WWF om Köpenhamnsresultatet och hur vi går vidare

Här följer WWFs respons och tolkning av Köpenhamnsresultatet samt hur vi går vidare mot ett kraftfullt och bindande globalt klimatavtal. 

Vad är resultatet av Köpenhamnsmötet?

1. Utkast på förhandlingstext från de två huvudspåren inom FNs klimatprocess, LCA och KP. LCA står för långsiktigt globalt samarbete (Long-term Cooperative Action) och förhandlas under klimatkonventionen/UNFCCC och omfattar 192 länder. KP är arbetsgruppen som förhandlar om en ny åtagandeperiod under Kyotoprotokollet från 2013. WWF vill se ett globalt bindande avtal som rymmer en kombination av de båda spåren.

2. Mandat till FN att forstsätta förhandlingarna under ytterligare ett år inom dessa två spår.

3. En bristfällig och helt otillräcklig politisk överenskommelse kallad Copenhagen Accord mellan många länder som klimatkonventionen "noterar". Överenskommelsen har osäker status och politisk legitimitet, men har trots detta ändå möjlighet att bana väg för fortsatta förhandlingar och ett legalt bindande avtal eftersom det är en internationell överenskommelse i några svåra nyckelfrågor.

Vad är processen till ett legalt bindande avtal under 2010?

1. Länder skall till sekretariatet rapportera in ambitiösa mål att ingå i Copenhagen Accord och i samband med det beskriva hur dessa mål överensstämmer med att världen håller sig under två graders uppvärmning.

2. Länder skall omedelbart agera för att visa att den politiska överenskommelsen är seriös genom att starta och fylla de nya gemensamma fonderna med pengar, få igång processerna för arbetet med anpassning, tekniksamarbete och mot avskogning, samt ett internationellt mät- och rapporteringssystem.

3. Mexiko som värd för COP16 måste tillsammans med parterna och FN agera snabbt för att ta fram en handlingsplan och tidslinje för 2010 under UNFCCC. En sådan plan skall inkludera deadlines under året för att hinna komma överens om och lösa viktiga knäckfrågor i god tid innan COP i december. En sådan fråga är exempelvis hur avtalet ska bli legalt bindande och hur man kan säkerställa att det efterlevs.

Vad innehåller den politiska överenskommelsen Copenhagen Accord?

Överenskommelsen innehåller:
1. En referens till att den globala uppvärmningen ska hållas under två grader, även om formuleringen är svag.

2. Ett uppdrag åt klimatkonventionen att starta en ny fond (Copenhagen Green Climate Fund) för anpassning och utsläppsminskningar i utvecklingsländerna. Fonden ska fyllas av industriländerna med 30 miljarder dollar under åren 2010-2012 och 100 miljarder dollar per år från och med 2020. (Detta är en bit på vägen men långt ifrån tillräckligt, WWF anser att det behövs 160 miljarder dollar från och med 2013.)

3. Möjligheter att nå ökad transparens inom internationell finansiell support till utvecklingsländer för att hantera klimatförändringarna

4. Möjligheter att nå ökad transparens även då det gäller mätbara utsläppsminskningar i utvecklingsländer att rapporteras vartannat år genom överenskomna riktlinjer  

5. Uppdrag åt UNFCCC att starta en högnivåinstans som undersöker finansieringsmöjligheter

6. Uppdrag åt UNFCCC att införa en metod för att minska avskogningen (REDD-plus) som ska möjliggöra mobilisering av finansiella resurser från industriländer

7. Uppdrag åt UNFCCC att starta en mekanism för tekniksamarbete

WWF anser:

– att varje års väntan på ett globalt bindande, rättvist och ambitiöst klimatavtal och faktiska minskningar av utsläppen av växthusgaser, orsakar ytterligare lidande - för djur, natur och människor, och även ekonomisk skada.

– att det monumentala misslyckandet i Köpenhamn ej berodde på FNs process, utan på en politisk ovilja att anstränga sig tillräckligt i alla de lagstiftningsprocesser, forum och möten (ex G8, G20, Grönlandsdialogen) där möjligheter att göra framsteg fanns.

– att egenintressen från ett urval av industri- och utvecklingsländer blockerade framgång. Bristen på ambitioner från industriländerna som grupp i förhandlingarna att dramatiskt minska sina egna utsläpp de närmaste tio åren samt otillräcklig finansiering var grunden till misslyckandet.

– att Copenhagen Accord kan vara ett steg i rätt riktning mot WWFs kvarstående krav på ett legalt bindande avtal

– att politiska ledare nu måste ta fullt ansvar för att de fortsatta förhandlingarna når framgång. De måste ge förhandlarna robusta, ambitiösa och innovativa mandat så att knäckfrågorna kan lösas, snarare än att orsaka fördröjning.

– att länder bör rapportera in sina mest ambitiösa klimatmål under januari 2010, eller så snart som möjligt därefter, så att dessa ingår i Copenhagen Accord. Per 31 januari hade 55 länder rapporterat in nationella åtaganden till UNFCCC. Dessa länder står tillsammans för 78 procent av de globala växthusgasutsläppen från energianvändning.  De klimatåtaganden som hittills är inrapporterade motsvarar dessvärre långt ifrån den kursändring som behövs för att hålla uppvärmningen under två grader. De vetenskapliga grupperna Ecofys, Climate Analytics och Potsdam Institute som gått igenom det som inrapporterats så här långt, konstaterar att detta sammantaget skulle resultera i en utsläppsnivå 2020 i linje med en ökning av den globala medeltemperaturen med 3 grader jämfört med förhistorisk nivå.   En sådan utveckling skulle få katastrofala följder.

– att FNs klimatkonventions sekretariat skall ges i uppdrag att gå igenom inrapporterade mål och inför återupptagandet av förhandlingarna rapportera hur målen stämmer överens med att hålla den globala uppvärmningen under två grader.

– att de utkast på förhandlingstext för LCA och KP på de flesta områden innehåller de valmöjligheter som behövs för att få till ett ambitiöst avtal. Kärntexten som lades fram av LCA-ordföranden är i synnerhet en bra grund för förhandlingar 2010 och kan informeras av Copenhagen Accord.