Kontakt
Världsnaturfonden WWF
Ulriksdals Slott
170 81 Solna
Tel: 08-624 74 00
PG: 90 1974-6
BG: 90 1-9746
WWFs arbete för ett hållbart fiske
Östersjön
Östersjön
Fisk är inte bara mat – allt hänger ihop.
Östersjön är ett unikt känsligt hav med bräckt vatten. Fiskarter som lever i havet har utvecklats under lång tid för att kunna överleva här. WWF arbetar för att förvaltningen av Östersjön måste placera fisken i sitt ekologiska sammanhang, inte som hittills främst se fisken som ett livsmedel. Det handlar om ekosystemtjänster och innebär att vi först måste se till att fiskbestånden bidrar till en god ekologisk status i våra hav. Därefter kan vi använda fisken som ett nyttigt och gott livsmedel.
Fiske har en stor påverkan på det marina livet i havet. WWF arbetar för att fisket i Östersjön ska bli en förebild i EU med friska starka fiskbestånd som klarar att miljöcertifieras. Därför arbetar WWF aktivt både i Sverige och på EU-nivå för att fisket i Östersjön ska ske långsiktigt och utgå från vad havet tål. En ekosystembaserad förvaltning måste införas med hänsyn både till bärkraften i bestånden till fiskets effekter på havets övriga arter och miljö. Prioriterat är arbetet för att alla kommersiella fiskbestånd – liksom torsken i Östersjön – ska förvaltas inom förvaltningsplaner som långsiktigt garanterar detta. Först när förvaltningen baseras på vad ekosystemet mäktar med kan vi säkra fisket som en ekologiskt och ekonomiskt hållbar resurs. WWF driver även på och stödjer starkare lagstiftning för minskad fiskeflotta och minskat överfiske. Vi stödjer utvecklingen för skonsamma fiskemetoder och miljöcertifierat fiske. För att skydda fiskar som vandrar upp i älvarna – som lax och ål- är det brådskande att återställa fria vandringsvägar. När det gäller ålen anser vi att ett fiskeförbud ska införas i hela Östersjön tills beståndet har hämtat sig.
Hur beslutas fisket i Östersjön?
EUs gemensamma fiskepolitik
Fisk rör sig naturligtvis fritt över nationella gränser. Fisket i Östersjön styrs till övervägande del av EUs gemensamma fiskepolitik (Common Fisheries Policy CFP) som gäller för hela unionen. Det innebär att alla EU-länder omfattas av samma bestämmelser. Till exempel fattar EU-länderna idag gemensamma beslut för fiskekvoterna i svenska och övriga EU-länders vatten. Besluten om kvoter gäller för de ekonomiskt viktigaste fiskebestånden, som exempelvis torsk, sill och lax. En fiskekvot bestämmer hur många ton ett land får fiska på en art. Inför besluten gör Internationella havsforskningsrådet, ICES, en biologisk bedömning av tillståndet och utvecklingen av arterna och rekommenderar nivåer för kvoter. Men kvoterna för flera bestånd i EUs vatten sätts idag betydligt högre av EUs fiskeministrar än vad de vetenskapliga råden rekommenderar.
Läs mer:
Internationella havsforskningsrådet (ICES)
EU-komissionens hemsida
Nationell fiskereglering
Huvuddelen av fisket längs Svenska kusten och allt fiske inom sötvattensområdena -som sjöar och älvar- regleras inte genom kvoter, utan bestånden vårdas istället genom nationella föreskrifter om begränsningar av fiskets omfattning. I Sverige har detta hanterats av Fiskeriverket.
Läs mer:
Ny myndighet för hav och vatten
Från den 1 juli 2011 avvecklas Fiskeriverkets och verkets verksamhetsområden flyttas över till den nya Havs- och vattenmyndigheten eller Jordbruksverket. De flesta av Fiskeriverkets ansvarsområden, inklusive ansvaret för EUs gemensamma fiskeripolitik, fiskeförvaltning och fiskekontroll, flyttas över till den nya myndigheten. Föreskrifter och kontroll av yrkesfisket kommer att lämnas över från Fiskeriverket till Havs- och vattenmyndigheten. Däremot kommer Jordbruksverket att ta ansvar för insatser som främjar fiskenäringen, däribland strukturstödet (stöd från EU:s fiskefond).
Läs mer:
Havs - och vattenmyndigheten
Hur kontrolleras fisket i Sverige och Östersjön?
Det illegala svartfisket och den bristande kontrollen på fisken som tas i land är två anledningar till att fiskbestånden i Östersjön, och i övriga EU, de senaste åren har minskat mer än vad som är hållbart. Det är även anledningar bakom att torsken nästan försvann helt från Östersjön. Enligt EU-kommissionen har det illegala fisket i Östersjön minskat. EU har gjort insatser för att förstärka och samordna fiskekontrollen och EUs medlemsländerna ska nu arbeta efter gemensamma kontrollbestämmelser. Men n ännu fångas tonvis illegalt fångad fisk från Östersjön.
Nationell kontroll
I Sverige har Fiskeriverket fram till den 1 juli 2011 det övergripande ansvaret för fiskerikontrollen. Från den 1 juli 2011 övergår detta ansvar till den nya Havs- och vattenmyndigheten.
Den nationella fiskekontrollen innebär tillsyn och övervakning över att de regler som beslutas för EU:s gemensamma fiskeripolitik följs. Det innebär bland annat kontroll av fiskets fångster och att den fisk som tas iland -s.k. landningar -stämmer med tilldelad kvot. Det handlar även om beslut om fiskestopp och kontroll av handeln med fisk.
EUs gemensamma fiskekontroll mot illegalt fiske
Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (engelskans illegal, unreported and unregulated fisheries) IUU är ett av de allvarligaste hoten mot hållbara fiskbestånd. Det äventyrar själva grunden för en bra förvaltning av haven och utgör ett stort hot mot den marina biologiska mångfalden. EU är världens största importör av fiskprodukter och är därför en stor marknad för olagligt fångad fisk. Det har uppskattats att EU importerar fiskprodukter från IUU-fiske till ett värde av ca 1,1 miljard Euro per år. EU har därför beslutat att införa nya regler för att förhindra import och export av olagligt fångad fisk till och från EU. Sedan den 1 januari 2010 gäller EU-förordning (Rådets Förordning (EG) nr 1005/2008, benämnd som IUU-Förordningen) som innebär nya regler för kontroll av import och export av fiskeriprodukter.
För att minska den illegala handeln med fisk inom EU antog EU år 2009 nya regler för att förstärka och samordna den gemensamma fiskeripolitikens kontrollsystem i den s.k. kontrollförordningen. En fungerande kontroll är ett viktigt verktyg för beståndens återhämtning och stöd för seriösa yrkesfiskare. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2010. Kommissionen har senare antagit en genomförandeförordning som innehåller detaljföreskrifter som preciserar kontrollförordningens bestämmelser. Den trädde i kraft den 7 maj 2011. Bestämmelserna i den här förordningen kommer införas stegvis.
Nyheter i kontrollförordningen
- Fritidsfisket regleras genom ett försäljningsförbud för fisk som fångas i havet och genom att fångster av fritidsfångad fisk som omfattas av återhämtningsplaner (t.ex. tonfisk, torsk och ål) ska kartläggas för att man ska kunna vidta lämpliga förvaltningsåtgärder.
- Modern teknik ska utnyttjas mer, till exempel genom elektronisk loggbok och satellitövervakning, som ska gälla även för de mindre fartygen om 12–15 m. Fler kontrollkrav införs också. Exempelvis ska fartygens motorstyrka kontrolleras
- Förbud mot omlastning till havs införs.
- Medlemsstaterna ska stänga områden för fiske under vissa förutsättningar, till skydd för bl.a. ungfisk. Rådet kan också besluta om områden som ska vara begränsade för fiske. I dessa områden ska medlemsstaterna ha en utökad kontroll.
- Gemensamma sanktioner, EU har ansett att påföljderna för de som bryter mot bestämmelserna ska vara samma, oavsett var överträdelsen begåtts. Gemensamma sanktioner har därför införts för allvarliga överträdelser genom ett pricksystem. Vid ett visst antal prickar ska fiskelicensen kunna dras in.
Läs mer:
EUs förordning om illegalt fiske
EUs förordning om fiskekontroll
Fiskekontrollen i Östersjön
Reformen av EUs fiskepolitik
Reformen av EUs fiskepolitik
Hur vill WWF reformera EUs fiskepolitik?
WWF arbetar för att den nya politiken för EUs gemensamma fiskepolitik (CFP) som enligt planerna ska antas år 2013 ska sätta skyddet av fiskebestånden som främsta mål. Förvaltningen av fisken i haven måste till skillnad från nu bli en del av den övriga politiken för havsmiljön. Den nuvarande EU politiken har misslyckats på alla områden och har varken lyckats skydda fiskbestånden mot överfiske eller skapa en lönsam fiskenäring. Politiken har också på ett helt oacceptabelt sätt bidragit till att EUs fiskeflotta fiskar ut andra länders fiskresurser, bl.a. utanför Afrikas kuster. För att få tillbaka livskraftiga bestånd måste det kortsiktiga systemet med kvotförhandlingar upphöra. Istället behövs en långsiktig förvaltning införas som utgår från vad havets ekosystem tål. Det innebär att hänsyn måste tas till bärkraften i bestånden men även till fiskets effekter på havets övriga arter och miljö. Reformen måste även säkerställa att det Europeiska fisket utanför EU sker inom biologiskt säkra gränser. Först när förvaltningen baseras på vad ekosystemet mäktar med kan vi säkra fisket som en ekologiskt och ekonomiskt hållbar resurs. Målet är mindre fångster till ökad lönsamhet.
Läs mer:
WWFs arbete med reformen av EUs gemensamma fiskepolitik 2012
WWFs reformkrav i korthet
- EUs övergripande mål för fiskbestånden ska vara att alla fiskebestånd senast 2015 uppnått FNs mål om ”Maximum Sustainable Yield” (MSY) som är en beräkning för maximalt uthålligt uttag av fiskresursen.
- Alla kommersiella bestånd ska senast 2015 förvaltas inom ekosystembaserade långsiktiga förvaltningsplaner på regional nivå som ska leverera till målen inom CFP samt EUs lagstiftning för havsmiljön Marina ramdirektivet (MSFD).
- EUs fiskeflotta ska minskas och anpassas till vad bestånden tål. Krav på strategier som balanserar flottans kapacitet ska finnas i förvaltningsplanerna.
- Inför nytt fångstbaserat system som innebär att allt som fångas även ska landas.
- Inför krav på selektiva fiskemetoder och redskap som leder till att bifångster och dumpning av fisk upphör.
- EUs fiskelagar och principer ska tillämpas för allt fiske i EUs vatten och EU fartyg vart än de fiskar i världens hav.
- EUs fiskeavtal med länder utanför unionen ska kopplas till utvecklingspolitikens mål.
- Tydliga straff för brott mot förordningen.
Läs mer om WWFs reformkrav
Rådet och EU parlamentet ska besluta om fiskepolitikens mål
WWF föreslår en ny besluts- och förvaltningsmodell som innebär att EU centralt sätter fiskepolitikens mål. Det är inte rimligt att EUs fiskeministrar och parlamentariker ägnar tid åt detaljregleringar av enskilda fångster och fiskredskap. De ska däremot vara ansvariga för att utforma vilka mål som ska gälla för fiskepolitiken i stort och säkerställa att dessa nås. Det övergripande målet ska vara att skydda och återhämta alla fiskbestånd och att de ska vara inom biologiskt säkra gränser senast 2015. Maximal hållbar avkastning (MSY) är en långsiktig strategi för att fastställa fångstnivåer som ger fiskbestånden möjlighet till reproduktion så att fisket kan fortsätta i hållbar omfattning. FN och EU har antagit denna nivå som mål för alla bestånd till 2015. Fiskepolitikens mål måste även vara samordnade med havspolitikens mål inom EUs marina direktiv (EU Marine Strategy Framework Directive) för skydd och återställande av de europeiska marina ekosystemen och god ekologisk status till år 2020.
Läs mer om EUs marina direktiv:
Resurs- och miljöförvaltning inom fiske - Strategi för den marina miljön
Hur målen uppnås beslutas bäst på regional nivå
Istället för det nuvarande kortsiktiga kvotsystemet då EUs fiskeministrar beslutar om fiskekvoterna ska fisket förvaltas genom långsiktiga ekosystembaserade förvaltningsplaner med mål att bestånden senast 2015 ska vara livskraftiga. Planerna bör utformas på regional nivå efterson fisket i EUs regioner har olika förutsättningar. Fisket i Östersjön möter t.ex. inte samma utmaningar som i Medelhavet. En fördel med att flytta förvaltningen till regional nivå är att de som är berörda av fisket får ökad möjlighet att vara med och utforma gemensamma mål och strategier vilket leder till större ansvar och att besluten följs. För att utforma fisket i sådana planer behövs en ny samförvaltningsmodell på både nationell och regional nivå. Hur fisket ska bedrivas inom förvaltningsplanerna bör beslutas i samförvaltning genom en balanserad representation av berörda intressenter som yrkesfiskare, regeringsföreträdare, forskare, producenter, kontrollorgan och miljö- och naturvårdsorganisationer. För att säkerställa att de övergripande målsättningarna uppnås i unionen måste förvaltningsplanernas innehåll sedan granskas och godkännas på EU-nivå. I de fall medlemsländer inte tar fram planer ska EU kommissionen ha rätt att inrätta sådana.
Ekosystembaserade förvaltningsplaner är nyckeln
De förvaltningsplaner som finns har visat sig relativt framgångsrika. Det har bland annat återhämtningen av torsken i östra Östersjön visat, som sedan 2007 omfattats av en långsiktig förvaltningsplan. WWF arbetar för att allt kommersiellt fiske i EUs vatten senast år 2015 bedrivs inom och regleras av långsiktiga förvaltningsplaner som är baserade på ekosystemen. Enligt WWF är det här en av de viktigaste förändringarna som måste ske för att det ska vara praktiskt möjligt att tillämpa en förvaltning baserad på ekosystemen. Planerna måste utformas utifrån det totala fisket i regionen i stället för, som nu, separat för varje enskilt bestånd. Långsiktigt perspektiv gynnar både möjligheterna till återhämtning för fiskbestånd och skapar möjlighet till ekonomisk framförhållning för yrkesfiskare och andra aktörer. För att alla regioner i EU ska bidra till att uppnå ekosystembaserat fiske ska det vara obligatoriskt att förvaltningsplanerna säkerställer att fisket sker i linje med både fiskepolitikens mål och det marina direktivets (EU Marine Strategy Framework Directive) mål om god ekologisk status till 2020. Därför anser WWF att EU kommissionen ska ha ansvar att granska att fisket inom planerna uppfyller EUs mål.
Illegalt fiske
Illegalt fiske
WWFs arbete mot illegalt fiske
WWF har under flera år globalt arbetat för att bekämpa illegalt fiske och ökad spårbarhet.I Sverige är det illegala fisket i Östersjön prioriterat. I Europa har EUs förordningar mot illegalt fiske och gemensam fiskekontroll inneburit viktiga framsteg men fortfarande finns arbete kvar att göra för att bl.a. öka spårbarheten inom fisket. En av WWFs viktiga framgångarna har bl.a. varit att EU-kommissionen nu har möjlighet att agera mot medlemsstater som inte följer kontrollreglerna. Det kan innebära indragning av ekonomiskt stöd eller indragning av fiskemöjligheter. Den här bestämmelsen hade utan WWFs starka påtryckningar sannolikt inte införts. En viktig förändring är även att fiskerikontrollen ska utökas till alla handelsled och att det ska bli möjligt att spåra fisken från fångst till tallrik.
Läs mer om WWFs arbete mot illegalt fiske i Östersjön:
Inga grossister kan garantera laglig torsk
WWF Recipe for Legal Fish in the Baltic Sea 
Läs mer om WWFs arbete mot illegalt fiske internationellt:
Fishing problems: Pirate fishing
Subventioner
Subventioner
Skadliga subventioner ska fasas ut
EUs stora fiskeflotta har bidragit till utfiskningen av bestånden. Anledningen till att EUs fiskeflotta blivit för stor beror på att EU aktivt gynnat fler yrkesfiskare genom bidrag till nya fiskebåtar. Utan subventioner hade fiskeflottan varit bättre balanserad. Många fiskeflottor upprätthålls även med skattebefrielser på bränsle och andra ersättningsstöd. Det är oansvarigt att uppåt hälften av värdet av fångsterna motsvarar subventioner från EUs skattebetalare. Genom att kortsiktiga ekonomiska och sociala intressen har fått gå före bärkraftiga bestånd har fiskepolitiken inte bara haft negativ påverkan på havens ekosystem. Den har även underminerat det ekonomiska värdet. Resultatet är att alla står som förlorare.
WWF arbetar för att alla subventioner som bidrar till överkapacitet av EUs fiskeflotta och därmed utfiskning av haven ska upphöra. Det gäller även subventioner som strider mot EUs mål om hållbar utveckling, bevarande av biodiversitet och klimatmål.
Läs mer om subventioner:
Läs WWFs rapport om subventioner i Östersjön:
Subsidies contribute to harming Baltic Sea instead of saving it
Läs mer på EU-komissionens sida:
Statligt stöd till fisket och vattenbruket
Senast uppdaterad 2011-12-05
WWF och EUs fiskepolitik
Från vänster: Inger Näslund WWF, landsbygds- och fiskeminister Eskil Erlandsson, Jenny Fors WWF, Yngve Björkman Fiskbranschens Riksförbund, Mikael Robertsson Svensk Dagligvaruhandel /Coop och Inger C Larsson Findus. Klicka på bilden för att förstora.
Måndagen den 22 augusti 2011 träffade representanter från WWF, Fiskbranschens Riksförbund, Svensk Dagligvaruhandel, Coop och Findus Sveriges landsbygdsminister Eskil Erlandsson för att presentera gemensamma krav för en genomgripande reform av EUs gemensamma fiskepolitik (GFP).
Konsumenterna bryr sig
WWF arbetar för att:
- EUs fiskepolitik ska förändras. För att få bärkraftiga fiskbestånd ska ekosystembaserade
långsiktiga förvaltnings-planer på regional nivå ersätta de årliga kvot-förhandlingarna.
- fiskeflottan ska minskas och anpassas till ett balanserat uttag av fiskbestånden och fiskenäringen ska vara ekonomiskt självbärande utan subventioner.
- EU-subventioner endast ska gå till miljö-förbättrande åtgärder som till exempel skonsamma och selektiva fiskeredskap.
- EUs nya kontrollförordning mot illegalt fiske och tydlig spårbarhet av fisk – från båt till tallrik – ska
följas i regionen.
- allt kommersiellt fiske i Östersjön klarar kraven för att bli MSC-certifierad
