Remiss av utkast till förvaltningsplan för världsarvet Laponia (dnr 239-12453-01)

Jan Olov Westerberg
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Stationsgatan 5
972 38 Luleå

Ulriksdal den 9 september 2003

Remiss av utkast till förvaltningsplan för världsarvet Laponia (dnr 239-12453-01)

Inledning
1996-12-06 proklamerade UNESCO världsarvsområdet Laponia. För att åstadkomma en hållbar utveckling av detta område lokalt, regionalt och nationellt behövs en bred förankring hos befolkning och ansvarig administration. Eftersom Laponia tillhör de få världsarvsområden där kriterierna för utval både gäller natur och kultur, så måste renskötselkulturen få en central plats. Den breda samsyn som eftersträvas skall sammanfattas i en förvaltningsplan, ett nytt begrepp i svensk bevarandetradition (enligt utredningen). Detta har i sin tur medfört att de tre huvudparterna - samebyarna, kommunerna och staten (genom länsstyrelsen) har utarbetat separata planeringsunderlag och strategiska dokument. Självfallet har detta också medfört att parterna har olika syn på den organisation som skall förvalta Laponia. Samebyarna förespråkar en självständig samisk organisationen av förvaltningsarbetet. Kommunerna vill också ha en lokal förankring, medan länsstyrelserna säger sig vilja ha en "lokal majoritet". Det kan alltså tyckas som om det finns goda förutsättningar att enas kring organisationsformen, men svåra tolkningsfrågor kvarstår.

Världsnaturfonden WWF arbetar globalt med att försöka åstadkomma en hållbar utveckling och användning av naturen. Denna inriktning anser WWF utgöra en basförutsättning för ett bevarande av den biologiska mångfalden. Ytterligare ett baskriterium är att bevarande- och utvecklingsarbetet sker i nära samråd med lokalbefolkningen i allmänhet och ursprungsbefolkningar i synnerhet. I fallet Laponia gäller det att integrera samekulturen på ett sådant sätt att rennäringen bedrivs så att fjällnaturen bibehåller sin nuvarande ekologiska struktur, som ju är formad av århundraden av renbete, men utan de överbetnings- och nedtrampningsskador som är ett uttryck för alltför många renar på ett begränsat område. En balans mellan bevarande och nyttjande anser alltså WWF vara den enda garantin för en bevarad biologisk mångfald i Laponia. WWF grundar sitt ställningstagande bl a på den definition av ursprungsbefolkningar som föreslås i ILO:s konvention 169, FN:s deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter och Agenda 21. Rent praktiskt anser därför WWF att det är mycket viktigt att samerna får en central roll i beslutsprocessen där deras kultur garanteras men med anpassning till nationella naturvårds- och utvecklingsmål.

WWF:s synpunkter på förslaget till förvaltningsplan
Allmänt sett finns vissa genomgående problem, som försvårar läsning och hänvisningar i texten. En konsekvent sidnumrering hade varit värdefull liksom en innehållsförteckning. Kapitel 3 - Laponia är skyddat - finns i två upplagor. Många samiska namn stavas olika på olika ställen (t o m de tre största samebyarna som driver renskötsel inom Laponia), felciteringar förekommer, ord saknas etc. Dessutom saknas en rad utredningar i förslaget, t ex om turism och friluftsliv, byggnader och anläggningar, vägar, samiska visteplatser, färdvägar och stråk, jakt och fiske, naturvetenskaplig forskning, faunakriminalitet och naturvetenskapliga publikationer om Laponia. Det kanske hade varit bättre att åtminstone summariskt beröra dessa innan man lät remissutgåvan spridas för kommentarer. De två inledande kapitlen är välskrivna och upplysande. Bl a hänvisas till att "det samlade intrycket av Laponia är mångfalden", både när det gäller naturtyper, klimat, naturgeografi, geologi etc.

2.5.7 Djurlivet - det zoologiska perspektivet: Här gör man det tyvärr vanliga felet att helt koncentrera sig på fågel- och däggdjursfaunan, medan fiskar och hela den vattenlevande faunan samt alla terrestra evertebrater inte nämns med ett ord!

2.8 WWF delar utredningens förslag när det gäller riktlinjer och åtgärder för att stärka skyddet av Laponias omland, även på norska sidan av gränsen.

3.3 Gällande bestämmelser om vilka aktiviteter som får förekomma inom obrutna fjällområden ger ett svagt skydd - generellt och inte bara i Laponia. De medger undantag för bebyggelser och anläggningar som behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen och det rörliga friluftslivet. Dessutom kan även "andra åtgärder" vidtas om inte områdets karaktär påverkas. Dessa bestämmelser ger alltför stort tolkningsutrymme för exploateringssyften. WWF anser att ett starkt skydd mot vidare exploatering är fundamentalt för att bibehålla Laponias värden, både de kulturella och naturvärdena.

7 Detta kapitel visar på svårigheterna att finna en förvaltningsform som kan accepteras av samtliga intressenter - samer, övrig lokalbefolkning, kommuner och länsstyrelsen/staten. Detta gäller också möjligheten till hållbar utveckling av området, även om de övergripande målen är väldefinierade. I enlighet med vad som sagts ovan anser WWF att samernas förslag till förvaltningsplan och organisation måste väga tyngst i slutförslaget.

7.5.3 Endast två av de nationella miljömålen anses beröra Laponia, och det ena kallas dessutom Storslaget fjäll i st f Storslagen fjällmiljö. Självfallet är också följande nationella miljömål relevanta för Laponia och måste kommenteras: Bara naturlig försurning, Levande sjöar och vattendrag och Myllrande våtmarker.

9.2.4 Länsstyrelsen (liksom WWF) ser positivt på att turismföretag är certifierade och att lokala guider anlitas i hög utsträckning. Detta bör även gälla annan naturanknuten verksamhet, som t ex sportfiskeinriktade företag.

9.2.8 Utredningen säger lakoniskt att "fisket och småviltjakten i Laponia bedrivs på ett hållbart sätt". WWF tvivlar starkt på att detta stämmer. Det saknas tillförlitliga data om småviltjaktens hållbarhet med nuvarande jaktsystem, och enligt de fiskeribiologer som beräknat avkastningspotentialen inom fjällområdets vatten bedrivs generellt ett överfiske - både med nät i sjöar och med sportfiskeredskap i rinnande vatten. Inom detta område krävs både bättre samverkan mellan intressenterna och en hårdare reglering av såväl jakt som fiske.

9.6.4 Fr a när det gäller närvaron av de stora rovdjuren finns en klar skillnad i bedömningen mellan samebyarna och länsstyrelsen/staten. Det finns å ena sidan ett uttalat naturvårdsönskemål om starka rovdjursstammar i nationalparkerna, å andra sidan ett krav om så få rovdjur som möjligt från renskötselns sida. Dessutom saknar länsstyrelsen befogenheter för att kunna reglera rovdjursstammarna. WWF vill poängtera att den statliga rovdjurspolitikens mål självklart även måste gälla inom Laponia.

15 Hur gör jag om…Detta kapitel är mycket viktigt, eftersom avsikten är att förklara vilka regler som gäller för människor och företag som rör sig inom Laponia. Innehållet bör naturligtvis bygga på förslagen till nya nationalparksföreskrifter (se nedan under punkt 8). Den kulturhistoriska översikten är omfattande men svåröverskådlig eftersom den beskriver forskningsprojekt vid olika institutioner och universitet snarare än genom tematisk presentation.

8 (flytta detta kapitel till sin rätta plats, d v s mellan kapitel 7 och 9!). WWF anser att det vore mer överskådligt om gällande nationalparksföreskrifter sätts i relation till de föreslagna nya föreskrifterna så att läsaren kan se var förändringar föreslås. Kompletterande enkät om utvecklingsfrågor i Laponia: Med en svarsprocent på 76 (56 svar av 71 respondenter) kan man tycka att underlaget för bedömning av svaren är bra, men endast fem av nio samebyar som har verksamhet inom Laponia har svarat. Som framgår av tidigare argumentation om synpunkterna på detta förslag till förvaltningsplan anser WWF att samebyarna inom området måste spela en mycket central roll inom både förvaltning och organisation av världsarvsområdet. Bedömningen av enkätsvaren kan med vårt synsätt därför inte bara vara en kvantitativ analys. Detta medför att vår bedömning blir helt olik den som görs i rubr. komplettering.

6a: "Det bör vara tillåtet att medföra kopplad hund i Laponia": 70% instämmer med detta påstående, men alla samebyar och samiska turistföretag är negativa!

6b: "Det bör vara tillåtet att köra hundspann i Laponia": 81% instämmer, men samtliga samebyar tar avstånd "helt och hållet"!

6c och 6d: en majoritet är negativa till förslagen.

6e: en majoritet är positiv till förslaget, även bland samebyarna.

6f och 6g: handlar om ekonomiska frågor utanför WWFs intresseområde.

6h: "Större turistgrupper ska ha certifierad guide för att undvika störningar för natur- och kulturmiljö": glädjande stor majoritet för detta påstående, även bland samebyarna. (en stark majoritet stöder även följdpåståendena i 6i, 6j och 6l).

Lars Kristoferson generalsekreterare

Lennart Nyman naturvårdsdirektör
Senast uppdaterad 2007-10-04