Vingar över Hornborgasjön. Tranorna rastar här i tiotusental efter den långa resan från övervintringsområdena i Spanien. Foto: © Nature Picture Library / Alamy

 

Törnskatan övervintrar i södra Afrika. Under år med svår torka gör bristen på insekter att den blir försenad till Sverige eller uteblir helt. Foto: Stu Porter / Alamy (törnskata)

Så hänger naturens nätverk ihop

Sveriges natur är inte bara svensk. Läs om varför vår sommar blir tystare när det byggs på spanska stränder – och varför EUs naturskyddslagstiftning är så viktig.

 

Text: Roger Olsson

 

Nu avgörs framtiden för Europas natur

Mångfalden i våra svenska naturpärlor är beroende av hela Europas ekosystem. Men flera av EUs medlemsstater vill luckra upp de gemensamma naturskyddslagarna. I juni fattas beslutet.

 

Plötsligt en morgon sitter han där, i toppen av samma snår som förra året. Platsen är Ottenby på Öland, i busk­marken mellan Lundens sydspets och Schäferiängarna. Tiden är mitten av maj.

 

Törnskatan har kommit. Det är ingen raritet och ingenting oväntat, men ändå kan man inte låta bli att ställa upp tub­kikaren för ett ögonblick av återseendets glädje. Välkommen, vackre jägare!

 

En vår, det var 2011, kom han inte. Ännu sista majveckan stod många av törnskate­reviren tomma, inte bara på Öland, utan överallt i Sverige. Vad hade hänt?

 

Nu vet vi svaret, och det tack vare ljusloggen. En ljuslogg är elektronisk manick så liten och lätt att även en småfågel kan bära den med sig på sin årliga resa. Loggen registrerar tid och växlingar mellan ljus och mörker, och med hjälp av dessa data kan positionen bestämmas dag för dag. Kruxet är att man måste fånga fågeln för att läsa av loggen. Den operationen har faktiskt lyckats för 18 törnskator, loggförsedda och återfångade vid Ottenby.


Törnskatan övervintrar i södra Afrika. Dess väg till häckningsområdena i Skandinavien går över Afrikas horn och Arabiska halvön. Resan tar ett par månader, och fåglarna måste förstås rasta på vägen för att samla energi.

 

Flamingon är en vanlig syn i Camargues delta – ett av Europas viktiga naturområden. Foto: Kavram / Shutterstock (Camargue)Normalt stannar törnskatorna en dryg vecka i ett område i norra Kenya och Sudan, men 2011 blev uppehållet där dubbelt så långt. Det rådde svår torka i området den våren och antagligen var det ont om insekter. Därför tog det mycket längre tid än vanligt för törnskatorna att fylla på bränsle, och resten av flyttningsresan försenades. Andra småfåglar som flyttar samma väg, till exempel näktergalen, kom också sent till Sverige.

 

Törnskatans sena ankomst var en diskret påminnelse om att pärlorna i Sveriges natur inte bara är svenska. Vinterregnen uteblir i ett avlägset hörn av Afrika, och så berövas våra skogar och beteshagar ett stycke liv – om än bara för en tid, den här gången.

 

 

 Mångfalden i våra naturpärlor är beroende av områden och ekosystem över hela Europa och ännu längre bort. En tidvattenstrand i Spanien blir containerterminal och så tystnar ljungpiparens vemodiga vissling  i fjäll och på myrar. Lövdungar och buskridåer rationaliseras bort i Europas jordbruksbygder, och så tunnas sångfågelkören ut i Fyledalen, i Ojnareskogen och runt Båvens stränder.

 

Tofsvipehonan har äntligen nått Sverige och vaktar nu noga sin unge. Foto: tbkmedia.de / Alamy (tofsvipa);Detta är gammal kunskap, men den har inte slagit igenom i det globala naturvårdsarbetet. Mer än hälften av alla arter som rör sig längs de stora flyttfågelstråken i världen har minskat i antal de senaste 30 åren, enligt en studie som nyligen redovisades i tidskriften Science. Forskarna bakom studien levererar också en förklaring: bara 9 procent av alla flyttfågelarter har ett tillfredsställande skydd för de miljöer de behöver under hela sin årscykel. Motsvarande siffra för stannfåglar är 45 procent.

 

Enligt EUs fågeldirektiv ska alla medlemsstater identifiera områden av särskild betydelse för närmare 200 fågelarter.

 

Sådana områden kallas SPA (Special Protection Areas) och blir automatiskt en del av Natura 2000-nätverket, vilket in­nebär att medlemsstaterna är skyldiga att skydda deras naturvärden.

 

Natura 2000-skyddet är inte alltid effektivt genomfört i verkligheten. Många värdefulla fågelområden hotas av miljöförstöring, trots att de formellt är fredade. Den läxa naturvården har att lära av detta är att det inte räcker att skydda områden där en sårbar art finns just nu. Man måste också säkra lämpliga områden dit den kan flytta – för att häcka, rasta eller övervintra – om miljöförhållandena ändras. Inte minst är detta viktigt för att möta hotet från klimatförändringarna.

 

Ottenby fågelstation på Ölands södra udde är en mycket viktig rastplats för flyttfåglar från hela Europa och Afrika. Foto: Stefan Svenaeus (Ottenby)

 

Det finns över 5 000 SPA inom EU. Tillsammans täcker de en landyta som är större än Sverige.

 

Ringmärkning är nödvändig för kartläggning av flyttfåglarnas flyttvägar och rastplatser Europa tar alltså ansvar för sina flyttfåglar – på papperet. Ute i naturen återstår massor att göra, enligt WWF och andra naturvårdsorganisationer.
En av dem, Birdlife International, har en egen global lista över naturområden av stor betydelse för fågelfaunan, IBA (Important Bird and Biodiversity Areas). Enligt Birdlife International saknar en tredjedel av Europas IBA-områden fortfarande skydd som SPA.

 

Närmare 100 IBA-områden inom EU, däribland flera av de viktigaste rastplatserna för flyttande våtmarksfåglar, hotas av exploatering eller miljöförstöring.
I många fall är de formellt skyddade, men beslut och planer genomförs inte.

 

Jag kommer att möta törnskatan på Öland i år igen, och höra storspoven jubla utifrån Schäferiängarna.

 

Med ett stänk av oro i återseendets glädje.

Läs mer på WWF.se/svenskaparlor om hur WWF arbetar för att bi­behålla EUs art- och habitatdirektiv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåhaken är en av många arter som flyttar mellan Sverige och Afrika söder om Sahara. Biätaren med sin vackra dräkt är en sällsynt gäst WWF i hela Europa kämpar för bibehållet naturskydd i EU

Tusentals värdefulla naturområden i Europa har skyddats med stöd av EUs naturvårdslagstiftning: fågel- och art- och Habitatdirektiven. Mycket återstår dock att göra, inte minst när det gäller att genomföra de skyddsåtgärder som beslutats.

 

Samtidigt pågår en ”hälsokontroll” av direktiven, som en del av den politiskt motiverade avregleringen på olika områden inom unionen. Några medlemsstater och starka lobbygrupper trycker på för att få till stånd ”en mer flexibel tillämpning” av direktiven.

 

WWF och andra miljöorganisationer menar att det är fel att börja revidera en lagstiftning som visat sig fungera väl. Det skulle lägga en död hand över naturvårdsarbetet i flera år i ett läge där tempot istället måste öka för att stoppa utarmningen av Europas biologiska mångfald.

 

Förra året mobiliserade miljörörelsen i Europa medborgarna i en kampanj för att försvara direktiven, i Sverige under parollen ”Ett klick för naturen”. Över en halv miljon européer hörde av sig till EU-kommissionen. Även denna vår kan Europas naturvänner uppmana EUs politiker att bevara art- och habitatdirektivet i kampanjen ”Keep Nature Alive”.

 

I juni avgörs direktivens framtid.

 

 

 

 

 

 

Artikeln är från WWF Eko nr 2-2016. Bli WWF vän du också och få tidningen direkt hem i din brevlåda eller tillgång till tidningen digitalt.

WWF EKO bjuder dig som läsare på fascinerande och unika naturbilder, intressanta artiklar, spännande fakta, tankeväckande reportage och ett starkt engagemang i stort och smått.

 

Bli WWF Vän du också!

Text

 

 


 

 

Du behövs - Bli WWF Vän 2018!