Anna Roos som arbetar på Naturhistoriska riksmuseet har under de senaste åren noterat en markant ökning i antalet döda uttrar som skickats till museet. Över 80 % av dem har dött på grund av mänsklig aktivitet, t.ex. trafik och nätfiske.
- Ökningen i antalet döda djur som kommer in till oss visar att arten ökar och vi ser även en stor ökning från södra Sverige där uttern tidigare var sällsynt, säger Anna Roos.
Under 2007 noterade Naturhistoriska riksmuseet det högsta antalet döda uttrar någonsin, de fick in 53 stycken! Merparten hade dött under 2006 -2007.
En död skånsk utter undersöktes den 4 februari 2008. Det är den fjärde sedan 2005, innan dess var det 30 år sedan museet fick in en utter därifrån.
– Rapportera gärna in till Naturhistoriska riksmuseet om ni ser utter. Men det är först viktigt att lära sig se skillnad på utter och mink innan man rapporterar. Tag gärna en bild på djuret och skicka den till oss, påpekar Anna Roos.
Här kan ni läsa mer och rapportera utter.
Uttern, Lutra lutra, tillhör Statens Vilt och hittas den död skall den skickas till Naturhistoriska riksmuseet.
Uttern var tidigare ett vanligt inslag i Sveriges natur. Under 1950-talet började den dock minska kraftigt på grund av mycket intensiv jakt. 1968 fredades uttern i hela landet.
Världsnaturfonden WWF har drivit utterprojekt i 30 år. Projekten har omfattat allt från inventeringar, återinplanteringar, miljögiftsanalyser och genetiska analyser till statusrapporter och faunapassager. Uttrarna ökar idag både i antal och utbredning. Trots det behövs ett fortsatt engagemang för att säkerställa artens framtid i Sverige.
