Yttrande angående ansökan om skyddsjakt efter en varg i Norrbotten, Dnr 411-5527-02  a

Naturvårdsverket
Tf. Chef för Viltförvaltningsenheten
Susanna Löfgren
Avdelningsdirektör Lena Berg

Ulriksdal den 15 oktober 2002

Med anledning av ansökan från Sirges sameby om skyddsjakt på den varg som uppehållit sig inom samebyns område sedan februari 2002, vill WWF anföra följande:

WWF avstyrker ansökan och anser att det är av yttersta vikt att hitta förutsättningar för att Norrbotten-vargen kan överleva under ytterligare en brunstperiod. Naturvårdsverket bör i samarbete med berörda samebyar och andra berörda parter utarbeta en strategi för vilka åtgärder som ska vidtas om den aktuella vargen fortfarande är kvar i området i april 2003.

Bakgrund
Sverige har skrivit under Bernkonventionen och EU's Habitatdirektiv och genom båda dessa internationella överenskommelser förpliktigat sig att ta ansvar för alla de arter som är naturligt förekommande här, inklusive varg. I mars 2001 antogs en nationell rovdjurspolitik med målsättning att björn, järv, lo och varg skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden.

Den Nationella rovdjurpolitiken säger bl a att:


"Etappmålet för vargstammen i Sverige skall vara 20 föryngringar per år, vilket motsvarar totalt cirka 200 individer."
"Det långsiktiga målet är att vargstammen skall växa till en nivå som säkerställer att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan."
Målet för vargstammens utbredning skall vara att stammen på naturlig väg sprider sig över landet, men att dess förekomst i renskötselområdet i huvudsak begränsas till de områden utanför åretruntmarkerna där den gör minst skada."
"För att ett genetiskt utbyte skall kunna äga rum emellan den skandinaviska och den finsk-ryska vargstammen, måste vargar kunna röra sig från gränsen till Finland och till det område där huvuddelen av den skandinaviska vargstammen finns. Ett sådant utbyte är av största vikt för att den skandinaviska vargstammen inte skall bli genetiskt utarmad. Stor restriktivitet bör därför gälla för skyddsjakt på ensamgående vargar i dessa områden. Ensamma vargar medför erfarenhetsmässigt heller inte samma problem för rennäringen som revirhållande familjegrupper."
Skäl för WWFs avstyrkande
Den skandinaviska vargstammen bestod före årets reproduktion av 90-97 vargar (enligt den slutliga statusrapporten för varg vintern 2001-2002). Populationen är klassificerad av Artdatabanken som akut hotad i Sverige. Stammen är enligt genetiska studier vid Evolutionsbiologiskt Centrum, Uppsala Universitet, grundad av ett fåtal individer; ett ursprungspar och en senare invandrare, alla med ursprung österifrån.

Den genetiska variationen i Skandinaviens vargpopulation är relativt låg och hos djurparksvargar med motsvarande genetiska variationsnivå har negativa inavelseffekter framkommit. Sådana effekter har ännu inte undersökts hos den vilda Skandinaviska vargpopulationen.

Enligt Evolutionsbiologiskt Centrum är den genetiska variationen på väg ned. Den aktuella vargen har en genetisk sammansättning som är genetiskt skild från vargarna i södra Skandinavien och som överensstämmer med dagens finska vargar. Den här vargen är ytterst viktig eftersom den kan minska risken för genetisk utarmning och de negativa in avelseffekter man kan befara av detta.

Den skandinaviska vargpopulationen hade en långsam tillväxt fram till att en varg från Finland invandrade till Sverige och reproducerade sig 1991. Sedan dess har tillväxten varit relativt god, men har minskat de senaste åren.

Vargen som Sirges Sameby ansöker skyddsjakt för, har följts med radiosändare i åtta månader. Trots detta finns ingen dokumenterad kartläggning av antalet skadade/dödade renar, splittrade renhjordar eller antalet åtskilda vajor/kalvar. Graden av störning i form av faktisk skada är därför oklar.

WWFs förslag till åtgärder
Mot bakgrund av den aktuella vargens betydelse för den skandinaviska vargstammens genetiska livskraft och därmed dess långsiktiga överlevnad, och med tanke på de stora resurser som hittills lagts ned på att följa "John" uppmanar WWF att alla ansträngningar bör göras för att åstadkomma en ömsesidig överenskommelse mellan berörda samebyar och Naturvårdsverket, där vargen ges möjlighet att överleva i området ännu en brunstperiod (februari-mars 2003). Med tanke på att vargen upplever sin andra vår som könsmogen kanske han har större benägenhet våren 2003 än året innan att ge sig ut på jakt efter en partner.

WWF inser naturligtvis att vargen utgör problem för samebyarna i området. Området hyser redan andra stora rovdjur, såväl björn, järv och lo. Naturvårdsverket/Länsstyrelsen Norrbotten bör därför initiera diskussioner om under vilka förutsättningar/förhållanden/förbehåll/bidrag/ersättningar/etc som samebyarna kan acceptera vargens närvaro i området fram till och med mars 2003. Fram till dess bör Naturvårdsverket ta fram en strategi för hur vargen därefter ska förvaltas, i nära samarbete med berörda samebyar och andra berörda parter. WWF anser att det bör vara möjligt att hitta lösningar som gör det möjligt att hysa enstaka vargar och etableringar i renskötselområdets åretruntmarker.

WWF anser också att Skandulv ska engageras i upplägget av fortsatt övervakning av den aktuella vargen samt kommande invandrande vargar i Norrbotten. Syftet bör vara att införskaffa sådan kunskap som är viktiga för förvaltning av kommande invandrande vargar österifrån.

Sammanfattningsvis anser WWF att det är av yttersta vikt att hitta förutsättningar för att Norrbotten-vargen kan överleva under ytterligare en brunstperiod, och därmed ges chansen att under våren 2003 söka sig en partner. Naturvårdsverket i samarbete med berörda samebyar och andra berörda parter bör utarbeta en strategi för vilka åtgärder som ska vidtas om den aktuella vargen fortfarande är kvar i området i april 2003

Lars Kristoferson
Generalsekreterare

Lotta Samuelson
Handläggare i rovdjursfrågor
Världsnaturfonden WWF

Kopia via epost till

Miljödepartementet, Tf. Miljöminister Lena Sommerstad och Enhetschef Peter Westman
Naturvårdsverket, Generaldirektör Lars-Erik Liljelund, Avdelningschef Björn Risinger, Avdelningsdirektör Anders Bjärvall, Avdelningsdirektör Robert Franzén
Länsstyrelsen i Norrbotten, Jan-Olov Westerberg
Skandulv, Dr Olof Liberg och Dr Håkan Sand
Viltskadecenter, Verksamhetsansvarig Inga Ahlquist
Stockholms Universitet, Dr Nils Ryman, och Dr Linda Laikre, Enheten för populationsgenetik
Uppsala Universitet, Dr Hans Ellegren och Carlos Vilà, Evolutionsbiologiskt Centrum
Lunds Universitet, Dr Staffan Bensch
Centrum för Biologisk Mångfald, Dr Torbjörn Ebenhard
Nationella Rådet för Rovdjurfrågor
Sirges Sameby
Sametinget
Svenska Rovdjursföreningen
Svenska Naturskyddsföreningen
Djurens rätt
Senast uppdaterad 2007-10-04