Kött och miljö

Forskare har bedömt att mänskligheten inom flera miljöområden har passerat de säkra gränserna för vad planeten klarar av att hantera utan mycket allvarliga konsekvenser (1). Det är bråttom att vända trenden på många områden.

 

Sveriges miljömål 

Sverige arbetar utifrån de svenska miljömålen där riksdagen fastställt mål för olika miljöområden, varav flera berörs av jordbruket. Ofta är miljömålen baserade på internationella överenskommelser. Sverige har formulerat 16 miljömål varav flera berörs av livsmedelsproduktionen. Läs mer om miljömålen och hur det går med att möta dem på www.miljomal.se.

 

När det gäller klimatpåverkan skall utsläppen av växthusgaser till år 2020 minskas med 40 % jämfört med 1990 och visionen är att Sverige år 2050 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Detta mål är satt för att begränsa risken för att den globala medeltemperaturen stiger med mer än 2°C jämfört med den förindustriella nivån (2). Den globala medeltemperaturen har ökat med cirka 0,7 grader de senaste 100 åren. Utsläppen av växthusgaser ökar fortfarande både i Sverige och internationellt och det är mycket bråttom att bryta trenden (3).

Miljömålet Ett rikt växt och djurliv handlar om att främja den biologiska mångfalden genom bevarandet av olika arters livsmiljöer. Många av de hotade arterna i Sverige är beroende av att landskapet hålls öppet. Trenden för den biologiska mångfalden är tyvärr negativ. Nära 2000 arter klassades som hotade enligt den senaste rödlistan från 2010, vilket är fler än tidigare listor och av dessa är två tredjedelar kopplade till odlingslandskapet (4). Globalt utgör köttproduktionen ett av de främsta hoten mot biologisk mångfald genom bl.a. att foderodling och betesmark expanderar och konkurrerar ut den naturliga vegetationen (5).

Övergödning av våra hav och vattendrag, som till stor del beror på att näringsämnen läcker ut från åkermarken, är ett annat allvarligt problem. Utvecklingen inom detta område går åt rätt håll med alldeles för långsamt (6). Miljömålet Giftfri miljö som handlar om att minska halterna av miljöfrämmande ämnen i naturen bedöms inte heller vara möjligt att nå till 2020. Köttproduktionen bidrar negativt till detta miljömål, framförallt  genom användning av bekämpningsmedel i foderodlingen. Vidare bidrar ammoniakutsläpp från gödsel till försurning.

 

Behöver vi bry oss om miljöpåverkan från mat?

Mat och dryck står för mellan 20-30 % av miljöpåverkan inom samtliga kategorier av miljöpåverkan t.ex. klimat, försurning och spridning av giftiga substanser och för hela 50 % av belastningen när det kommer till övergödning. Kött och mejeriprodukter står för en stor andel av utsläppen från livsmedelssektorn (7).

 

När det gäller minskning av klimatpåverkan från transport- och boendesektorn sätts stor tilltro till tekniska lösningar såsom förnybar el- och värmeproduktion, passivhus, elbilar etc. Området livsmedel skiljer sig från dessa eftersom  växthusgasutsläppen från jordbruket domineras av icke energi-relaterade utsläpp; nämligen lustgas från marken och metan från djurhållning, som uppstår i biologiska processer och till stor del är ofrånkomliga. Dessa är svårare att kontrollera och minska i väsentlig utsträckning genom tekniska åtgärder (8).

 

Matvanor för minskad miljöpåverkan

Ett antal studier har försökt beräkna hur mycket utsläppen från livsmedelsproduktionen kan sänkas. Det handlar om åtgärder som att hushålla med kväve, göra biogas av gödseln, spara på energi i alla led och jordbrukstekniska åtgärder. Mycket forskning tyder på att det kommer att vara mycket svårt att åstadkomma omfattande minskningar av miljöpåverkan inom livsmedelsområdet med enbart åtgärder i produktionsledet, speciellt eftersom det är bråttom inom många områden. För att nå miljömålen kommer vi att behöva förändra vad och hur vi konsumerar (9).

 

Som konsument kan man minska miljöpåverkan från sin livsmedelskonsumtion genom en rad åtgärder. En självklar åtgärd är att inte köpa mer mat än den man äter upp. Av den mat som inhandlas av hushållen slängs ca 10-15% fullt ätbar mat. Även då svinnet är borträknat säljs mer mat i Sverige än vad vi som befolkning behöver äta för att må bra. Att äta en lagom mängd mat är således också bra miljömässigt och även för hälsan. Kött utgör en mindre del av den mat vi köper, men det orsaker nästan hälften av växthusgaserna. Att minska på köttportionerna är ett bra sätt att minska miljöpåverkan från det vi äter. Olika sorters kött påverkar miljön på olika sätt och olika mycket. Att välja kött som bidrar positivt till miljön eller kött med så liten negativ på verkan som möjligt är viktigt.

 

Störst utsläpp i jordbruket

Om man beaktar utsläpp från hela livsmedelskedjan, d.v.s. från produktion av råvarorna i jordbruket, vidare till förädling, paketering, transporter, lagring och tillagning och sedan räknar ut hur stora utsläppen blir per kg livsmedel, t.ex. per kg benfri köttråvara, kan man få ett mått på livsmedlets miljöpåverkan. Metoden kallas livscykelanalys (LCA). Det har visat sig att utsläppen från produktion av kött domineras nästan helt av utsläppen från jordbruket. Efterföljande led som transporter och paketering adderar mycket litet till den totala miljöpåverkan (10).

 

Således behöver inte varor som är närproducerade vara mer miljövänliga, det beror på hur produktionen i jordbruket sker. Det beror också på hur transporterna sker. Transporter i stora lastfartyg släpper ut litet växthusgaser i jämförelse med t.ex. en liten lastbil. Dock finns andra skäl till att köpa närproducerat. Genom att välja en vara som är producerad i närområdet gynnas den lokala ekonomin, och det är lättare att kontrollera och ställa krav på produktionen. Vårt landskap hålls öppet och det ges större möjligheter att förverkliga ett kretsloppssamhälle om maten produceras och konsumeras på samma ställe. Betande djur hjälper till att bevara våra vackra och viktiga hagmarker. Med svensk produktion finns generella miljöfördelar på vissa områden som du kan läsa om här.

 

Miljöpåverkan från köttproduktion

Växthusgasutsläppen från kor och får domineras av metan som bildas när idisslarna i sin fodersmältning omvandlar cellulosarika fodermedel så som gräs till mjölk och kött. Till det kommer växthusgasutsläpp från foderproduktionen och gödsel. Hur stora utsläppen från foderodlingen blir beror på vad idisslarna äter och hur detta foder odlas, vilket kan variera mycket. Om djuren föds upp på mycket vallfoder (gräs och klöver) från åkrar eller betesmarker som inte gödslas kan utsläppen av växthusgaser från foderodlingen bli mycket låga. Övergödningen blir också låg om vallen inte plöjs upp så ofta eftersom det hela året finns en gröda som kan ta upp kvävet.

 

Dock kräver sådan produktion stora arealer så man bör beakta i vilken skala sådana system är ett effektivt utnyttjande av marken. Vanligast är dock att idisslarna i Sverige föds upp på vallfoder som gödslas och ingår i en växtföljd med andra grödor där vallen plöjs upp efter 1-3 år. Då ökar kväveläckaget och utsläppen av växthusgaser, men skördarna blir högre per hektar och foderodlingen kräver inte lika mycket mark. Nötkreatur i Sverige utfodras också vanligtvis med kraftfoder i form av spannmål och proteinfoder.

 

Till skillnad från klimatpåverkan, som påverkas likadant oavsett var i världen utsläppen sker, så ger övergödning och försurning mer regionala miljöeffekter. Hur allvarliga dessa effekter blir beror på hur väl den omkringliggande miljön kan hantera de övergödande och försurande ämnena. Om djurhållningen sker på stora anläggningar krävs stora arealer mark för att sprida gödseln utan att stora förluster av näringsämnen sker. I Sverige finns regler kring hur mycket stallgödsel som får spridas per hektar (18), vilket förhindrar storskaliga produktionsenheter där gödseln inte tas omhand utan blir ett allvarligt avfallsproblem. Den typen av anläggningar ökar internationellt.

 

Mycket kan göras för att förbättra miljöprestandan inom köttproduktionen. Genom att minska kväveförlusterna i foderodlingen, optimera foderstater, minska foderspill, se till att djuren är friska och producerar bra, använda förnybar energi och göra biogas av gödseln kan energiutbytet förbättras väsentligt. Dock kvarstår det faktum att den största delen av energin som ges till djuret i form av foder går förlorad som värme i djurets metabolism. Om fodret är i en form som vi människor skulle kunna tillgodogöra oss direkt, t.ex. högkvalitativt spannmål och soja, är det ett energi-ineffektivt sätt att producera livsmedel på.

 

Om djuren däremot äter sådant som vi människor inte kan äta så som t.ex. gräs från marker som inte går att odla och biprodukter från livsmedelsindustrin är det ett bra nyttjande av dessa resurser. Om man studerar hur mycket ätbar mat man får ut i förhållande till hur mycket ätbar mat man fodrar djuren med är idisslare som äter gräs mer effektiva än gris och kyckling (16). Idag äter Sveriges djur upp i princip allt avfall från livsmedelsindustrin, vilket är bra, men det räcker inte på långa vägar att föda alla djur, så mycket foder måste också odlas på åkermark. Cirka 70% av Sveriges åkermark används till foderproduktion.

 

Foder importeras

I den svenska djuruppfödningen, framför allt inom fågel-, gris- och mjölkproduktionen, används importerade fodermedel, speciellt soja. En allvarlig konsekvens av detta är att ny mark riskerar att tas i bruk för odling genom att skog- och buskmarker avverkas. Detta sker främst i regioner med mycket artrika miljöer i Sydostasien (palmolja) och Sydamerika (soja), vilket leder till stora förluster av biologisk mångfald (arter av djur och växter). När skogen tas ned och marken börjar brukas, sker utsläpp av koldioxid från i kolet i träden och andra växter som ofta eldas upp på plats. Dessutom försvinner stora mängder kol som lagrats i marken när jorden bearbetas. Sojaodling i Sydamerika är också förknippad stor användning av bekämpningsmedel och andra miljöproblem som t.ex. jorderosion (19).

 

Samtidigt med alla problem är sojaodling en effektiv källa till protein för djuren, en viktig källa till importinkomster och bidrar till ekonomisk utveckling och arbetstillfällen. Genom att ställa krav på en mer ansvarsfull produktion kan utvecklingen ledas i en mer hållbar riktning. Genom Round Table on Responsible Soy (RTRS) och liknande certifieringar kan sojaodlingar certifieras om de uppfyller organisationens kriterier för ekonomiskt, ekologiskt och socialt ansvar. Den svenska livsmedelsbranschen samverkar idag för att se till att både soja och palmolja som importeras till Sverige är certifierad och ansvarsfullt producerad.

 

Inom lantbruksbranschen arbetar man parallellt med att öka den inhemska odlingen av proteinfoder. På det sättet minskas behovet av import av sojamjöl och därmed belastningen på klimatet av svensk djurhållning, samtidigt som man blir mindre sårbar för prissvängningar på den globala marknaden av soja.

 

Betesdjur behövs för att bevara svenska naturbeten

Det finns dock marker där det är resurseffektivt att föda upp djur. Det rör sig om marker som inte lämpar sig för odling av livsmedel som vi kan konsumer direkt. I Sverige har vi cirka 450 000 hektar så kallad naturbetesmark. Naturbete är mark som inte odlats, utan har en lång tradition av att vara betesmark. Ofta är dessa marker inte lämpade för odling; de kan t.ex. vara steniga eller kuperade. Naturbetesmarkerna i Sverige innehåller ett stort antal arter, många rödlistade, och bete i markerna krävs för att hindra att de växer igen och för att hålla gräset kort så att känsliga växtarter inte konkurreras ut. Bevarande av naturbetesarealerna ingår i de svenska miljömålen (21).

 

Idisslare, d.v.s. djur såsom kor, får, hjortdjur och getter, har en unik förmåga som djur som kycklingar, grisar och vi människor saknar. Idisslare kan tillgodogöra sig energin i cellulosa som finns i gräset. Detta innebär att idisslare kan livnära sig på gräs och annat fiberrikt foder, antingen genom bete eller att gräset (vallen) skördas och lagras torkat i form av hö eller konserverat i form av ensilage. För att kunna spjälka cellulosan och tillgodogöra sig energin krävs specialiserade matsmältningssystem som med hjälp av bakterier med speciella enzymer kan bryta ned cellulosan. I denna process där kolhydraterna i cellulosan bryts ned bildas också metangas, CH4, som är en kraftig växthusgas. Metanet följer sedan med utandningsluften upp och släpps ut i atmosfären.

 

Om idisslarna betar marker som vi inte kan odla, eller som vi inte vill odla eller plantera träd på p.g.a. rik biologisk mångfald, är det effektivt ur ett markperspektiv att utnyttja dessa marker till att producera kött på. I nordliga länder som Sverige måste vinterfoder odlas till idisslarna på åkermark. Utifrån biologisk mångfald i Sverige, där vi har mycket skog i förhållande till andelen åkermark, kan denna produktion av vinterfoder baserad på gräs vara positiv även om den är arealkrävande, då dessa marker i vissa fall skulle riskera att växa igen annars. Dessutom är det bra för markens bördighet att odla vall och det kan också leda till lägre näringsförluster och kolförluster från marken, som leder till minskade växthusgasutsläpp.

 

Källor:

(1) Rockström m fl. 2009. A safe operating space for humanity. Nature 461, 472-475
(2) Naturvårdsverket. 2011. Sveriges klimatmål, Webbplats:
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Klimat/Klimatpolitik/Sveriges-klimatpolitik/Sveriges-klimatmal/ (2011-04-15)
(3) Naturvårdsverket. 2013. Begränsad klimatpåverkan.
http://miljomal.se/sv/Miljomalen/1-Begransad-klimatpaverkan/Nar-vi-miljokvalitetsmalet/
(4) Sveriges lantbruksuniversitet. 2012. Rödlistan. http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/artdatabanken/rodlistan/
(5) Millennium Ecosystem Assessment. 2005. Ecosystems and Human Well-being: Biodiversity Synthesis.
World Resources Institute, Washington, DC.
(6) Naturvårdsverket. 2011. Miljömålen på ny grund. Rapport 6433.
(7) Weidema m fl. 2008. Environmental improvement potentials of meat and dairy products. JRC.
(8) Jordbruksverket. 2010. Minskade växtnäringsförluster och växthusgasutsläpp till 2016 – förslag till handlingsprogram för jordbruket. Rapport 2010:10
(9) Audsley m fl. 2010. How low can we go? An assessment of greenhouse gas emissions form the UK food system and the scope for reduction by 2050. WWF & NFCR
Heaps m fl. 2009. Europe’s share of the climate challenge – domestic actions and international obligations to protect the planet. Stockholm Environmental Institute.
Naturvårdsverket. 2011. Köttkonsumtionens klimatpåverkan. Drivkrafter och styrmedel. Rapport 6456
(10) LRF m fl. 2002. Maten och miljön. Livscykelanalys av sju livsmedel.
(11) SCB. 2012. Skörd av spannmål, trindsäd och oljeväxter 2011. JO 19 SM 1102
(12) Livsmedelsverket. 2012. Livsmedelsdatabasen.
http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Vad-innehaller-maten/Livsmedelsdatabasen-/ (2012-03-17)
(13) Flysjö m fl. 2008. LCA-databas för konventionella fodermedel - miljöpåverkan i samband med produktion. Version 1.1. SIK rapport nr 772
(14) Cederberg m fl. 2009. Greenhouse gas emissions from Swedish production of meat, milk and eggs 1990 and 2005. SIK rapport nr 793.
(15) Se ovan.
(16) Wilkinson. 2011. Re-defining efficiency of feed use by livestock. Animal 5:7, 1014-1022
(17) Naturvårdsverket. 2012. National Inventory Report 2011 Sweden.
(18) Jordbruksverket. 2010. Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring. SJVFS 2010:55
(19) Naturskyddsföreningen. 2010. Soja som foder och livsmedel i Sverige – konsekvenser lokalt och globalt.
(20) DeFries m fl. 2010. Deforestation driven by urban population growth and agricultural trade in the twenty-first century. Nature Geoscience.
FAO. 2007. State of the world’s forests.
Ramankutty m fl. 2007. Challenges to estimating carbon emissions from tropical deforestation. Global Change Biology, 13, 51–66
(21) Olsson. 2008. Mångfaldsmarker : naturbetesmarker - en värdefull resurs. Centrum för biologisk mångfald, SLU. ISBN10: 9189232291, ISBN13:9789189232297

 

Senast uppdaterad 2015-05-22

Följ ljussignalerna
- hitta rätt kött

Ljussignalerna rött, gult och grönt hjälper dig att välja rätt kött till middag. 
Köttguiden granskar olika köttslag utifrån fem kategorier – klimat, biologisk mångfald, bekämpningsmedel, antibiotika samt djurvälfärd och bete – och visar även på andra proteinkällor som kan ersätta kött på tallriken.

 

Rött = Undvik
Påverkan på planeten är alldeles för hög

 

Gult = Var försiktig
Utmaningar finns inom miljö och/eller djurens välfärd

 

Grönt = Ät måttligt
Om du äter kött, välj ur denna kategori

 

Köttguidens kriterier

Köttguiden från WWF

 

Köttguiden i lång version

Köttguiden i miniformat 

 

Köttguiden som app

Köttguiden som app

Köttguiden finns även som mobilapp för Android och iPhone.

Ladda ner Köttguiden app


Allt om Köttguiden

Att äta mindre men bättre kött är något av det viktigaste du kan göra för vår planet. Köttguiden hjälper dig att välja rätt när du väl äter kött. Läs mer på:
wwf.se/kottguiden

Frågor & svar om Köttguiden

 

Varför ger WWF ut Köttguiden och vad betyder färgerna?

Frågor och svar om Köttguiden 2016

WWFs Fiskguide

Fiskguiden 2016
 

Fiskguiden 2016 i miniformat  

Fiskguiden 2016 i lång version

 

Fiskguiden finns nu även som mobilapp för Android och iPhone

Ladda ner Fiskguidens app

Kontakt

Anna Richert, sakkunnig Hållbar mat, WWF

 

 










Sakkunnig Hållbar mat

Anna Richert
anna.richert@wwf.se

 

Hjälp till att förbättra Köttguiden
Ny forskning, ny kunskap, förändrade regelverk och en föränderlig verklighet gör att Köttguidens kriterier och bedömningar behöver utvärderas och uppdateras kontinuerligt.


Mejla därför gärna tips och synpunkter till oss på: kottguiden@wwf.se