Remiss ang. Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag om förstärkta informationsinsatser om stora rovdjur (M2002/1989/Na)

Marie Dahlström
Enheten för naturresurser
103 33 Stockholm

Ulriksdal den 23 oktober 2002


Remiss ang. Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag om förstärkta informationsinsatser om stora rovdjur (M2002/1989/Na)

Sammanfattningsvis anser Världsnaturfonden WWF att denna redovisning gör en bra analys av läget och behoven. Behoven av en förstärkning av insatserna för rovdjursinformation är väl underbyggda, och åtgärderna brådskar i takt med att rovdjuren (främst varg och lo) alltmer börjar återta tidigare utbredningsområden, där befolkningen vant sig vid frånvaron av rovdjur och rovdjursrelaterade skador. Naturvårdsverket intar dock en passiv attityd till frågan om rovdjurscentra och behovet av finansiering av deras informationsverksamhet och nätverksbyggande. WWF anser att de centrala frågorna gäller: 1) hur man bygger upp det nätverk för samordning av insatser som SNV föreslår, 2) hur man åstadkommer ett fungerande samarbete, och 3) hur man skapar de bästa förutsättningarna för insamling, bearbetning och förmedling av nytt från forskningsfronten och annan information till allmänheten? Det är också viktigt att tidigt bestämma vilken typ av information som bör spridas och hur denna spridningsroll ska fördelas på de olika rovdjurscentra som redan etablerats.

Nedan kommenteras mer i detalj vissa analyser och förslag i de olika avsnitten:
1. Bakgrund och lägesbeskrivning: WWF har inga specifika ändrings- eller tilläggsförslag.

2. Aktörerna och vad de gör: Samma som ovan.

3. Bristanalys och möjliga informationsinsatser: WWF delar verkets uppfattning på sid. 13. Under punkten om Faktaförmedlingen (sid. 14) anser vi att universitet (inkl. SLU) bör tilläggas som förmedlingsorgan. Under Anpassat beslutsunderlag (sid. 14) bör väl även Naturvårdsverket kunna stå för informationssprisdning! Under 3.2 Bristanalys vill vi understryka vad som sägs om vikten av rovdjursinformation till boende i rovdjurstrakter (sid. 14). WWFs material "Leva med Rovdjur" kan användas både i studiecirklar samt i kurser för lärare - och stöd bör utgå till detta arbete. WWFs material bör naturligtvis också användas för Utökad turistinformation och Utökad naturinformation (sid. 15). Under Nytt från viltforskningen (sid. 16) bör man även inkludera Nordiska koordineringsgruppen för rovdjursforskning. Under Internationell information (sid. 17) bör man göra en koppling till hemsidan för Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE). Under C. Orientering om sammanhang (sid. 17) är WWFs material användbart både som skolinformation, för utbildning vid naturbruksgymnasier, inom studiecirklar (se ovan), vid utställningar av mer övergripande karaktär, vid massmediakurser och i djurparker. Vid ekoturism (sid. 17) bör man uttalat inkludera det europeiska initiativet Pan Parks i informationsbakgrunden (www.panparks.org).

4. Naturvårdsverkets och rovdjurscentras roller: Första stycket, sista meningen, sid. 20: WWF delar inte verkets uppfattning att "det finns inga skäl för staten att reglera verksamheten genom föreskrifter" Vi anser att det bör finnas föreskrifter, t ex om vad som menas med "Rovdjurscenter", och vilka minimikrav som ska gälla för att detta namn får användas. Dessutom bör ett statligt stöd utgå till dessa centra eftersom de är viktiga verktyg för att förverkliga den statliga rovdjurspolitiken. Även regler för hur samverkan ska ske mellan centra bör formaliseras av verket. Viltskadecenter (sid. 20) bör fungera som en centralpunkt som samlar in, bearbetar och sprider forskningsinformation om rovdjuren till rovdjurscentra och andra intressenter. VSC bör få förstärkt budget för att kunna utföra detta arbete. I näst sista stycket (sid. 20) föreslår verket att VSC och de tre etablerade rovdjurscentra tillsammans ska bilda ett nätverk, efter modell av Internationella försurningssekretariatet. Verket avstår från ansvaret att utarbeta föreskrifter (se ovan) för nätverket, vilket WWF inte kan acceptera. Sista stycket, sista meningen, sid. 20: WWF instämmer att investeringen i rovdjurscentra är av regionalt intresse, men centra är dessutom viktiga för att sprida information om och förverkliga den nationella rovdjurspolitiken, vilket också bör återspeglas i finansieringen. Slutkommentarerna om rovdjurscentra och deras informationsfunktion (sid. 21) har WWF delvis annan syn på. Denna har redan kommenterats i analysen ovan.

5. Kostnadsbedömning: Under Förslag (sid 23) sammanfattas verkets förslag till finansiering av verksamheten. Basverksamhetens finansiering (8+1 miljoner) är sakligt underbyggd, däremot anser WWF att anslaget bör ökas ytterligare med hänvisning till att statligt stöd bör utgå till de rovdjurscentra som uppfyller minimikraven (enligt Naturvårdsverkets beslut).


Lars Kristoferson
Generalsekreterare

Lennart Nyman
Naturvårdsdirektör

Lotta Samuelson
Handläggare/rovdjursfrågor
Senast uppdaterad 2007-10-04