Borneo – Hot


 

Sett till Borneos enorma naturtillgångar är det inte förvånande att många av öns skogar och arter är allvarligt hotade. I likhet med många andra tropiska områden på jorden skövlas skogarna i Kalimantan, Sarawak och Sabah för att ge plats åt kommersiell produktion av gummi, palmolja och pappersmassa. Den ökade skogsavverkningen har en direkt motsvarighet i den ökade illegala jakten på vilda djur, vilken underlättas av att timmervägar och nerhuggen skog ger lättare tillträde till mer isolerade områden.

Avverkning, kalhuggning och markomvandling anses vara de största hoten mot Borneos hjärta. I dag kan omvandlingen till palmoljeplantager beskrivas som det allvarligaste hotet mot Borneos kvarvarande regnskogar och de arter som lever i dem.


Destruktiva nymodigheter och vägar

Motorsågen och bandtraktorn var två inkräktare som dök upp i skogarna på 1950-talet och förmodligen gjorde större skada än någon annan inplanterad art. Sedan dess har anläggandet av nya vägar varit en av huvudorsakerna till förändringen av Borneos landskap. Maskinerna ger inte bara tillgång till kommersiellt värdefullt virke utan erbjuder även inflyttande nybyggare, jägare och markspekulanter nya möjligheter.


Avståndet krymper

Sabahs och Sarawaks sjudande ekonomier har fört palmoljeplantagerna rakt in i Borneos hjärta och skapat en marknad för skogsprodukter. I Kalimantan gör det växande befolkningstrycket att skogslotter beviljas allt närmare Borneos hjärta.


Den illegala avverkningens frestelse

Tyvärr har illegal avverkning blivit en livsstil för vissa samhällen, vilket innebär att man hugger ner träd varhelst det är möjligt. Virket säljs sedan vidare och bearbetas i stora sågverk. Eftersom det inte finns tillräckligt med alternativa utkomstmöjligheter är ohämmad skogsavverkning en oemotståndlig inkomstkälla för lokalbefolkningen.


Alarmerande siffror …

Mellan 1950 och 2000 minskade skogsarealen i Indonesien från 162 miljoner till 98 miljoner hektar. Sedan 1996 tycks avskogningen ha ökat till i genomsnitt 2 miljoner hektar per år (en yta motsvarande halva Nederländerna) och denna oroväckande situation riskerar att förvärras ytterligare till följd av befolkningsökningen och efterfrågan från utlandet.

Dessutom visar satellitstudier att omkring 56 procent (över 29 000 km2) av de skyddade låglandsskogarna i Kalimantan avverkades mellan 1985 och 2001. Skyddslagar gäller över hela Borneo men de är ofta otillräckliga eller överträds flagrant, för det mesta utan påföljd.

Produktionen av palmolja bidrar till avskogningen både direkt och indirekt. Omkring 3,3 miljoner hektar av alla nu produktiva plantager (6,8 miljoner ha) har anlagts i sekundärskogar och buskområden i Malaysia och Indonesien.

Vid skogsbränderna 1997/98 var plantagernas ökade utbredning en starkt bidragande orsak till de omfattande bränder och det dis som spred sig från plantagerna till angränsande skogar. Sex och en halv miljon hektar mark brann upp bara i Kalimantan och nästan hälften av den var skogtäckt.

 

© WWF-Canon / Tantyo BANGUN

 

… och vad de berättar

Om inte de väldiga sammanhängande skogsarealerna bevaras finns en uppenbar risk att hundratals arter utrotas. Större däggdjur som orangutanger och elefanter är särskilt utsatta eftersom de behöver stora områden för att överleva. Föga förvånande har Borneos elefant kommit i kläm när jordbruket expanderat.

Det finns en risk för att mindre arter, som små däggdjur, blir utrotade lokalt för att de inte klarar att återkolonisera sina livsmiljöer när dessa styckas upp. Vägbyggen genom skyddade områden orsakar ytterligare fragmentering av livsmiljöer och ger enkelt tillträde för tjuvjägare till annars svårtillgängliga och artrika delar av den orörda skog som finns kvar.


Effekter på vattendragen

De flesta av Borneos större floder har sin källa i höglandet. Att skogarna hålls i bra skick är livsviktigt för att trygga öns vattenförsörjning, lindra skadeverkningarna av torka och bränder och för att upprätthålla en ekologisk och ekonomisk balans i låglandet.

I en rapport från Världsbanken år 2001 spåddes att all skog på Sumatra utanför de skyddade områdena skulle vara nerhuggen år 2005. Prognosen slog in.

Sedan 1980 har över 25 procent av Borneos skog försvunnit. I rapporten förutspås att låglandet i Kalimantan kommer att vara ödelagt senast år 2010.

I Borneos hjärta finns fortfarande chansen att bedriva uthållig skogsvård i stor skala, men om inget görs nu kommer det bara att finnas kvar små fragment av den en gång så enorma skogen.

Om vi kunde vrida klockan tillbaka 20 år och inleda en kampanj för ”Sumatras hjärta”, hur skulle det ha påverkat våra möjligheter att bevara naturen i dag?

 

Senast uppdaterad 2013-09-17