© WWF-Martin Harvey

Kunskap och bättre ledarskap krävs för att stoppa handeln med hotade djur
Elefanter i Amboseli, Kenya. Foto : Martin Harvey

24 oktober 2012

 

Tjuvjakten på elefanter är nu den största vi sett sedan statistiken började föras. En viktig orsak är den oreglerade elfenbensmarknaden, men också okunskap och bristande ledarskap. Det sa Tom Milliken från TRAFFIC, under ett fullsatt seminarium om artskyddsbrott på Naturhistoriska Riksmuseet den 24 oktober. Arrangörer av seminariet var Världsnaturfonden WWF och Naturhistoriska riksmuseet.

 

På seminariet avhandlades olika aspekter av handeln med hotade djur, främst elefant, noshörning och tiger, men även svenska fåglar och andra hotade arter togs upp.

Många av de samlade på Naturhistoriska Riksmuseet hade antagligen kommit för att lyssna på Tom Milliken, ansvarig för TRAFFICs (TRAFFIC är ett samarbets-program mellan WWF och IUCN) elefant- och noshörningsprogram i södra Afrika. Han började med att tacka alla WWF-supportrar i Sverige för vårt mångåriga stöd.


- Det är något med Sverige som gör att ni verkligen stödjer bevarandet av djurliv, sa Tom Milliken.

 

Databas med 18 000 elfenbensbeslag

Tom Milliken är även chef för ett program inom CITES-konventionen (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora, reglerar handeln med hotade djur- och växtarter), som heter ETIS. ETIS står för Elephant Trade Information System, och är ett informationsverktyg för att hålla koll på den illegala handeln med Ola Jennersten WWF och Tom Milliken, TRAFFICelfenben och andra produkter från elefant. Inom ETIS finns en central databas med mer än 18 000 elfenbensbeslag som registrerats sedan 1989. Med dess hjälp och med ytterligare ett program, MIKE (Monitoring the Illegal Killing of Elephants) går det att upptäcka samband mellan elfenbensbeslag och tjuvjakten på elefanter. 

Vid den senaste inventeringen 2006 fanns det cirka 600 000 elefanter i det vilda.

Nu pågår en ny räkning, som Tom Milliken ser mörkt på.


- Jag tror att det kommer att visa sig att siffrorna gått ned, för vi har mycket tjuvjakt just nu, sa han.

På en karta visade han var elefanterna är mest hotade just nu. I Västafrika finns få elefanter kvar. I Centralafrika är de kraftigt ansatta, och troligen har antalet minskat, menar Tom Milliken. Även i Östafrika ökar jakten på elefanter. Den största elefantpopulationen finns i södra Afrika och i Tanzania.


Tjuvjakten större än på 23 år


Globalt har tjuvjakten på elefant ökat varje år de senaste fyra åren och ligger nu på den högsta nivån sedan man började mätningarna för 23 år sedan.


- Det här är sant, det händer just nu och det skapar en kris för elefanter liknande den vi såg under tidigt 1980-tal, sa Tom Milliken.

För att exemplifiera hur handeln kan gå till visade han en bild på en container som nyligen beslagtagits i Hong Kongs hamn. Den innehöll till största delen helt harmlösa varor men ett dolt utrymme längst bak var fullproppat med elfenben, som tullpersonalen lyckligtvis upptäckte.

Tom Milliken visade också statistik ur ETIS-databasen över de beslag som gjorts – det största var på hela 2,7 ton elfenben.

- Den oreglerade elfenbensmarknaden i Thailand är ett problem. När vi besökte hundratals butiker där hittade vi 26 000 elfenbensprodukter som såldes helt öppet.
Thailands regering gör beslag vid gränsen men ser genom fingrarna med den handel som sker i landet.


- De som säljer hävdar att produkterna kommer från thailändska elefanter, men vi vet att det inte stämmer, sa Tom Milliken.


Ökad medvetenhet hjälper inte

 

Vid en undersökning som Världsnaturfonden WWF gjorde nyligen bland svenska Thailandsresenärer visade det sig att var fjärde hade sett elfenbensföremål saluföras öppet.
Tom Milliken påpekade att ökad medvetenhet bland europeer inte tycks ha lett till minskade inköp. Det visar statistiken från Europa, där antalet beslag har legat still under många år, trots ökad information.

Vilka är det då som driver handeln? Förutom Thailand är det Kina som har de flesta slutanvändarna, medan afrikanska länder står för exporten.


- Kina gör två beslag per dag, och varje år blir det värre, sa Tom Milliken.


Souvenirer och medicin


Medan souvenirer av elfenben är det främsta hotet mot elefanten, hotas noshörningen främst av att dess horn används inom medicinen. Läget för noshörningen är att det finns cirka 20 000 trubbnoshörningar och färre än 5 000 spetsnoshörningar kvar i det vilda.

 

Den starka efterfrågan på horn får effekter även i Europa. De senaste åren har cirka 90 noshörningshorn stulits från europeiska museer, antikhandlare och privatpersoner.

Tidigare stod Japan för den största konsumtionen av noshörningshorn, men nu är inflödet där nära noll. Det samma gäller Korea, Taiwan och Yemen. I dag är det i stället Vietnam som driver marknaden, något som skett helt oförutsett.


- Det var ingenting vi var beredda på. Men landet har en enorm ekonomisk boom och är det 13e största befolkningsmässigt, berättade Tom Milliken

Noshörningshorn har länge använts inom traditionell medicin för att minska feber. Forskning visar också att hornet har en febernedsättande effekt, men att aspirin fungerar precis lika bra. Däremot har noshörningshorn ingen som helst effekt på cancer eller baksmälla.


Coolt med noshörningshorn i Vietnam

Tom Milliken berättade att det i Vietnam anses speciellt och fint att kunna bjuda sina gäster på dyrt noshörningshorn. Det visar att man har gott om pengar och har ”connections”. Det finns till och med speciella kärl för pulvret med en noshörning målad på som man kan dricka ur.
Det säljs också cyniskt nog till dödssjuka cancerpatienter som är beredda att prova vad som helst.


- Att låta människor som redan är döende dessutom förlora alla sina pengar, det är något som är väldigt fel med det.

Noshörningshorn ses också som en extra fin gåva.


Tom Milliken berättade om en vietnamesisk ambassadtjänsteman som fångades av kamerorna medan hon tog emot noshörningshorn i Sydafrika.


- Hon blev av med jobbbet, men senare fick hon jobb på en annan ambassad. Vi behöver få Vietnams regering att visa ett tydligt ledarskap i den här frågan, som ni gör i Sverige. Vi behöver sätta press på Vietnam.


Behöver slå till i toppen

Det krävs också skärpta lagar och mer samarbete för att komma åt de riktigt fula fiskarna.


- Sydafrika, där de flesta noshörningar lever, gör hundratals arresteringar men det är mest på den låga nivån, sa Tom Milliken och påpekade att det är viktigt att slå till i toppen av de komplicerade nätverk som styr handeln.

Minst lika viktigt är att minska efterfrågan på noshörningshorn.


- Vi behöver göra det ocoolt att använda noshörningshorn, och skingra myterna om medicinska egenskaper. Det botar inte cancer, och det fungerar inte bättre än aspirin.


Snabba ligor

En anledning till att det är så svårt att stoppa den illegala handeln är att dagens ligor är extremt välorganiserade och snabba. På 90-talet tog det 3-4 månader från att en noshörning skjutits till att dess horn nådde den illegala marknaden. I dag tar det ofta bara 30 timmar.

Att få stopp på handeln med elfenben är en kapplöpning mot tiden, konstaterade Tom Milliken, men inte alls omöjligt.


- Japan är ett mycket framgångsrikt exempel. Landet stod för 40-50 procent av handeln med elfenben tidigare, nu är det mindre än 1 procent. WWFs arbete spelade en avgörande roll för att komma dit, sa Tom Milliken.


Svensk noshörningshandel

Därefter gavs ett svenskt perspektiv på handeln med noshörningshorn. Filippo Bassini från Miljöpolisen och Anders Gustafsson, miljöåklagare i Stockholm berättade om ett aktuellt fall, två personer som försökt sälja ”noshörningshorn” via auktionshuset Bukowskis. Det visade sig senare vara buffelhorn, men trots att det inte var äkta ansågs brottet grovt på grund av den omvittnat utsatta situationen för noshörning. Männen hade även försökt köpa noshörningshorn, men misslyckats.

Påföljden blev dock mild – villkorlig dom och 60 dagsböter för båda. De svenska straffen för grova artskyddsbrott ligger på mellan sex månader och fyra år, men straff under ett år kan alltid omvandlas till villkorlig dom för den som är tidigare ostraffad.

 

- Det kan tyckas som låga straff, men det finns inga planer från lagstiftarnas sida på att skärpa dem, enligt Anders Gustafsson.


- Det vi behöver är mer resurser. Det kommer in en hel del tips som vi inte hinner följa upp, och vi har inte kunnat ta dem med händerna i kakburken, som vi kunde i det här fallet, sa Filippo Bassini.


Tigern – populär och hotad

Ola Jennersten, programchef för internationell naturvård hos WWF, berättade att två elefantarter, fem noshörningsarter och tiger ingår i WWFs och TRAFFICs kampanj mot illegal handel med djur.


Så hur ser situationen ut för tigern, denna ”250 kilos perfekta predator som lever bara några hundra meter från människan”?

Ola Jennersten började med att konstatera att tigern är ett av världens tveklöst mest populära djur.


- Tigern symboliserar allt som är stort och mäktigt. Vi talar om tigerbalsam och tigerekonomier, till exempel, påpekade han.


Men trots dess popularitet försvinner tigern med en väldig fart och vi har bara drygt 3 200 tigrar kvar i det vilda.

Ett problem för tigrarna är att de behöver rejäla köttstycken för att kunna föröka sig. En tiger kan fälla en gaur – vår kossas förfäder - på ett ton, men det är ofta brist på bytesdjur.


- Vi människor konkurrerar om bytena, till exempel de stora mäktiga hjortarna, sa Ola Jennersten.


Tio år för att rädda tigrarna


Vill man rädda tigrarna i ett område har man bara tio år på sig. Det är så länge tigrarna lever och jobbet tar tid. Först rensar man bort fällor, sedan gäller det att försöka få upp bytestätheten, vilket tar ett par år. Först då börjar det hända något.

- I Vietnam, Laos och Kambodja är det sannolikt redan för sent, där är tigern på väg att försvinna, sa Ola Jennersten.

Ett stort problem för tigern är den illegala jakten.


- Tigern är en besvärlig granne som ofta hamnar i konflikt med människan. Den tar boskap och skadar människor. Samtidigt har den en prislapp eftersom den är populär i kinesisk medicin. Tigern har det gemensamt med elefanten att man genom att döda den och bli av med ett problem samtidigt kan få en massa pengar, sa Ola Jennersten.

Tigern hotas ändå framför allt av att vi människor breder ut oss.


- När människor ska konkurrera med tigrarna är det oftast tigern som drar det kortaste strået, berättade Ola Jennersten.


13 tigerlandskap ger hopp

Det märks, genom att tigerlandskapen har reducerats till 7 procent av vad de var för 100 år sedan. Flera geografiska tigerraser är nu helt försvunna, bland annat balitigern på Bali och javatigen på Java. Av den sydkinesiska tigern finns bara 50-tal individer kvar, alla i fångenskap och så finns cirka 200 indokinesiska tigrar i Thailand.


Tiger, foto Ola JennerstenÄndå finns det hopp. Forskare har identifierat 13 tigerlandskap med goda förutsättningar att hålla tigrar i framtiden. Varje landskap utgörs av stora landområden om cirka 25-35 000 kvadratkilometer.


- Det är de här 13 landskapen som världens tigerländer nu arbetar med för att säkra för framtidens tigrar.

Ola Jennersten berättade också att det finns betydligt fler tigrar i fångenskap än i det vilda – cirka 10 000 i världen varav 5 000 i USA. På grund av luckor i lagstiftningen är det lättare att ha en tiger som husdjur i USA än en katt, enligt Ola Jennersten.


- För 80 000 kronor köper man en liten söt tigerunge på internet. Men när den är två år är det inte lika mysigt. Då är risken stor att den hamnar på ett vanskött Zoo.


Tusentals tigrar i bur

Även i Kina lever några tusen tigrar i bur, och ägarna till dessa tigerfarmer hoppas att Kina ska öppna marknaden för handel med tigerdelar.


- Vi är väldigt negativa till det, för då blandas vilda djur med tama vilket kommer att försvåra kampen mot illegal handel, förklarade Ola Jennersten.

De som vill tillåta handel med tigerdelar från tama djur säger att den vilda tigerns problem inte är handel, utan konflikter med människor i närområdet.

- Det är en debatt med två läger som pågår just nu.

Den illegala handeln med tigerdelar är ett stort, men inom-asiatiskt problem, sa Ola Jennersten. Ben av tigrar mals ned och blir tigervin.


- Precis som med noshörningshorn kan vi här tala om "Ferrarifaktorn", att man vill imponera på vännerna med något som visar att man är rik och framgångsrik.
Skinnen används som souvenirer att lägga framför brasan eller som del i traditionella dräkter.


- I Tibet kan du för 100 000 spänn få en bit tigerskinn att sy fast på magen på dräkten. Ju mer ekonomin växer, och ju sällsyntare en produkt blir, desto större blir problemet. Det är en negativ spiral.


Lejonben mals ned

Och ju färre tigrarna blir, desto mer ersätts tigerben med annat. Leopard till exempel.
- Nu hamnar även lejonben i grytan, för vem kan skilja ett lejonben från ett tigerben?

När tigrarna försvann i Kina började problemen i Indien. Ola Jennersten visade en skiss över ett illegalt nätverk för handel med tigerdelar som man lyckats spränga. Personen i toppen, indiern Sansar Chand, var ansvarig för 500 tigrars död.


- I dag finns det kanske 50 tigrar kvar i Kina, men vi hoppas på ett utbyte med Ryssland, så vi ser en framtid för tigern i norra Kina, berättade Ola Jennersten.

Ryssland är en samarbetspartner att räkna med i kampen för tigern. Landets president Vladimir Putin har visat sig starkt intresserad av tigrar. 2010 stod Ryssland värd för ett möte med alla tigerländers statsministrar och där bestämdes det att man ska försöka fördubbla antalet tigrar till nästa tigerår enligt den kinesiska tideräkningen, år 2022.


Alla tigerländer samarbetar

- I dag jobbar vi under gemensamt paraply tillsammans med alla tigerländer. Vi säkrar tigerlandskapen och försöker få bort den illegala jakten. Vi har gränsöverskridande samarbeten både när det gäller gränsöverskridande nationalparker och med tulltjänstemän för att bryta transportleder så att det inte kommer tigrar till köpare i öst. Vi jobbar också med lokalbefolkningen eftersom tigern är en besvärlig granne, sa Ola Jennersten.

WWF jobbar också efter devisen Zero Poaching. Tjuvjakten måste ned till noll och vakterna i tigerlandskapen ska vara välutrustade och välutbildade.
Även här gäller det förstås också att försöka strypa efterfrågan och ändra på beteenden. Att det går, visar tidigare nämnda exemplet med Japan, och även i Kina är attitydförändringar på gång.


- I Kina har det genomförts kampanjer där barn går omkring med skyltar som det står NEJ på, det betyder ”ingen mer handel med tigrar", berättade Ola Jennersten.


Tigerkorridorer populära

WWF satsar på att skapa tigerkorridorer så att tigrar kan förflytta sig mellan olika skyddade områden. En nyhet är att de här korridorerna inte sällan har extremt hög tigertäthet.  I sådana tigertäta områden kommer människor och tigrar nära varandra. Kamerafällor i dessa områden visar att många människor besöker skogsvägarna varje dag och att på kvällen passerar alltid en tiger efter mörkrets inbrott.

 
- Går du ut på vägen då är det nästan som självmord, sa Ola Jennersten.


I dessa områden blir det också lätt konflikter mellan tiger och människa eftersom många nötkreatur dödas av tigrar. En del i arbetet för de vilda tigrarna är att vara snabbt på plats och ge ersättning åt drabbade djurägare.


WWF bygger också enkla biogasanläggningar av tegelstenar för att lokalbefolkningen ska slippa vara ute och samla ved i flera timmar per dag. När den lilla anläggningen är fylld med kodynga bildas biogas som via en slang ger bränsle till gasspisen. Det räcker till tre omgångar matlagning per dag.


- Då har man kossorna hemma så att de är i säkerhet. Så kan man leva ihop med världens största predator, avslutade Ola Jennersten.


Svenskar inte oskyldiga

Ett ämne under seminariet var svenska artbrott – för de finns också.


Enligt Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Östersund handläggs i Sverige mellan 50 och 100 ärenden per år, varav ungefär hälften går vidare till åtal medan hälften läggs ned i brist på bevisning. Många av brotten gäller handel med hotade svenska fågelarter och deras ägg. Ett exempel var en man utanför Hudiksvall som under flera år hade bokfört 13 983 fåglar som han fångat in, både skyddade fåglar och andra. När han greps hade han drygt 400 fåglar hemma. Straffet blev fängelse i ett och ett halvt år.


- Visst begås det artbrott även här, vi är inte så bra vi heller. Och hade vi mer resurser skulle vi ha ännu mer att utreda och åtala, konstaterade miljöåklagare Christer B Jarlås.

Illegal handel på EU-agendan


På plats fanns också handelsminister Ewa Björling som talade om sin roll som politiker för att minska handeln med illegala arter. Handeln utgör en stor del av den Ewa Björling på seminariet den 24 oktoberinternationella illegala handeln, och är därför en viktig angelägenhet för regeringar och världssamfundet. Hon konstaterade att problembilden är komplex och kräver ett nät av åtgärder. Trots att lagstiftning ofta finns på plats, så fortsätter den illegala handeln. Det krävs samarbete på nationell, regional och global nivå mellan de aktörer som arbetar med att se till att regelverken följs.

- Som handelsminister driver jag att EU ska inkludera frågorna om illegal handel i våra förhandlingar om bilaterala (mellan två länder) och regionala frihandelsavtal. Några av de länder vi förhandlar med utgör i dag navet för den illegala handeln i Asien, sa Ewa Björling.

Hon underströk även att Världstullorganisationen, WCO, har en viktig roll för att få bukt på den illegala handeln. Den svenska regeringen stödjer och finansierar därför kapacitethöjande insatser som WCO utför tillsammans med andra organisationer, även NGOs.


- Detta är viktigt. Frivilligorganisationer som arbetar med att bevara de vilda djuren har ofta viktig information att bidra med, sa Ewa Björling.

Vid seminariet berättade även WWFs generalsekreterare Håkan Wirtén om WWFs kampanj mot den illegala handeln, och Naturhistoriska riksmuseets forskningschef Per Ericson om museets roll som kunskapsspridare.
 

Elfenbensprodukter till försäljning

 

Seminariet arrangerades i samband med ett 2-dagarsseminarium för berörda myndigheter och organisationer. Arrangörer var Världsnaturfonden WWF, Naturhistoriska riksmuseet, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen med flera myndigheter.

 

Senast uppdaterad 2014-09-25