Naturbetesmarkerna har en lång historia och hyser ofta höga kulturvärden. Markerna innehåller inte sällan fornlämningar som gravhögar och andra kulturspår. Fägator, stenmurar, odlingsrösen, öppna diken, odlingsterrasser, husgrunder mm. berättar om tidigare generationers jordbruk. Det rika växt- och djurliv som utvecklats under århundraden av bete och slåtter kan kallas för ”levande fornminnen”. Kulturvärdena fortsätter in i vår tid att leva vidare genom att de vårdas och synliggörs. Landsbygden hålls levande av att människor bor och verkar där, av att naturbetesmarker sköts och hålls öppna. Något som uppskattas av många såväl stadsbor som landsbygdsbor.

 

Betesmarkerna ger skönhetsupplevelser åt många människor och har även ett stort rekreationsvärde. De är också en viktig källa till inspiration för konstnärer, författare och musiker. – Vem tänker t.ex. på att ”Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol”, som vi sjunger om i Evert Taube’s Sjösala vals, hör hemma i våra hagmarker och är beroende av mulars betande och klövars tramp?!? 

 

De flesta svenskar värdesätter det öppna landskapet mycket högt, det ger oss en känsla av trygghet och välbefinnande. Även för vår hälsa har det visat sig att naturupplevelser har stor betydelse. I ett varierat jordbrukslandskap med betade hagmarker, blommande ängar, spridda träddungar, våtmarker och sjöar finner många ny livskraft och energi i en alltmer stressad vardag.

Naturbetesmarkernas produktion av gräsfoder är ofta underskattad. De ger visserligen inte samma avkastning som gödslade vallar och åkermarksbeten. Men med rätt skötsel ger de en jämnare produktion över året, ett smakligt bete, en tramptålig grässvål, skydd för sol, regn och vind och snabbare gödselnedbrytning genom en rikare markfauna. Betas de däremot för svagt eller inte alls, tar högvuxet gräs och lövsly snart överhanden. Då försämras i snabb takt såväl produktionsegenskaper som de höga natur- och kulturvärdena i betesmarken.

 

« Tillbaka till naturbetesmarker