Remiss ang. Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet "Mot en strategi för att skydda och bevara den marina miljön" KOM (2002) 539 slutlig (EUM 2002/1549/Mk)

Åsa Norrman
Miljödepartementet
Enheten för miljökvalitet
103 33 Stockholm

Sammanfattningsvis ser Världsnaturfonden WWF detta dokument som positivt och med en progressiv framtoning. Kommissionen har tagit ett helhetsgrepp när det gäller skydd av den marina miljön, och speciellt när det gäller påverkan på den biologiska mångfalden - ett bra dokument för att uppnå den ekosystemansats som tydligen både EU och WWF eftersträvar.

Problemen ligger alltså inte i själva dokumentet utan snarare när det gäller att utse var genomförandeansvaret ska ligga och även kontrollfunktionerna. WWF anser att den övergripande målsättningen måste vara att genomförandet ska uppfattas som ett "levande" öppet arbete med målsättningar som både är konkreta och kan utvärderas. Ekosystemansatsen är en bra grund för detta t ex genom att arbetet fokuseras på regioner med klart definierbara biologiska värden. Genom en sådan styrning är det också möjligt att knyta administrationen till de existerande regionala konventionernas struktur. På vägen till denna struktur är det väsentligt att identifiera parametrar av övergripande karaktär så att man kan förklara den marina miljöns status, och därmed ge en heltäckande beskrivning av de "europeiska haven". Monitoringsystemen måste dock knytas till regionala särdrag och problem. Även om kommissionen får en övergripande samordningsroll är det rimligt att initiativ och genomförandeansvar läggs hos befintliga konventioner.

Några detaljanmärningar:
punkt 37, sid. 11: Det är viktigt att ta reda på var "duplikationen" uppstår, och hur denna ska hanteras i samordningsarbetet.

punkt 38, sid 11: Analysen är troligen korrekt, d v s CAP "styr" i nuläget. Det är därför bra om regionala strategier utvecklas för hur CAP ska hanteras i framtiden.

punkt 45, sid. 13: Slutsatsen är svag. Det är önskvärt att EU tar ställning till hur sjöfartens miljöeffekter ska hanteras, fr a på konventionsnivå med kommissionens stöd för att driva på inom IMO.

punkt 63, sid. 16: WWF anser att forskningsråden bör ha som uppgift att identifiera den kunskap som ska genomsyra myndigheternas policy. Forskare har i många år varnat för kemikaliers negativa effekter på miljön (inklusive människans hälsa) men industrins intressen bedöms fortfarande som mer relevanta.

punkt 65, sid. 16: Vilka "information gaps" åsyftas? Identifiera och integrera i de regionala överenskommelserna.

punkt 66, sid. 16: WWF anser inte att det stora problemet gäller "enforcement" utan snarare genomförandet på nationell nivå.

punkt 72, sid. 18: "international institutional arrangements should be recognised and taken into account." Inte enbart detta, utan de bör också vara vägledande och byggas vidare på, med tanke på de progressiva ekosystemidéer som föreslås.

punkt 73, sid. 18: Att kräva vidare och mer långtgående åtgärder är ett viktigt verktyg, d v s bör ses som en möjlighet snarare än ett problem, som sättet att uttrycka det på antyder!

Loss of biodiversity and destruction of habitats:

Objective 4: Hur är detta djärva mål tänkt att genomföras?

Objective 5: Det borde vara självklart att nämna CAPs betydelse för eutrofieringsproblemen. Det behöver utvecklas en strategi för att minska jordbrukets läckage av näringsämnen och beakta detta i policy-reformen. Om jordbruksintressena tillåts att fortsätta dominera kommer detta att ge upphov till ännu större problem än reformen av fisket inom EU (CFP).

Objective 12: Hur ska detta förslag realiseras? Det verkar mest ändamålsenligt att en "co-ordination unit" tillsätts under kommissionen.

punkt 77, sid. 21: Den sista meningen om den "effektiva funktionen hos den inre marknaden" är en av de stora stötostenarna. De interna marknadskrafterna kan naturligtvis inte tillåtas verka "ohämmat". Oenigheten mellan OSPAR-konventionen och kommissionen när det gäller kemikaliefrågorna är ett exempel på detta. Eftersom kommissionen har självklar kompetens när det gäller de interna marknadskrafterna kommer sociala frågor och miljöfrågor att få underordnad betydelse, oavsett vad som är långsiktigt nödvändigt.

Action 9, punkt 1, sid. 23: Varför tas bara kväve och inte fosfor upp som eutrofierande faktor? Det är också viktigt att retention och markkvalitet tas upp i större utsträckning.

Action 9, punkt 4, sid. 23: Varför nämns bara NOX och inte SOX?

Action 14, sid. 24: När det gäller "marine transport" bör TBT-fria båtbottenfärger nämnas.

punkt 82, sid. 26: Statusen hos Inter Regional Forum (IRF) måste höjas till beslutsfattarnivå.

Action 23, punkt 1, sid. 27: bör inte startåret vara 2003?

Action 23, punkt 7, sid. 27: Har verkligen arbetet med GIWA levererat enligt förväntan? Bör inte detta initiativ utredas?

punkt 86, sid. 27: Se punkt 82 (ovan). Det är viktigt att IRFs status kan höjas till beslutsfattarnivå!

punkt 88, sid. 28 (Conclusions): Beskrivningen av den marina startegin, som inleder Conclusions, är mycket välgjord.

Lars Kristoferson
generalsekreterare

Lennart Nyman
naturvårdsdirektör
Senast uppdaterad 2007-10-04