Stöd vår Östersjökampanj

Så här kan Östersjön räddas

Alla vuxna har under sin livstid fått se hur Östersjön förändrats. Vi har fått lära oss att algblomning hör sommaren till, och att vår barndoms ”Saltkråkan-somrar” inte kommer att vara en självklarhet för våra egna barn. Här följer lite fakta om orsakerna till förändringen, och vad vi tycker att politiker och beslutsfattare snarast måste göra. För med ditt stöd går Östersjön ännu att rädda!

Övergödning är en av de största orsakerna till Östersjöns dåliga hälsa. Den skadar i första hand djur och växter men drabbar också indirekt fiske, bad och båtliv.

De mest påtagliga bevisen för att vi inte skyddar vårt hav tillräckligt är den årliga algblomningen och den ökande ytan död havsbotten. Den senare täcker idag över 70 000 kvadratkilometer, vilket är dubbelt så mycket som Sveriges sammanlagda odlade åkerareal.

De ökade koldioxidvärdena brukar användas som en alarmerande mätare på hur vi missköter vår planet. Som en jämförelse kan därför nämnas att under de senaste 100 åren som koldioxidutsläppen har ökat med en tredjedel har halterna av kväve och fosfor i världshaven ökat hela två respektive tre gånger.

Bland berörda forskare, tjänstemän och politiker är det välkänt att gödning från jordbruket är den största enskilda källan till utsläpp av både kväve och fosfor. Trots det görs inga storskaliga satsningar för att minska läckaget till Östersjön av dessa näringsämnen.

Ett betydande tillskott av fosfor kommer också från avlopp och det luftburna kvävet härrör till stor del från sjöfart, motortrafik och annan förbränning.

De frivilliga insatserna, som till exempel den av bland andra Jordbruksverket och LRF initierade ”Greppa Näringen” i Sverige, liknande åtgärder i Finland och anläggandet av våtmarker i Danmark räcker inte.  

I de nytillkomna EU-länderna har kraven ökat på gödselhantering tack vare anpassning till gällande EU-direktiv. Ett gott initiativ som tyvärr motverkas av en kraftigt ökad uppodling och intensifiering av jordbruken i samma länder. En stor negativ påverkan står Polen för som har cirka hälften av Östersjöområdets jordbruksmark inom avrinningsområdet. Den ökade produktionen stimulerad av EUs jordbrukspolitik, med ökade utsläpp av kväve och fosfor som följd, har motverkat de miljöinsatser som gjorts.

Ett ständigt fokus på storskalig, industrialiserad produktion har också lett till att viktiga miljöer för växter och djur förstörts, och att vattnet har övergötts.

Men, än är det inte för sent! Östersjön går fortfarande att rädda.

För att det ska kunna ske i tid är det viktigt att våra folkvalda jobbar aktivt för att hjälpa vår Östersjö att tillfriskna. Men trots regeringens löften om krafttag i denna fråga, t.ex. inom ramen för HELCOMs Baltic Sea Action Plan är det enda beslut som fattats på området det att kravet på obligatorisk träda har tagits bort. Detta medför att mark som inte skulle nyttjas nu används för att producera grödor, och resultatet blir en ökning, och inte minskning, av näringsämnen i Östersjön.

För att vi ska få ett blomstrande jordbruk runt Östersjön som också existerar i harmoni med naturen måste miljökraven skärpas och hela jordbrukspolitiken ändras.

WWF kräver därför:

• Avveckling på sikt av direkta eller indirekta produktionsstöd. Gårdsstöden bör snarast göras om till enhetliga stöd per hektar för samtliga gårdar i en region – och inte som nu baseras på gamla produktionssiffror
• Restaurering av våtmarker i storskaliga jordbruksområden

• Omvandling av de sk mulljordarna, som läcker närsalter och stora mängder klimatgaser, till gräsmarker eller våtmarker - om möjligt med produktion av bioenergi
• Obligatorisk miljörådgivning för jordbrukare och ökat stöd för miljöåtgärder
• Etableringskontroll med miljöprövning för vissa typer av jordbruk
• Förbud mot fosfat i tvätt- och diskmedel i alla Östersjöländer
• Förbud för småbåtar och fartyg att släppa ut orenat avloppsvatten
• Rotavdrag för att åtgärda enskilda avlopp