Remiss ang. Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag att ta initiativ till att utveckla lämpliga former för samarbetet med norska och finska myndigheter och organisationer beträffande rovdjursfrågor (M2002/1990/Na)

Marie Dahlström
Miljödepartementet
Enheten för naturresurser
103 33 Stockholm

Ulriksdal den 23 oktober 2002

Generellt anser Världsnaturfonden WWF att det är absolut nödvändigt att Finland, Norge och Sverige har en gemensam förvaltningsstrategi för det stora rovdjuren. Rovdjuren känner inga politiska gränser och populationerna är ofta så små och fragmenterade att de måste hanteras på nordisk nivå (speciellt varg och järv). WWF är mycket positivt till den svenska rovdjurspolitiken, och hoppas därför att den kan ligga till grund för de gemensamma förvaltningsstrategierna. Samtliga tre länder har ratificerat Bernkonventionen och därmed förbundit sig att skydda alla hotade arter och den förpliktelsen är inte överförbar till andra länder. Bernkonventionen uppmanar faktiskt till samordning av artförvaltningen. Det bör också poängteras att Nordiska Rådet rekommenderat Nordiska Ministerrådet att framlägga ett förslag till en gemensam förvaltningsstrategi med en anpassning också av ersättningssystemet för rovdjursskador.

Den hittillsvarande samverkan med Norge har varit misslyckad, vilket den synnerligen olika synen på varg- och järvförvaltningen visar. Detta bör lära oss att noga specificera vilka frågor de olika samarbetsnivåerna (statssekreterare, generaldirektörer, regionala samarbeten och när det gäller forskning) ska hantera. Detta gäller kanske fr a mötena på statssekreterarnivå, som främst bör inriktas på tolkning av styrande konventioner och direktiv och de rekommendationer som följer av detta.

När det gäller generaldirektörsmötena ger svårigheten att hittills kunna hantera vargfrågan mellan Norge och Sverige en fingervisning om var en specificering behöver ske. Ett bra testfall är det föreslagna samarbetet för att bekämpa den illegala jakten. Det bör också övervägas om inte det gränsöverskridande forskningssamarbetet kring de stora rovdjuren bör informeras om även på denna nivå (se vidare nedan), som då också kan ge rekommendationer när det gäller den statliga finansieringen och dess inriktning - för att förbättra förvaltningen av rovdjursstammarna.

När det gäller det regionala samarbetet tillstyrker WWF den föreslagna inriktningen och utvidgningen av detta, fr a mellan svenska och norska länsstyrelsers rovdjursgrupper, efter den modell som Nordkalottsamarbetet uppvisar.

De gränsöverskridande forskningsprojekten kring de stora rovdjuren bör stimuleras ytterligare. Det är på denna nivå som den sakliga biologiska grunden för målen för rovdjursförvaltningen måste förankras. Diskussioner och förslag när det gäller de önskvärda populationstorlekarna på nordisk basis måste föras här, och definitionerna av vad som utgör livskraftiga stammar och hur dessa ska inventeras är nödvändiga och viktiga utmaningar.

Lars Kristoferson
generalsekreterare

Lennart Nyman
naturvårdsdirektör

Lotta Samuelson
handläggare/rovdjursfrågor
Senast uppdaterad 2007-10-04