Naturbetesmarker – strandängar

Öppna, välbetade strandängar är mycket värdefulla fågellokaler. Tofsvipa, rödbena, storspov, ängspiplärka och gulärla är karakteristiska fågelarter. Många gäss och vadarfåglar finner föda och skydd under häckning och rastning. Bland övriga djurarter som är beroende av betade strandängar finner man grodor, paddor, salamandrar och många dag- och nattfjärilar.
När djuren betar på strandängar hålls vassen tillbaka så att en så kallad blå bård med öppet vatten bildas. I det grunda vattnet gynnas fröproducenter som knappsäv, svalting och igelknopp, en vikig näringskälla för simänder. Vadare kan leta smådjur i dyn.
Senast uppdaterad 2008-08-05