Okapi

 © PJ STEPHENSON / WWF-Canon
 

Okapin är ett skogslevande partåigt hovdjur i familjen giraffdjur. Idag består giraffdjuren bara av två arter, giraffen och okapin. Okapin lever bara i Kongo och har varit känd av enbart de människor som lever i dess skogar fram till slutet av 1800-talet, först då beskrevs den för resten av världen.

Ett av de senast upptäckta däggdjuren

Upptäcktsresanden Henry Stanley färdades genom Ituriskogen i Kongo på 1890-talet och beskrev okapin för första gången i sin bok ”In Darkest Africa”. Ryktet spred sig om detta hästliknande djur och år 1901 begav sig Sir Harry H. Johnston, som även var författare inom den brittiska, koloniala administrationen, ut i regnskogarna i Demokratiska republiken Kongo. Han letade efter vetenskapliga bevis för den nya däggdjursarten och kom över ett helt skinn och två skallar av okapin som skickades hem till naturhistoriska museet i London. Experter kunde då sluta sig till att det nya däggdjuret inte var en häst, utan en skogslevande giraff.


Finns bara på ett ställe i världen

Okapin finns bara på ett ställe i världen - i regnskogen i Ituri i Demokratiska Republiken Kongo. Där lever den på höga altituder, över 1000 m, och besöker ofta flodbäddarna i regnskogen. Den påminner om en häst, men har större öron och är svart- och vitrandig som en zebra på frambenen och bakdelen av kroppen. Huvudet och halsen är vit-gråaktig. Resten av kroppen är brun- eller vinrödfärgad med en sammetsliknande päls. Detta utseende tror man har utvecklats som kamouflage i den täta vegetationen. Honorna är lite större än hanarna och är i snitt 1,5 m höga och 2,5 m långa. De väger mellan 200-250 kg. Okapin har en lång, svart tunga som är anpassad till dess föda som består av knoppar, blad och skott från ett hundratal olika träd och buskar av vilka många är giftiga för människan. Okapin äter också en svavelrik lera som finns invid flodstränderna i skogen.


© PJ STEPHENSON / WWF-Canon

Okapi Faunal Reserve Epulu River, Ituriskogen i Demokratiska republiken Kongo 

 

Solitärt däggdjur

Okapin är ensamlevande och har ett flera kvadratkilometer stort, överlappande revir. Individtätheten är ca 0,6 individer/km2. Okapin umgås bara med andra individer under parningstiden och hittar då dessa med hjälp av doftsignaler.
Ungdjuren har en repertoar av olika ljudsignaler, som host- och visselljud samt bräkanden. De vuxna djuren ger inte ifrån sig så många ljud förutom under brunsten, då de utstöter mjuka hostanden. Honan är dräktig i mer än ett år, ca 440 dagar. Ungen är fullt utvecklad efter ca tre år och i fångenskap kan okapin bli ungefär 30 år.

Återupptäckten

År 2006 återupptäcktes okapin av en slump i Virunga Nationalpark, som delvis ligger i Ituriskogen, då en grupp representanter från naturvårdsorganisationer, nationella naturvårdsmyndigheter och lokala spårare var ute i parken för att inventera skogen och dess arter. Okapin hade inte observerats i parken sedan 1959, vilket kan ha att göra med att delar av Virunga har varit tillhåll för rebellgrupper under flera år. Detta har hindrat parkförvaltningen att undersöka området på ett tillfredställande sätt. Den svårgenomträngliga terrängen har också hindrat avverkning av skog och uppodling av mark vilket gjort att okapin kunnat leva i fred och föröka sig. Marc Languy i WWFs Östafrika Program säger ”Återupptäckten av okapin i Virunga Nationalpark är ett mycket positivt tecken. Trots stridigheter i landet har nyckelarter kunnat överleva i skyddade områden och dessa kan nu även börja öka i antal.” 


Vid den senaste uppskattningen av antalet okapier år 1996 beräknades populationen bestå av cirka 10 000-20 000 djur. Antalet kan dock idag vara mycket färre. Okapin klassificeras nu som  utrotningshotad på IUCN:s lista över hotade djurarter i världen.

 

Senast uppdaterad 2017-12-05

  © John E. NEWBY / WWF-Canon