Remiss ang. Kommissionens förslag om den framtida gemensamma fiskeripolitiken (Jo2002/1651)

Departementsråd Tommie Sjöberg
Fiskeenheten
Jordbruksdepartementet
103 33 Stockholm

2002-09-20

Remiss ang. Kommissionens förslag om den framtida gemensamma fiskeripolitiken (Jo2002/1651)
Världsnaturfonden WWF har valt att i det följande främst kommentera själva meddelandet från Kommissionen, som utgör en summering av redovisning, analys och förslag, och inte de detaljerade förslag till förordningar som bygger på meddelandets innehåll.

WWF har genom sitt europeiska nätverk bedrivit (och bedriver) en kampanj under 2002 till stöd för ett framtida fiske i Europa och i de vatten utanför Europa som befiskas av europeiska fiskeflottor som är anpassat till den långsiktiga bärkraften hos fiskbestånden och ekosystemen. Kampanjen är riktad till såväl unionens regeringar och ansvariga myndigheter som till allmänheten. WWFs kampanj bygger i allt väsentligt på den redovisning, analys och de förslag som framförs i EUs s k grönbok om fisket inom unionen. I grönboken diskuteras svagheterna och utmaningarna i den framtida gemensamma fiskeripolitiken och de välgrundade förslagen bygger på det faktum att nuvarande fiske i havsområdena hotar både fiskbestånd och andra djurgrupper som är beroende av havsmiljön, samt själva havsmiljön. Överkapaciteten hos fiskeflottorna, många fiskemetoders oselektiva eller direkt miljöförstörande konsekvenser, bristen på långsiktiga förvaltningsperspektiv och undermålig tillsyn har medfört att fiskbestånden hotas på ett sätt som ger mycket allvarliga följdverkningar både ur biologisk, social och ekonomisk synpunkt.

Rubr. förslag till gemensam fiskeripolitik följer i sin analys och förslagsdel mycket nära motsvarande resonemang i grönboken. Generellt bedömer alltså WWF att förslaget är utmärkt och skulle, om det implementerades, medföra en radikal förbättring för havsekosystemen runt Europas kuster samt en betydligt mycket mer stabil fiskeindustri. Samtidigt som vi säger detta är vi också medvetna om att vissa av kärnpunkterna i förslaget redan håller på att förhandlas bort av företrädare för nationer, som fortfarande i första hand vill undvika akuta konflikter inom landet i stället för att ta ansvar för långsiktigt hållbara lösningar på problemen. Detta sagt för att påpeka vikten av att Sverige följer upp sina intentioner att verkligen ta ett långsiktigt ansvar i enlighet med löftena i det stödbrev för WWFs kampanj som vår miljö- och vår jordbruks/fiskeminister undertecknat. Det har också varit glädjande att notera att de ansvariga ministrarna alltmer agerat utifrån de förslag som framlagts av Internationella Havforskningskommissionen (ICES), och som också WWF stöder sig på. Såväl WWF som regeringarna anser att ICES utgör det mest kompetenta expertorganet när det gäller analyser och råd om den fiskeintensitet som kan tillåtas. Därför är det också viktigt att sammansättningen av ICES expertis skall vara sådan att såväl statligt anställda som universitetsanknutna forskare ingår i organisationen. Detta sker redan i de flesta länder, men det är viktigt att också Sverige anpassar sitt deltagarskap efter dessa linjer.

Enligt ICES måste fiskedödligheten för gemenskapens viktigaste fiskbestånd minskas med mellan en tredjedel och hälften för att ett hållbart fiske skall kunna säkras.

När det gäller mål, principer, åtgärds- och prioriteringsområden för den gemensamma fiskeripolitiken poängterar kommissionen:

1) Ett ansvarsfullt och hållbart fiske som ska bidra till sunda marina ekosystem,

2) ett ekonomiskt bärkraftigt och konkurrensutsatt fiske och vattenbruk som gynnar konsumenten, och

3) en rimlig levnadsstandard för dem som är beroende av fiske.

För att detta ska kunna uppnås krävs en rad principer som kan styra utvecklingen i rätt riktning. Detta gäller t ex ökad öppenhet och insyn, större och bredare medverkan av alla berörda intressenter (både på lokal och regional nivå), en tydligare definition av ansvarsfördelningen på alla beslutsnivåer etc.

WWF kan som helhet stödja de förslag till reformer som redovisas i meddelandet. Speciellt vill vi peka på betydelsen bakom förslagen när det gäller "bevarande av resurser och förvaltning av fisket", "det industriella fisket", införlivandet av miljöfrågorna i fiskeriförvaltningen och handlingsplanen för förbättrade vetenskapliga rön om fiskeförvaltning.

Självklart får dessa reformer, som syftar till att bevara och restaurera fiskbestånden, följder för fiskeflottans kapacitet, sammansättning och redskap. Enligt vetenskapliga källor behöver fiskeflottans totala kapacitet anpassas till en ca 60%-ig minskning av fiskeansträngningen inom flera av gemenskapens fisken. Det viktigaste instrumentet för att åstadkomma denna omställning är genom att införa nya regler för stöd till flottan. Möjligheten att bevilja offentligt stöd för införande av ny kapacitet bör tas bort. Detsamma bör gälla stödet för export av fiskefartyg eller upprättande av gemensamma företag med tredje land. En höjning av skrotningsbidragen och delfinansiering av nationella stöd för stillaliggande av fartyg är andra viktiga åtgärder. WWF anser vidare att de föreslagna åtgärderna när det gäller det internationella fisket, både för att stärka det internationella samarbetet och för att säkerställa ett hållbart och ansvarsfullt fiske utanför gemenskapens vatten, är mycket viktiga. I detta sammanhang vill WWF också peka på behovet av att kunna undanröja olagligt och oreglerat fiske och att förbättra utvärderingen av de fiskbestånd utanför gemenskapens vatten som är tillgängliga för gemenskapens fiskeflottor.

När det gäller vattenbrukets utveckling är det viktigt att samma miljöanpassade synsätt läggs på denna verksamhet. Upprättandet av gemensamma standards är en viktig strategi och över huvud taget bör kommissionen stimulera till en ökad satsning på certifiering av havsprodukter, både från ett kommersiellt fiske och från vattenbruket. I certifieringen sammanvägs både sociala, ekologiska och ekonomiska hänsyn, vilket ger konsumenterna en bra vägledning ( t ex genom konsumentguider) samtidigt som de kan utgöra bra konkurrensargument för progressiva fiskeföretag, förädlingsindustrin och affärskedjor i kampen om de medvetna kunderna. WWF ser mycket positivt på kommissionens förslag när det gäller att upprätta regionala rådgivande nämnder för fiskeförvaltning i syfte att effektivisera och förbättra delaktigheten i beslutsfattandet.

Några detaljerade synpunkter:
KOM 181, sid 7: punkt 2 - lägg till behovet av att öka antalet fiskskyddsområden för att förbättra reproduktionsmöjligheterna. Sid. 32 (ii): - utöka listan med hälleflundra, hajar och rockor, torsk i östra/västra Östersjön och blåfenad tonfisk i Atlanten (och Medelhavet).

KOM 185, sid 8: punkt 5 - lägg till att alla bestånd som fiskas måste ha en förvaltningsplan som revideras vart 3-5 år. Det är viktigt med långsiktighet i förvaltningsplanerna! Sid 15: Artikel 6, punkt 1 - viktigt att förstärka skrivningen med att alla befiskade bestånd måste ha fleråriga förvaltningsplaner. Sid 26: Artikel 32, punkt 2 - hur definieras "regionala rådgivande nämnder" i detta avseende? Är det liktydigt med medlemsstater? Sid 27: Artikel 34, punkt 1 - vilken relation har detta organ till ICES? Finns risk för otydligt mandat? Sid 28ff: - ger en översikt över det första "paketet" med reformföslag - med tidsplan.

WWF har inga invändningar varken mot förslag eller tidsplan, men ifrågasätter realismen bakom alla handlingsplaner som ska upprättas redan under andra halvåret 2002!

Sammanfattningsvis ger WWF fullt stöd åt de förslag som kommissionens meddelande innehåller och hoppas att Regeringen med kraft kan ställa sig bakom detsamma och motverka de krafter som hotar att urholka förslagen redan innan de beslutats.

Lars Kristoferson
generaldirektör

Lennart Nyman
naturvårdsdirektör
Senast uppdaterad 2007-10-04