Borneo – Naturen: Däggdjur
Trädleopard på Borneo. © WWF-Canon / Alain COMPOST
Från den stora bepansrade noshörningen och den skygga trädleoparden till den lilla tröglorin — Borneos hjärta är hemvist för både världsbekanta däggdjur och sådana som alldeles nyligen upptäckts.
Orangutangen är förmodligen det mest välkända av Borneos däggdjur.
Orangutangen — den röda skogsmänniskan — är det största trädlevande däggdjuret och den enda människoapan som förekommer i Asien. Man tror att omkring en tredjedel av beståndet dukade under i skogsbränderna 1997/98. Orangutangpopulationen i Sarawak är i praktiken begränsad till ett enda skyddat område. Arten hotas framför allt av habitatomvandling och jakt.
Läs mer om orangutangen
Förutom orangutangen känner man till tolv andra primater på Borneo, nämligen två gibboner, fem lövapor och två makaker samt de nattlevande och därmed svårupptäckta lorierna och spökdjuren. Spökdjuret är bara aktivt på natten och har enorma stirrande ögon, griphänder och en lång stråliknande svans.
En noshörning förvisad till ett hörn av Borneos hjärta
I nordöstra hörnet av Borneos hjärta lever den östliga sumatra-noshörningen, som är känd för att vara den mest utrotningshotade av alla noshörningsarter i världen.
Borneos noshörning är en underart till sumatranoshörningen, vars bestånd i dag uppgår till 240—400 djur i splittrade grupper på Malaysiska halvön, Sumatra och Borneo. Noshörningen var en gång spridd över hela ön, men i dag återstår bara en population på 25-50 djur som lever i östra och mellersta Sabah-provinsen.
Borneos hjärta är också hemvist för pygméelefanten. Arten förekommer bara i Borneos nordöstra hörn, i ett område som sträcker sig från östra och mellersta Sabah till Sebuku-Sembakungregionen i östra Kalimantan.
Det totala beståndet beräknades uppgå till mellan 500 och 2 000 djur i början av 1980-talet, men antalet tros ha minskat kraftigt under de senaste två årtiondena.
Små däggdjur som gömmer sig bland skuggorna
Icke däggdjur, som kräldjur och fiskar, har upptäckts i stort antal och i vitt skilda former på senare år, men Borneos mindre däggdjur är fortfarande mycket dåligt beskrivna. Fladdermöss är de vanligaste däggdjuren (omkring 90 arter) av vilka den flygande hunden är den största.
De täta skogar som finns över hela Borneo har gynnat utvecklingen av olika ekorrarter, från den lilla dvärgekorren (som inte är större än en mus) till jätteekorren (som är stor som en vanlig huskatt), vilka ibland ses hoppa mellan trädgrenarna.
Ännu märkligare är flygekorrarna, ett släkte som det finns inte mindre än 12 kända arter av på Borneo. Dessa djur har utvecklat membran (tunn hinna) mellan fram- och bakbenen, vilket gör att de kan kasta sig ut från höga träd och glida genom luften med utsträckta lemmar.
Fångad!
Andra däggdjur som uppträder i stort antal och som spelar en viktig roll i regnskogens ekosystem är Borneos mindre köttätare. Dessa djur är mycket svåra att upptäcka, så det bästa sättet att få se dem på nära håll är att fotografera dem när de minst väntar sig det. Det går till så att man väljer ut strategiska platser i skogen där man riggar upp ”kamerafällor” som tar en bild när ett djur passerar.
Under ett långtidsprojekt med kamerafällor i nationalparken Kayan Mentarang lyckades WWF ta foton av samtliga kattdjur som lever på Borneo (däribland den ytterst sällsynta borneoguldkatten) och av de flesta civetter och mungor.