Världsnaturfonden WWF

Skandulv

Bakgrund

Under 1960 och 1970-talet var vargen så gott som utrotad i Skandinavien, men under 1990-talet har den skandinaviska vargpopulationen ökat i antal och utbredning. Därefter uppvisade stammen en minskning från ca 105 djur vintern 2002 till ca 90 djur vintern 2003. Nu ökar antalet och enligt senaste inventeringen (2007) har Sverige ca 150 vargar. Vargen är ett av Sveriges mest utrotningshotade däggdjur. Sveriges riksdags etappmål för varg är 20 föryngringar per år, dvs ca 200 djur.

Trots att vargen är en av de mest studerade arterna i världen är kunskapen om den skandinaviska vargen mycket begränsad. För att kunna förvalta den skandinaviska vargstammen på ett bra sätt behövs studier och kunskap om bl a fortplantning och dödsorsaker i vargens verkliga miljö. Vargen har ett komplicerat socialt liv där reviretablering och parbildning är grunden för lyckad reproduktion och kunskap om detta behövs. Risken för genetisk utarmning och inavel motiverar genetiska studier med modern DNA-teknik. Vargstammen omges också av en flora av rykten och myter som endast vetenskapliga data kan korrigera.

Projektet bedrivs i följande områden:

Värmland, Dalarna, Örebro, Dalsland, Västmanland, Jämtland och Västernorrland.

Illustration: Peter Varhelyi
Projektets mål

Att ta fram data som är nödvändiga för förvaltningen, t ex fortplantning, dödlighet, födoval och beteendeekologi, samt samla in prover som kan användas för genetiska analyser.
Att i samarbete med beståndsövervakningen, utveckla och testa olika metoder för att skatta populationsstorlek, tillväxt och geografisk fördelning av vargpopulationen.
Att sammanställa och analysera befintliga data över vargpopulationens utveckling och sammansättning.
Att undersöka släktskap, etableringsmönster samt eventuell inavel.
Att i samarbete med övriga rovdjursprojekt fr o m 2002 medverka till utveckling och utprovning av ny teknik för telemetristudier i ett gemensamt EU-projekt.

Genomförande

Vargar märks med radiosändare och pejlas kontinuerligt, både från marken och från flygplan, under hela året. Användning av GPS-teknik kommer att utökas och vargar med vanliga radiosändare har märkts om till moderna GPS-sändare. Det gör att risken för tjuvjakt minskar då privatpersoner inte längre kan spåra djuren. På vintern genomförs snöspårningar av märkta individer eller av grupper och då noteras t ex antal och typ av slagna byten.

Spillningar och material från vargar samt material från vargslagna kadaver samlas in för genetisk analys. DNA-teknik används för att studera härstamning, släktskap och genetisk variation inom vargpopulationen. Med hjälp av DNA-teknik har man i det närmsta kunnat framställa ett närmast komplett släktträd som dels visar att vår sydskandinaviska vargstam härstammar från tre vargar som invandrat från Finland/Ryssland, dels att inavelsnivån i populationen nu ligger i nivå med eller högre än vad som erhålles vid en helsyskonparning. Det pågår också intensivstudier under somrarna för att studera vargarnas rörelser i förhållande till olika mänskliga aktiviteter.