Sjöfart

På land har vi vägnät, trafikljus, trafikseparering och noggranna regler kring transport av farligt gods. Till sjöss gäller fortfarande det tämligen förlegade synsättet ”Innocent passage”. I praktiken innebär det att vem som helst får segla var som helst med vilken last som helst.

För att förhindra ytterligare oljeutsläpp och olyckor i framtiden krävs en mer proaktiv service och kontroll av och till sjöfarten. 

Några de viktigaste områden som behöver förbättras i Östersjön är:

• Ökad hänsyn till viktiga och känsliga naturområden samt en mer övergripande havsplanering för framtidens sjöfart i relation med andra industrier och verksamheter i Östersjön.
• Bemannad bevakning som kan anropa fartyg som befinner sig där de inte borde vara, som hamnat i en trängselsituation, som beter sig på ett oförklarligt sätt eller vid situationer i allmänhet som kan anses riskfylld.
• Nya initiativ för att gynna kvalitetssjöfart gentemot undermåliga fartyg, till exempel lotsplikt för fartyg med otillräcklig kompetens eller utrustning. Ett annat incitament är en miljömärkning av fartyg som går längre än vad som lagligen krävs vad gäller miljöhänsyn.

Många av åtgärderna för att förbättra situationen måste göras på internationell nivå via den Internationella sjöfartsorganisationen, IMO. Andra kan lösas regionalt av länderna kring Östersjön, Skagerrak och Kattegatt. Estland, Finland och Ryssland har gemensamt kommit långt genom att införa trafikledningssystem som drastiskt minskat olyckorna i Finska viken. Nu måste övriga länder i regionen inse att det är dags att agera.

Minskad olycksrisk

Högre genomsnittskvalité på fartyg och besättningar samt bemannad övervakning skulle minska olycksrisken drastiskt. Redan 2004 gick WWF och Sveriges Redareförening gemensamt ut med krav om säkrare sjöfartstransporter. Eftersom mycket lite har hänt sedan dess, förutom fler allvarliga olyckor med stora oljespill i närområdet (Full city 2009, Godafoss 2011), är frågorna än mer aktuella idag.

I Skagerrak, Kattegatt och i stora delar av Östersjön är svårt att upptäcka om någon gör fel. Den bemannade övervakningen som finns är centrerad till ett fåtal lokala områden och saknas helt i stora delar. Följaktligen är kustbevakningen i respektive land i de flesta fall begränsad till att reagera på olyckor istället för att förebygga dem – och när det väl blivit ett spill är naturen den största förloraren.

Lägg resurser och kontroller på fartyg som har många anmärkningar från tidigare hamnstatskontroller och inför krav på lotsning för fartyg och besättningar som inte har tillräcklig kompetens eller utrustning. Moderna fartyg med kompetenta besättningar behöver då inte utsättas för kontroller i samma utsträckning, vilket skulle gynna kvalitetssjöfarten.

För både Västerhavet och Östersjön med dess kalla vatten, dess skärgårdar, dess utbredda turistnäring och unika kustmiljöer skulle kostnaderna och förlusterna bli oersättliga om en ett stort spill sker. Låt oss inte vänta tills katastrofen är ett faktum innan vi agerar!

Fritidsbåtar

Regler för fritidsbåtar är en nationell fråga men inte desto mindre komplicerad. Troligen står fritidsbåtar för en mindre del av utsläppen i jämförelse med sina större kusiner men det finns i själva verket ganska lite tillförlitlig information. Problemet med avfallsvattnet från fritidsbåtar är att utsläppen sker under en förhållandevis kort tid under året och är koncentrerad till en begränsad yta. Det handlar om kust- och skärgårdsområden som dessutom är de vackraste, mest artrika och skyddsvärda.

Ett förbud mot all dumpning av avfallsvatten från fritidsbåtar är på väg men det är viktigt att detta förbud följs av funktionell utbyggnad av mottagningsstationer i hamnarna så att de blir smidiga att använda för båtentusiasterna.

Läs mer om fritidsbåtar, miljö och hur du kan vara med och påverka på www.batmiljo.se.