Hotet mot den blåfenade tonfisken 

Den blåfenade tonfisken (Thunnus thynnus) är en av de fiskarter som verkligen är utrotningshotad på grund av konsumtionsfisket. En enda tonfisk kan säljas för över 1 miljon kronor (rekordet 181 000 USD) på fiskauktion i Japan, vilket resulterat i ett kraftigt överfiske av arten. En oförmåga hos den Internationella kommissionen för bevarande av de atlantiska tonfiskarna (ICCAT) att agera ansvarsfullt i förvaltningen av blåfenad tonfisk har resulterat i en hotad situation för blåfenad tonfisk.

Monacos förslag 2009 till internationellt förbud mot handel under Konventionen angående internationell handel med hotade arter (CITES) blev alltså mycket angeläget för att hindra kollapsen för det östatlantiska beståndet av blåfenad tonfisk. Handelsförbudet för atlantisk blåfenad tonfisk ses som helt nödvändigt av WWF när tonfiskkommissionen återigen misslyckas med att genomföra åtgärder.

Det var alltså nu mer angeläget än någonsin tidigare att medlemsländerna i CITES-konventionen stod bakom globala handelsbegränsningar för blåfenad tonfisk. Men CITES mötet i Doha, Qatar röstade den 18 mars 2010 nej till Monacos förslag att blåfenad tonfisk skulle sättas på den högsta nivån av handelsbegräsningar, Appendix I. Läs mer i WWFs pressmeddelande

ICCAT tillstyrkte visserligen ett förslag från sin ordförande, EU, Japan, Marocko och Tunisien att minska fångstkvoten av östlig blåfenad tonfisk från 19 500 ton till 13 500 ton, men det är fortfarande alldeles för mycket om en återhämtning av beståndet ska kunna ske. Detta beslut vart dock helt ovetenskapligt enligt WWFs tonfiskexpert, dr Sergi Tudela, chef för fiskefrågor vid WWFs Medelhavsprogram. Denna begränsning av den tillåtna fångsten är inte baserad på något speciellt råd att med hög sannolikhet återhämta beståndet – det är bara en godtycklig politisk åtgärd och omfattar bara ett år.

I en studie som presenterades för ICCAT i Recife (i Brasilien) visade att även kvot på bara 8 000 ton skulle endast ge en 50 %-ig chans att uppnå en återhämtning av det östliga beståndet av atlantisk blåfenad tonfisk till 2023, och en annan studie av ICCAT visade att bara ett fullständigt stopp för fisket skulle ge tillräcklig chans för återhämtning 2019 för att mer storskaliga fångstbegränsningar inte skulle behövas.

Dr Tudela anser också att ett nytt villkor för att stänga fisket 2011 om fisket visade sig innebära en allvarlig risk för kollaps skulle vara svårförenligt med den vetenskapliga kommitténs nya data som visar att bestånden redan endast är 10-15 % av nivån på ofiskade bestånd.

WWF har försökt påverka för att få ett anstånd med fisket och få till åtgärder mot illegalt fiske, som beräknas öka. Den mest näraliggande fångstuppskattningen (2008) ligger på 34 120 ton. Under mötet i Recife ansåg ICCAT formellt att nästan samtliga länder som fångar tonfisk bryter mot reglerna – t ex att EU-odlingar som föder upp tonfisk till kommersiell storlek tar emot fisk utan regelrätt dokumentation.

Den massiva överkapaciteten hos fiskeflottorna i Medelhavet fortsätter att motarbeta bevarandeåtgärder, men problemet hanteras fortfarande på ett otillräckligt sätt av tonfiskkommissionen.

Säsongen for industrifiske med not på blåfenad tonfisk minskades från två månader till en, men är fortfarande öppen under höjdpunkten av leken från 15 maj till 15 juni, när tonfisken är mest sårbar. ICCAT har också fortsatt att ignorera gamla krav på att etablera skyddade områden för tonfiskens lek, som runt ögruppen Balearerna utanför spanska kusten. Att stoppa fisket är vad ICCAT behövde göra för att rädda tonfisken och sitt eget rykte.
Genom att lägga mer bränsle på elden för det övertygande misslyckandet för ICCAT så bestämde medlemsländerna sig för ytterligare två års förlängning av Marockos användning av illegala drivgarn för att fånga svärdfisk. Näten, som allmänt kallas ”dödsväggar”, dödar ca 4 000 delfiner och ca 25 000 hajar i Medelhavet varje år.

Förbud mot drivgarn finns inskrivna i en bred samling av internationella överenskommelser så långt tillbaka som 1992 och inkluderar både FN, ICCAT, EU som själv är huvudmarknad för marockansk svärdfisk, och själva Marocko.

2009 talade alla medlemsländer om behovet av att återuppbygga ICCATs trovärdighet, och för att göra det tillåter de slakt på ytterligare 50 000 hajar och 8 000 delfiner, i strid med FNs resolutioner. Det är bortom all tilltro, och är bara ytterligare ett bevis för ICCATs bristande funktion som en seriös organisation för fiskevård anser WWF.

WWFs uppmaning är:

Sälj inte, köp inte, servera inte och ät inte blåfenad tonfisk!

Uppdaterad senast: 2010-03-24