Wild Wonders of Europe Staffan Widstrand WWF

Fåglar i Sverige

 
Tretåig hackspett - En sårbar art. Foto Torbjörn Hegedüs

De flesta arter flyttar

Det finns sammanlagt ca 10 000 fågelarter beskrivna i världen. Av dessa häckar ca 245 årligen i Sverige. De flesta fågelarter flyttar under vinterhalvåret till varmare trakter. De viktigaste övervintringsområdena är Afrika norr om ekvatorn och delar av Västeuropa.

En av de faktorer som kan begränsa en fågelart är tillgången på biotoper och föda i häckningsområdet eller övervintringsområdet. Det är uppenbart att många påverkas av förhållandena utanför Sverige. De snabba förändringar som nu sker i exempelvis tropiska och subtropiska områden medför att svenska fåglar som övervintrar där kan minska i antal oberoende av vad som händer i deras svenska häckningsområden.

Under 1800-talet minskade många fågelarter framför allt till följd av jakt. I medelhavstrakterna och andra områden längs flyttvägarna är detta fortfarande en realitet.

 

Nio arter försvunna

De hotade arterna har indelats i olika kategorier med hänsyn till graden av hot. Den första kategorin, akut hotade, upptar arter som löper extremt hög risk att försvinna inom en nära framtid. Den andra kategorin, starkt hotad, tar upp arter som bedöms löpa mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd. Till den tredje kategorin, sårbar, räknas arter som löper risk att dö ut i det vilda. Den fjärde kategorin, nära hotad, omfattar arter som inte uppfyller kriterierna för de tre ovanstående kategorierna men är nära att hamna i någon av kategorierna akut hotad, starkt hotad eller sårbar.  
 
Antalet hotade fågelarter har ökat från 38 stycken år 2010 till 52 arter 2015 enligt ArtDatabankens Rödlistade arter i Sverige 2015. Sedan 1850 har 9 av dem försvunnit som årliga häckfåglar från Sverige. Stortrappen försvann redan i mitten av 1800-talet och de övriga arterna - svart stork, vit stork, lunnefågel, tornuggla, blåkråka, mellanspett och tofslärka - under 1900-talet. Även svartbent strandpipare är numera troligen borta som häckfågel från lokalerna i södra Skåne. Tillfälliga häckningar av tornuggla förekommer ibland och framgångsrika utsättningar pågår för att få tillbaka vit stork till Sverige. Även härfågeln häckar troligen inte längre årligen i Sverige, dock häckade den 2008 i Västerås kommun. Mellanspetten har under det senaste året setts på Gotland, dock ingen häckning så vitt man vet, det rör sig om mycket få fåglar.


Liksom många andra djurarter har varje fågelart en egen ekologisk nisch, det vill säga en unik uppsättning anpassningar till den begränsade miljö de lever i — till växtligheten, födan och konkurrenterna. De flesta fågelarter är inte fullt så specialiserade att de tvingas förlita sig på bara en växt- eller djurart för sin överlevnad, men åtskilliga arter kräver speciella förhållanden för att överleva. Detta gör dem känsliga för påverkan.


Vattenkrävande fåglar

Många fågelarter återfinns t ex bara i närheten av vattendrag. De har behov av riklig vegetation i vattenbrynet för att få skyddade bo- och viloplatser, och de måste ha god tillgång till smådjur och födoväxter i vattnet.

Sådana vatten blir allt ovanligare. De mindre vattendragens slingor rätas ut, vattenbrynen rensas och träd i närheten fälls. Vattnet som rinner i den så konstruerade kanalen kan innehålla pesticider, oljeprodukter, industriavfall och syntetiska tvättmedel. Dessutom har de större vattendragen i landet byggts ut.

Försvinnandet av våtmarkerna är ett annat problem. De senaste 150 åren har förvandlingen av det svenska landskapet varit snabbare än någonsin. Från 1800 till 1920 fyrdubblades åkerarealen i Sverige. I jakten på ny åkerareal gav utdikning av våtmarker de bördigaste åkrarna. Kärr och grunda vattenytor med låg vegetation har försvunnit eller försämrats genom utdikningarna. Det är ett av skälen till att t ex svarttärnan hotas. Numera finns det bara  ca 260 par kvar i landet ( SOF 2016. Fågelåret 2015).


Gammal lövskog minskar

Ofantliga områden på norra halvklotet var en gång täckta av löv- och barrskogar, med en rik och varierande flora. I dessa urskogar fanns gamla träd som ruttnade inifrån, men fortfarande med grön krona. För en hackspett är ett sådant träd värdefullt, med ett mjukt och lätthackat virke för bohål och ett rikt förråd av skalbaggslarver och andra insekter under barken samt grenar i döda granar.

I tusentals år har människan exploaterat de en gång ändlösa skogarna. I Centraleuropa finns bara blygsamma rester kvar. Med eldens, sågens och yxans hjälp har det mesta förvandlats till jordbruksmark och tätorter.

I södra Sverige är lövurskogen på väg att helt försvinna. Genom skogsbete, svedjebruk och träkolning glesades skogarna i södra och mellersta Sverige ut under 1700- och 1800-talen. Bok, ek och flera andra lövträd reducerades starkt. Fåglar som är beroende av grova lövträd och av insekterna i död lövved hade en mycket större utbredning under 1890-talet än nu.

Mellanspetten var ännu i mitten av 1800-talet vida spridd i sydöstra Sverige. 1982 försvann den från sitt sista tillhåll i Östergötland. Den tragiska utvecklingen för mellanspetten beror på att arealen hagmark med grova lövträd minskat. Den vitryggiga hackspettens utbredningsområde har också minskat kraftigt de senaste hundra åren. Den hör nu till de akut hotade fågelarterna och enbart några få par finns kvar i Värmland och i Färnebofjärdens skogar. Projekt för att rädda arten pågår och utsättning av fåglar har under det senaste året givit några få ljusglimtar.


Gifthotade rovfåglar

En av de mest dramatiska förändringarna i svenskt fågelliv under efterkrigstiden är pilgrimsfalkens minskning från flera hundra par till bara några få. Kring sekelskiftet fanns mer än tusen par. Orsaken till nedgången är framför allt höga halter av DDT som leder till äggskalsförtunning så att äggen inte håller för den ruvande fågelkroppen. Förföljelse från boplundrare och jakt i övervintringsområdena har också bidragit till pilgrimsfalkens nedgång. Nu finns, tack vare minskade gifthalter i falkens bytesdjur och ett mångårigt räddningsarbete, hela 300 par i Sverige.

Miljögifter, störningar vid boplatsen, illegal jakt och skogsavverkning är genomgående de främsta hoten mot rovfåglarna. Havsörnen var under 1800-talet utbredd över hela Sverige, längs kusterna och vid sjöar i inlandet. Därefter ökade stammen långsamt ända in på 1960-talet, varefter den åter minskade kraftigt till följd av försämrade häckningsresultat. Dessa berodde på miljögifter och skogsavverkning. Nu ökar arten igen, inte minst tack vare vinterutfodring och andra ideella insatser.


Fjällgås och berguv

Fjällen hyser en intressant fauna med bl a drygt 20-tal fågelarter som i Sverige endast häckar i fjällregionen. Av dessa är endast fjällgåsen akut hotad. För hundra år sedan var arten mycket vanlig, men jakten har decimerat stammen. När fjällgåsen ruggar på högsommaren kan den inte flyga. Tidigare har omfattande ruggningsjakt förekommit i Sverige. Vid ett enda tillfälle på 1930-talet dödades 400 fjällgäss, vilket är fler än hela den nuvarande stammen i Norden. Jakten vid de rastplatser som gässen använder under flyttningen och i övervintringsområdena i sydöstra Europa och Asien bland annat Irak, är idag det allvarligaste hotet. För att bevara arten i Sverige bedrivs ett projekt där man sätter ut fjällgåsungar med fosterföräldrar tillhörande vitkindad gås i lämpliga fjällsjöar. På detta sätt flyttar nu fjällgäss bland annat till västra Europa.

En annan fågel som drabbats av människans förföljelse är berguven. Illegal handel med ägg, skinn och levande djur har tillsammans med miljögifter och biotopförstöring skadat stammen allvarligt, varför arten nu räknas till de sårbara. Uvens dragning till bebyggda och befolkade trakter ökar riskerna för arten, på grund av biltrafik, järnvägar och kraftledningar. Under senare år har berguvar på flera platser också lockats att bosätta sig nära stora soptippar. De riskerar att bli förgiftade när de äter råttor som bekämpas med olika gifter. Idag finns drygt 500 par i Sverige varav flertalet är utplanterade, eller är avkomma till tidigare utplanterade uvar. Under de senaste åren på 2000-talet har berguven mimskat igen på flera platser i landet. De häckar numera ofta i miljöer där de löper stor risk att råka ut för olyckor. 


Fåglar vid kust och sjö

Fiskätande fåglar finns främst i större, örika sjöar, men dessa sjöar är samtidigt attraktiva för människors friluftsliv. Fåglarna kan då skrämmas iväg från sina bon. Fiskgjusen har minskat kraftigt i Europa till följd av vårt ökande friluftsliv, men även på grund av försurning och miljögifter. Stammen i Sverige klarar sig bra, med vissa undantag, och ca 3000-4000 par finns i Sverige vilket är ca två tredjedelar av den europeiska stammen.

Storlommen är särskilt känslig för störningar. Den ruvar sina ägg i vattenbrynet och lämnar boet när t ex en båt närmar sig, ofta redan på flera hundra meters håll. Äggen kan då kylas ned eller boplundrande djur kan spoliera häckningarna. Åtskilliga större sjöar i Sverige är reglerade. När vattennivån ändras händer det att storlommens och andra fåglars bon i strandkanten dränks.

Utsläpp av olja drabbar varje år ett stort antal havs- och kustlevande fågelarter. Varje gång en supertanker går på grund är hundratusentals fåglar dödsdömda. Minst lika stor skada orsakas av de fartyg som rengör sina tankar till havs. Till följd av upprepade oljekatastrofer har framför allt alfågeln drabbats av kännbara populationsminskningar. Oljeskadade fåglar har liten chans att överleva. Deras fjädrar förlorar sin vattenavstötande förmåga och isoleringseffekt, med påföljd att fåglarna drunknar eller fryser ihjäl. Särskilt utsatta är fåglar som dyker för att finna sin föda, t ex alfåglar och grisslor.

 

Mer om fåglar på SOFBirdlife

 


Senast uppdaterad 2017-06-21

Hotade fågelarter

Mer om hotade fågelarter i Sverige i ArtDatabankens Rödlistade arter i Sverige 2015

Artdatabanken

Lavskrikan har tagits bort från rödlistan 2015 den var rödlistad 2010. Den finns från norra Värmland, Dalarna, Gästrikland och vidare norrut i Sverige.  Foto: Wild Wonders of Europe.

 

Vanliga fågelarter minskar

Enligt Sveriges ornitologiska förening så har talltitan minskat kraftigt över en 30-årsperiod. Över hälften har försvunnit. Enligt forskarna så beror det på det storskaliga skogsbruket i norra Sverige och omställningen av  så kallade bondeskogar till monokulturer med enbart till exempel granplateringar.