Borneos hjärta

© WWF-Canon / Alain COMPOST 

 

Skrovliga berg klädda med magnifik skog sträcker sig längs en stor del av gränsen mellan Indonesien och Malaysia i den inre delen av Borneo.

De flesta av öns floder rinner upp här, till exempel Rajang och Baram i Sarawak, Kinabatangan (Sabah), Belait (Brunei), Kapuas (västra Kalimantan), Mahakam (östra Kalimantan) och Barito (centrala Kalimantan). De börjar som steniga, vitskummande forsar och blir allt större på sin väg mot låglandet där de förser ekosystem över hela Borneo med sötvatten och erbjuder farleder åt dajaker och andra folk.

I denna orörda del av Borneo syns klungor med långhus på stränderna uppströms och en mosaik av traditionella skiftesjordbruk brukar skogen utan att ödelägga den. Här kan man fortfarande höra gibbonapor skrika i morgondimman, örnar och näshornsfåglar är fortfarande ett vanligt inslag och själva skogen har behållit sin storslagna naturliga arkitektur på en yta av miljarder hektar av svårtillgänglig mark.

Det är dessa tropiska skogar som Borneo har lämnat i arv till världen, men deras mångfald kan inte bevaras om de reduceras till orörda små öar omgivna av exploaterat landskap. För att skogen ska kunna bevaras med gott resultat måste man skydda mycket stora områden av sammanhängande skog annars kommer många arter att dö ut — särskilt de som behöver mycket utrymme.

I skogarna i Borneos hjärta lever orangutanger, elefanter och noshörningar, men även mindre kända arter som trädleopard, malajbjörn, banteng (vild oxe) och den endemiska Müllers gibbon. Kartläggningar av området har visat att det hyser långt över 200 fågelarter, ungefär 150 kräl- och groddjursarter och nästan 100 däggdjursarter.

Det finns antagligen betydligt fler arter i Borneos hjärta som bara väntar på att upptäckas ...

 

Senast uppdaterad 2013-09-17