Humlor och blommor  


Pollen

Humlorna tar all sin näring från blommor. Pollen, som är mycket proteinrikt, är den viktigaste näringen för larverna, men särskilt på våren är det viktigt att drottningen äter pollen. Då kan hon snabbt utveckla sina ägg och börja söka efter boplats. Blommornas nektar innehåller mest socker och är viktig energi för humlorna när de flyger omkring och samlar pollen. Energin behövs också för att producera värme så att de kan hålla hög temperatur i boet och ruva sina larver, samt för att producera vax.

Pollen samlas i pälsen genom att humlan kryper över, skrapar eller vibrerar ståndarna. Pälsen kammas med benen och pollenkornen förs med putsrörelser till bakskenbenens utsidor som är blanka och omgivna av långa böjda hår. Där klibbas pollenkornen fast i en klump på varje ben sk pollenbyxor.

Nektar

Nektar sugs upp med snabeln och hamnar i krävan (honungsmagen) som ligger i bakkroppen. Olika humlearter har olika lång snabel och väljer därför att besöka olika blommor. Blommor med nektar i spetsen på en lång pip eller sporre besöks av arter med lång snabel. En del humlearter har hittat på ett knep. De biter hål på sporren med sina käkar och tar nektar utifrån. Då behöver de inte krypa in i blomman som då heller inte blir pollinerad. Mörk jordhumla och tjuvhumla är utpräglade "nektartjuvar". 

Favoritblommor

Klöverhumla på rödklöver.

Foto: Ola Jennersten/N

Tidigt på våren är sälg och videarter de bästa näringskällorna för nästan alla humlearter. Särskilt viktig är han-sälg som producerar stora mängder pollen. Blommorna på äppelträd och andra fruktträd, samt vinbär- och krusbärsbuskar är mycket omtyckta av humlor. I barrskogstrakter utgör blåbärsblommor och lingonblommor en viktig näringsresurs. I odlingsbygden och i trädgårdar är ärtväxter som vickerarter, klöverarter, vial- och vedelarter, ärtor och bönor bra humleblommor. Många kryddväxter är mycket attraktiva för humlor t ex isop, oregano, timjan, mynta, gurkört och salvia. Prydnadsväxter som stormhatt, fingerborgs-blomma, jättebalsamin och lejongap är typiska humleblommor.

Många "ogräs" som maskros, vitplister, hampdån och knölsyska har stor betydelse för humlorna. Längs vägkanter är käringtand, getväppling, rallarros, åkervädd och väddklint viktiga näringskällor. Gott om hansälg på våren och kontinuitet i blomrikedom under sommaren är de viktigaste faktorerna för en rik humlefauna. 

 
 

Senast uppdaterad 2011-04-06
 
 
Liten jordhumla på sälgblomma.
Foto: Ola Jennersten/N