Remiss av utvidgad komplettering av Banverkets ansökan om tillåtlighet enligt 17 kap. miljöbalken avseende Botniabanan, delen Nordmaling - Umeå (GD99-1640/92)

Banverket
Banförvaltning
781 85 Borlänge

2002-08-21

Remiss av utvidgad komplettering av Banverkets ansökan om tillåtlighet enligt 17 kap. miljöbalken avseende Botniabanan, delen Nordmaling - Umeå (GD99-1640/92)
Världsnaturfonden WWF anser generellt att en utvidgning av järnvägstrafiken och järnvägsnätet, bl a som en ersättning för tung lastbilstrafik, är ett utmärkt sätt minska utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser. Däremot granskar naturligtvis WWF de konkreta och potentiella effekterna på den biologiska mångfalden av olika bandragningsförslag. I sitt senaste remissvar till Banverket (2001-02-12) uttryckte WWF angående "utvidgad komplettering … avseende Botniabanan" att förslaget till bandragning på bandelen Nordmaling - Umeå är det i särklass mest kontroversiella ur miljö- och naturvårdssynpunkt. Slutetappen av Banverkets förslag passerar och påverkar en rad nationella och internationella skyddsobjekt inom och i anslutning till Umeälvens deltaområde. WWF bedömde att denna passage skulle medföra stora negativa effekter på häck- och flyttfågelfaunan. Såväl Banverkets konsulter som en rad miljö- och naturvårdsorganisationer påpekade riskerna med bandragningen samt kunskapsbristen om vilka och hur stora de negativa effekterna skulle kunna bli. Utifrån dessa redovisningar och med hänvisning till försiktighetsprincipen kunde inte WWF tillstyrka Banverkets förslag till bandragning enligt alternativ Öst. Ur naturvårdssynpunkt ansåg WWF att varje annan passage av Ume älv vore att föredra!

Den positiva sidan av bandragningsförslaget är dels att man påpekat var kunskapsbristen är störst dels lagt en rad förslag till konsekvensbegränsande åtgärder och kompensationsåtgärder.

Rubr. remiss bygger på en fördjupad konsekvensanalys, ur WWFs intresse speciellt effekterna på biologisk mångfald och naturvärden samt förslagen till kompensationsåtgärder för effekterna på det s k pSCI-området, Natura 2000-området och SPA-området, samt de förändrade förslagen till kompensationsåtgärder sedan regeringens skrivelse.

Denna nya utredning är mycket välgjord. Sammanfattningsvis kommer man till slutsatsen att den negativa påverkan på Natura 2000-området och SPA-områdets betesmarker kommer att bli betydande eller "signifikant", men att de kompensationsåtgärder som föreslås kommer att medföra ett lika bra eller t o m bättre bevarande av biotoperna efter järnvägsbygget. Banverket föreslår också att långsiktigheten i kompensationsåtgärderna ska garanteras genom en stiftelseform där t ex den ideella naturvården ska ingå i styrelsen. Den kanske mest intressanta slutsatsen som kan dras av den nya, fördjupade utredningen är att Banverket alltså medger att bandragningen kommer att ge betydande/signifikanta effekter på den skyddsvärda fågelfaunan.

Utredningens slutsatser bygger bl a på djärva förhoppningar att fåglar och andra våtmarksberoende djur och växter kan "förmås" att flytta till andra, artificiellt skapade våtmarker. Dessutom kommer de nyskapade våtmarkerna att förläggas till miljöer som är olika de nuvarande, som ju faktiskt fåglarna valt sedan urminnes tid p g a den totala miljösituationen, inte bara ur födosökssynpunkt. Principen att helt enkelt försöka flytta funktionen hos ett etablerat Natura 2000-område till annan plats och samtidigt utvidga Natura-2000-området till att omfatta även det nya våtmarksområdet riskerar att skapa prejudikat inom miljölagstiftningen. Det är (förhoppningsvis) tvivelaktigt om den Europeiska kommissionen kan tillstyrka denna begäran. Den typ av förhoppningar som utredningens förslag bygger på rimmar illa med försiktighetsprincipen. Banverkets utredning gör också en fördjupad analys av det förslag till östlig dragning över Obbola/Holmsund som t ex Västerbottens Ornitologiska Förening föreslagit. Denna dragning skulle medföra att järnvägslinjen blev 8-9 km längre, men att samtliga skyddsvärda våtmarksområden i och kring deltat skyddades från ingrepp. Banverket gör bedömningen att detta alternativ faller på samhällsekonomiska och s k ändamålsuppfyllelseskäl, men ur naturvårdssynpunkt är ornitologernas förslag (och som sagts i tidigare yttrande) alla alternativa bandragningar över Umeälven att föredra framför Banverkets huvudförslag.

Om nu ändå regeringen och kommissionen väljer att ge Banverket tillåtlighet till den föreslagna dragningen tillstyrker WWF att den föreslagna stiftelsen som har att bevaka kompensationsåtgärdernas tillkomst och funktion tillsätts med det snaraste. Det är mycket viktigt att den stora sakkunskap som finns, både lokalt och nationellt, när det gäller fågelfaunans behov och våtmarksskötsel får vara med och påverka utformningen av kompensationsåtgärderna och uppföljningen av åtgärdernas effekt. Den långsiktiga kostnadsfrågan för detta arbete är inte utredd. Det är en sak att anlägga våtmarker, men att sköta och förvalta dem är både dyrare, i ett långsiktigt perspektiv, och mycket mer komplicerat. Förvaltning av områdets hydrologiska funktioner, miljöövervakning och hävd/skötsel är viktiga hörnstenar. Banverket bör alltså ta fram ett realistiskt underlag även för det långsiktiga perspektivet. En öppen fråga, som förhoppningsvis kan bli en viktig komponent i tillåtlighetsprövningen, gäller vem som skall hållas ansvarig och vilka konsekvenserna blir om det negativa scenario som WWF och andra miljö- och naturvårdsorganisationer befarar blir verklighet - efter det att bandragningen är färdig. Det vore sorgligt om Umeälvens delta måste offras som ett nationellt och europeiskt prejudikat för hur man inte bör göra i framtiden.

Lars kristoferson
generaldirektör

Lennart Nyman
naturvårdsdirektör
Senast uppdaterad 2007-10-04