" med urinmarkeringar. Ett lodjurs hemområde varierar mellan 3 och 7 kvadratmil, större i norra Sverige än i Bergslagen, och större för hannar än för honor. Det viktigaste bytesdjuret är rådjur, men lodjuret anpassar sina matvanor efter tillgången. I renskötselområdena äter det mest renar, särskilt under vintern. I områden med lite rådjur är harar och skogshöns (tjäder, ripa, orre) vanliga byten.

Ett lodjur som jagar smyger försiktigt fram mot bytet. När avståndet är 20 till 30 meter attackerar lodjuret blixtsnabbt. Större byten dödas med ett bett i strupen, mindre med ett bett i nacken. Om anfallet misslyckas ger lodjuret snart upp jakten, och väntar istället på nästa chans.

 

Ensamstående mamma

Parningstiden är i mars-april. I maj-juni föder honan en till fyra ungar som hon ensam tar ansvar för. Ungarna följer sin mamma i nästan ett år. Av henne lär de sig bland annat att jaga och döda byten. När ungarna är knappt två år blir de könsmogna.


Jakten på lodjuret

Vid sekelskiftet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige. Lodjuret blev därför fredat 1927 och fram till 1942 tilläts inte någon jakt. Från 1943 har en begränsad jakt varit tillåten. Under andra halvan av 1980-talet minskade antalet lodjur och jakten begränsades först i södra Sverige 1984 och sedan i resten av landet 1991. Sedan dess har jakt på lodjur varit tillåten i olika omgångar och i olika mängd på olika ställen. Under senare år har det varit en ökad avskjutning i norr för att minska antalet lodjurstagna renar. Inventeringen under vintern 2014/15 visade att det fanns 172 familjegrupper motsvarande cirka 1 020 lodjur i Sverige. Det dokumenterades familjegrupper i samtliga län utom i Gotlands län. Lodjuret fortsätter att sakta sprida sig söderut i Sverige. Tyvärr verkar tjuvjakten fortsätta och nya redovisningar från Sveriges Lantbruksuniversitet 2016 visar att i norr är tjuvjakten omfattande.


Visste du att...

... lodjuret inte kan ryta som de stora kattdjuren. De kan däremot spinna, jama, yla och fräsa.

... i dagsljus ser lodjuret lika bra som en människa, men i svagt ljus ser det ungefär sex gånger bättre än vi. Det beror bl a på ett kraftigt ljusreflekterande skikt i ögat, bakom näthinnans synceller. Ljus som passerar näthinnan utan att absorberas reflekteras och kan stimulera syncellerna en gång till. Att kattögon lyser så kraftigt i strålkastarljus beror just på detta reflekterande skikt.

... lodjurets styva och långa morrhår är mycket känsliga för beröring och används vid jakt i mörker.

... lodjuret har en hårkudde under trampdynorna som skyddar mot snö och kyla.

... lodjuret kan dra in klorna, precis som en katt. De är utspärrade under jakten, förstås, och ger fäste när det är halt.

 

Litteraturtips:

 

  • De fyra stora, av Bertil Haglund. Norstedts. 
     
  • Lodjur, av Stefan Jonsson. Natur och Kultur. 
     
  • Tidningen "Våra Rovdjur" som ges ut av Svenska Rovdjursföreningen innehåller fortlöpande rapporter om de stora rovdjuren. 
     
  • Hemsidan www.de5stora.com

 

Senast uppdaterad 2016-08-29
 

Fakta

Vetenskapligt namn:
Lynx lynx
Kroppslängd: 80-130 cm
Vikt: 15-25 kg (vuxna djur)
Antal lodjur i Sverige:
Den senaste inventeringen under vintern 2014/15 visar att det finns

cirka 1 020 lodjur i Sverige.