Skräntärna

Skräntärnan, Sterna caspia, världens största tärna är i norra Europa som häckfågel i stort sett begränsad till Östersjön och dess kuster och skärgårdar. 

 

Utbredning och status

Skräntärnan har en världsvid men splittrad utbredning och förekommer sparsamt och lokalt i alla världsdelar utom Sydamerika och Antarktis.

Med jämna mellanrum har det häckande beståndet inventerats i hela Östersjöområdet (Sverige, Finland och Estland). Under 1970-talet hade skräntärnan ett maximum med 2 200 par (varav cirka 900 i Sverige) och 44 kolonier, 1984 fanns drygt 1 800 par och 36 kolonier medan det 1992 bara fanns 1 500 par och 25 kolonier. 1999 fanns det i Sverige bara 9 kända kolonier och minst 86 ensamma par, vilket innebär att det svenska beståndet uppgår till något mer än 500 par. Detta innebär att det svenska beståndet nästan halverats sedan 1971. Under 2005 häckade hela 300 par på ett skär, stenarna, i norra Uppland. Totalt uppskattades stammen 2005 i Sverige till ca 500 par. Atalet beräknas 2007 ligga något under 500 par . Enligt Fågelåret 2014, SOFs fågelrapport, fanns det då drygt 600 häckande par i Sverige.

Hot

Det finns flera orsaker till tillbakagången. Skräntärnan är känd för att under längre tidsperioder kraftigt variera i antal och ringmärkningsfynd visar att jakten på denna fiskätande fågel är omfattande under flyttning och övervintring. Skräntärnorna jagas av flera olika skäl, skyddsjakt vid karpdammar äger rum i Östeuropa, medan de under övervintringen jagas för föda och för att konkurrera om fisken särskilt under perioder med torka i Sahelområdet. En allvarlig predator är minken som under sen tid etablerat sig i tärnornas häckningsområde. I sådana fall hjälper det inte att nästan alla skräntärnekolonier är belägna i fågelskyddsområden med tillträdesförbud för människor! Övergivna koloniskär kan i många fall ha sin orsak i minkpredation, men den påtagliga nedgången i numerär inträffade långt innan minkarna spred sig till de yttre skärgårdarna. 

 

Äggkullen består av 1-3 ägg, som ruvas av båda föräldrarna. Äggen kläcks efter 22-23 dagar. På bilden syns en dygnsgammal unge.
Foto: Roland Staav

Ekologi

Skräntärnorna häckar dels i kolonier på upp till 150 par, dels i enstaka par på flacka sand- eller klippöar i havsbandet längs de svenska kusterna från Skåne till Norrbotten samt Öland och Gotland. Några par häckar också i Vänern. Ibland kan hela kolonier plötsligt flytta till alternativ boplats flera mil från ursprungsskäret. Utbyte äger regelbundet rum mellan kolonierna i Östersjö-området. Förstagångshäckning sker vid 3-5 års ålder. När en fågel väl slagit sig ner i en koloni är den vanligen trogen sin häckplats eller sina grannar hela livet.

Skräntärnan är uteslutande fiskätare, som under häckningstiden mest lever på mört och abborre, som fiskas upp i flader och insjöar, ofta på miltals avstånd från häckskäret. Ibland fiskar tärnorna också upp strömming ur havet, särskilt under försommaren när strömmingen går nära ytan.

Fiskemetoden består främst av störtdykning från 10-15 meters höjd, då tärnan helt försvinner under vattenytan några sekunder. Konstaterade predatorer på adulta fåglar är berguv och mink (från utlandet rapporteras också duvhök), på ungarna havsörn, gråtrut, havstrut, korp och mink. Lägger i maj en kull med 1-3 ägg, vid misslyckad häckning sker ofta omläggning i juli. Äggen ruvas av båda föräldrarna växelvis från första ägget, vilket innebär att ungarna blir olikstora under uppväxten. Inte sällan svälter den sist kläckta ungen ihjäl och trampas ner i bobalen. Sedan ungarna blivit ordentligt flygfärdiga (50-60 dygn gamla) beger sig familjerna till större insjöar (t. ex. Hjälmaren), där de vistas några veckor innan den egentliga flyttningen mot Medelhavsområdet och tropiska Västafrika inleds i augusti. Redan på häckplatsen splittras familjerna upp i grupper med en förälder och 1-2 ungar var, där de vuxna fåglarna en längre tid matar ungarna. Ungmatning har till exempel ännu konstaterats i Italien i september. Så gott som alla Östersjöns skräntärnor övervintrar i Nigerdeltat i Mali, tropiska Västafrika. Under sensommar följer de flesta de europeiska floderna och tvärar via Italien och Tunisien över Sahara mot sina övervintringsområden i Nigerdeltat. Ett fåtal tärnor övervintrar i Medelhavsområdet eller flyttar längre söderut i Västafrika mot Ghana och Elfenbenskusten.

  

Paren träffas på häckningsplatsen.
Foto: Roland Staav

En undersökning av det häckande beståndet under en tioårsperiod ägde rum längs den svenska Ostkusten varunder 859 individer kunde identifieras med hjälp av sina ringar. Skräntärnorna bildar ofta stabila par under många år och en stor del av beståndet i en koloni består av erfarna fåglar av hög ålder. Den äldsta skräntärnan i undersökningen var 30 år gammal. Under de första åren stannar fåglarna i allmänhet kvar i vinterkvarteret eller uppträder som kringströvande individer. Ankomst under våren sker vanligen under april månad till södra Sverige, i maj till norra Sverige.


WWF och skräntärnan

Eftersom arten under senare årtionden visat en vikande tendens bedrivs ett mångårigt program för att följa beståndets utveckling och häckningsframgång i ett samarbete mellan Världsnaturfonden WWF, Sveriges Ornitologiska Förening och Ringmärkningscentralen på Naturhistoriska riksmuseet. Skräntärnan betraktas för närvarande som sårbar i den svenska rödlistan. Arbetet med skräntärna har pågått sedan 1984 . I arbetet har ett 25-tal ornitologer deltagit med inventeringsarbete och ringmärkning av ungarna.


 

Senast uppdaterad 2016-02-14
Med ett vingspann på mellan 130 och 145 cm är skräntärnan världens största tärna. Foto: Roland Staav