Nya arter har upptäckts, ut­­döda arter återupptäckts, okända beteenden dokumen­terats och tjuvjägare identifierats. Kamerafällor har på bara ett årtionde revolutionerat både forskning och naturvård. Följ med på en fantastisk fotoresa till naturens mest hemliga rum. Foto: WWF

 

Här ligger en världssensation och vräker sig vällustigt i gyttjan. Efter att ha varit avskriven som utrotad i det vilda i decennier visade kamerafällor att Borneo­noshörningen lyckats överleva. Djupt inne i regnskogen i Kalimantan, den indonesiska delen av Borneo, gömmer sig ett litet bestånd. Foto samtliga kamerafällebilder: WWF

ÅTERUPPTÄCKT

Borneos vilda noshörningar dog ut på 1980-talet. Trodde vi  – tills kamera­fällor visade att dessa världens minsta noshörningar lever kvar, långt inne i regnskogen. 

Text: Olle Forshed

 

Först uppfattade jag det som ett skämt. Telefonsamtal från WWF Indonesien. Min kollega berättade upphetsat att i det innersta Borneo hade vår fältpersonal hittat stora tretåiga spår – som av noshörning. Det kunde inte stämma.
Borneos noshörningar var ju utdöda i det vilda sedan länge. Kvar fanns det bara några få individer i ett inhägnat parkområde i Sabah, den malaysiska delen av Borneo.
Denna världens minsta noshörning blev ett enkelt offer när Borneos regnskogar öppnades upp av skogsbolagen. Genom åren har jag träffat både dajaker och gamla skogsinventerare som stolt beskrivit möten med dessa djur i sin ungdom. Men det var länge sedan. Inga som helst tecken på noshörning hade noterats någonstans i Kalimantan, den väldiga indonesiska delen av Borneo, sedan 1980-talet

 

Avgjutningar gjordes och här visar Olle Forshed upp resultatet. Foto: Stefan NilssonTretåiga fotspår
Men min indonesiska kollega berättade alltså upphetsat om något som liknade noshörningsspår hittats i ett mycket otillgängligt område långt uppe i bergen. Nu måste vi bara få fram riktiga bevis på att det verkligen var noshörning.                            
– Ok, hur gör vi det då? undrade jag fortfarande tveksamt.  
– Först gör vi avgjutningar av fot­avtrycken och skickar dem på analys och sedan måste vi sätta upp kamerafällor! tyckte min kollega.

 Avgjutningar gjordes och några kameror gillrades upp vid strategiska platser, vid vattenhål och stigar.
Kamerafällorna fungerade utmärkt och vi fick många bilder på vildsvin, diverse hjortar och en och annan män­niska. Men ingen noshörning.
Samtidigt med detta nåddes vi av den mycket tragiska nyheten att de få noshörningar som hade levt i Sabah hade dött. Det betydde alltså att Borneonoshörningen nu var helt utdöd.

 

Beviset

Så kom nya bilder från kamerafällorna. Vi trodde knappt våra ögon: bilderna visade en praktfull Borneonoshörning som slänger sig i en gyttjepöl och bara ligger där och njuter mitt på blanka dagen. Helt otroligt! Det kändes som om vi hade stött på en livs levande dinosaurie!
Bilderna spreds både lokalt och internationellt och rönte ett stort intresse. Men mycket skepsis och misstroende och många nya frågor uppstod samtidigt. Hur många individer kunde det röra sig om? Skulle detta locka till sig tjuvjägare? Vad skulle vi göra!? Vad kunde vi göra?!
Vi bestämde snabbt att det viktigaste var att ta reda på om det handlade om en ensam individ eller en riktig population.

 

Nya arter har upptäckts, ut­­döda arter återupptäckts, okända beteenden dokumen­terats och tjuvjägare identifierats. Kamerafällor har på bara ett årtionde revolutionerat både forskning och naturvård. Följ med på en fantastisk fotoresa till naturens mest hemliga rum. Foto: WWF

 

Hundratals kamerafällor

Drygt tvåhundra kamerafällor placerades ut. Kombinerat med det utfördes inventeringar av fotspår och andra tecken på att noshörningarna rörde sig i om­rådet.
Det stora antalet kameror började snart leverera in bilder och filmer och efter ett år kunde vi skatta antalet noshörningar till minst tolv stycken, kanske så många som arton.
En gnista av hopp tändes hos oss alla som arbetat med detta. Visserligen är tolv stycken inte så många. Men eftersom några områden i närheten ännu inte är inventerade så kanske det finns ännu fler.
Hur som helst kunde vi nu konstatera att Borneonoshörningen ännu finns kvar på jorden och att det finns något fantastiskt att kämpa för!

 

Måste flyttas

Men euforin dämpades när det gick upp för oss att delar av det område där noshörningarna lever mycket snart skulle komma att röjas för plantager.
Att försöka stoppa avverkningarna är utsiktslöst. Området är planlagt för produktionsskog och delar har dessutom annekterats av lokalbefolkningen.
Den enda vägen för att rädda noshörningarna är drastisk – de måste flyttas till säkrare områden.
Där är vi nu. Vi har hittat skyddade skogar dit vi kan flytta dem. Nu gäller det ”bara” att fånga in djuren och transportera dem till deras nya hem.
Två saker har kamerafällorna verkligen visat oss. Det första är hur viktigt det är att bevara stora orörda regnskogsområden; man vet aldrig vad som kan finnas bakom nästa träd. Det andra är att man aldrig får ge upp – även om det ibland känns omöjligt.

 

Fotnot: Vid denna artikels pressläggning lyckades teamet på Borneo fånga en första sumatranoshörning. Tyvärr dog hon in­nan hon kunde flyttas till det skyddade om­rådet, sannolikt eftersom hon hade en infekterad sårskada från tjuvjägares snaror.


  

 

Borneonoshörning. Foto: WWFBorneonoshörning

Borneonoshörningen är världens minsta noshörning. Den fanns förr över stora delar av Borneo men försvann från Kalimantan, den indone­siska delen av Borneo, på 1980-talet. Några få individer har funnits kvar i ett hägn i Sabah, den malaysiska delen av Borneo, men den sista dog 2015.

 

Arten Sumatranoshörning, som Borneonoshörningen är en underart till, fanns förr över stora delar av Asien. I dag återfinns den endast på Sumatra i några få små populationer samt, som beskrivet här i artikeln, på Borneo. Det kan kanske också finnas några få djur kvar på Malackahalvön. Det är ganska oklart hur många individer det totalt rör sig om men sannolikt inte fler än hundra. IUCN, Internationella Naturvårds­unionen, klassar arten som akut hotad.

 

Den huvudsakliga orsaken till minskningarna är avverkning av regnskog och jakt. Noshörningarna har inte lyckats anpassa sig till ett liv utanför naturlig regnskog.


 

 


 

Ännu en kamerafälla på plats. Lien Nor är en bybo som arbetar som naturvårdare i Mondulkiri Protected Forest i Kambodja. Foto: Ola JennerstenKamerafälla – så funkar det

Förr kostade varje ny upptäckt oändligt många timmar i fält. I dag dokumenterar enkel teknik naturens hemligheter både dag och natt.

 

Text: Allan Carlsson & Ola Jennersten

 

En kamera, ett slagtåligt och vattentätt kamerahus och en rörelsedetektor – det var vad som behövdes för att öppna helt nya möjligheter för både forskning och naturvård.

 

Mot slutet av 1980-talet lanserades de första moderna kamerafällorna och resultaten var överväldigande. Stora ensamlevande kattdjur, nattaktiva djur och extremt sällsynta arter hade tidigare varit nästan omöjliga att följa.

 

Nu fick forskare plötsligt ett fantastiskt facit som inga mänskliga insatser kunnat tävla med. Kamerafällorna arbetar ju dygnet runt, i ur och skur. En rad upptäckter av nya arter och nya be­teenden följde – men också en mängd bevis för tjuvjakt och andra olagliga aktiviteter i skyddade områden.

 

På 2000-talet har kamerorna blivit allt mer raffinerade – och billigare – och därmed också ännu bättre hjälpmedel för att förstå mer om naturen. Foto: WWF IndonesiaNär statistikprogram utvecklades för att behandla kamerafällornas bilder så ökade användningen av kamerafällor än mer. På 2000-talet har kamerorna blivit allt mer raffinerade – och billigare – och därmed också ännu bättre hjälpmedel för att förstå mer om naturen. Nu kan bilder och filmer till och med avläsas med hjälp av drönare, vilket radikalt ökar ytan som kan bevakas.

 

I dag är det rutin att använda kamerafällor i WWFs projekt runt om i världen. Följ med oss till några av världens mest hemliga naturområden! 

 

 

 


 

Kamerafällor runt världen

Kamerafällor runt världen. KLICKA FÖR STÖRRE VERSION!

Klicka på bilden för större version

 

 

Kamerafällor runt världen. KLICKA FÖR STÖRRE VERSION!

Klicka på bilden för större version 

 

 

Den här artikeln är en del av WWF Eko nr 2-2016.
Bli WWF Vän du också för att få tidningen digitalt eller i pappersform direkt hem i din brevlåda.


>> Här kan du bli WWF Vän

 

 

 


 

 

Du behövs - Bli WWF Vän 2018!