Remiss ang. förslag till program för skydd av tätortsnära natur i Stockholmsregionen (181-2002-45673)

Länsstyrelsen i Stockholms län
Naturvårdsenheten
Att. Björn Carlberg
Box 22067
104 22 Stockholm

Ulriksdal den 29 augusti 2003

1 Allmänt
Det är glädjande att fokus nu har läggs på den konfliktsituation som uppstår mellan naturvården, kulturvården och friluftslivets intressen i våra storstadsområden och därför är regeringsuppdraget mycket viktigt. Det är också glädjande med det självklara värde som den storstadsnära naturen ges från en mängd utgångspunkter. Världsnaturfonden WWF anser att förslaget i stort sett är bra och ett viktigt steg mot att skydda grönstrukturer av diverse slag - grönkilar, värdekärnor, spridningsvägar, urbana parker m m. Det är dock en sak att beskriva en situation och en annan att skapa en förändring och där kan WWF konstatera att det behövs både vilja och medel för att ge remissförslaget den tyngd som krävs gentemot andra intressen.

WWF hänvisar till detaljerade synpunkter på rapporten genom remissvaret från nätverket "Skydda Stockholms gröna kilar".

2 Detaljsynpunkter
Regeringen har angett att programmet ska utgöra ett underlag för genomförande av skydd, förvaltning och utveckling av de mest värdefulla naturområdena, d v s föreslå områden för reservatsbildning enligt miljöbalken. Därmed krävs det ett fortsatt aktivt engagemang för frågorna och att reservatsförslagen inte bara blir just förslag.

Den tätortsnära naturens värden framhålls tydligt, inte minst hälsoaspekterna. Det är viktigt att de värden som rapporten anger också ges tydliga värden så att de blir användbara vid intressekonflikter. Här måste argumentationen utvecklas.

WWF anser att just närheten till naturområden är av speciellt stor betydelse. Därför är det viktigt att säkra grönområden intill stora befolkningskoncentrationer, t ex Stockholms stenstad. Man kan se att det råder en bristande jämvikt när det gäller grönfrågor i regionen. Vissa kommuner har en stor andel villaägare med stora naturtomter samt stora allmänningar där emellan, medan andra har en tät stenstad med få grönytor, t ex Sundbyberg. Det är viktigt att skapa mått av typen "grönyta/invånare" inom ett rimligt avstånd för att skapa balans i grönområdenas tillgänglighet. En sådan "grön balans" bör ligga till grund för var expansionen i regionen bör ske. Nu är det i många fall så att de kommuner som har minst grönyta har de mest omfattande exploateringsplanerna (t ex Solna och Sundbyberg).

Tysta områden är en bristvara konstaterar rapporten. Stora delar av regionens vägnät skapar enorma bullermattor, som gör att grönområden med höga naturvärden för friluftslivet blir svåra att utnyttja, p g a bullret. Detta gäller områden som Hagaparken i Solna och Järvafältet. Bullerstörd mark är exploaterad mark. Vägverket måste öka insatserna för att komma tillrätta med bullerfrågorna.

Invandrare är flitiga nyttjare av de tätortsnära områdena som t ex Ekoparken och Järvafältet, även om naturkontakten sker på annat vis än hos infödda svenskar. Tätorsnära områden är en pedagogisk resurs för integration vilket WWF kan bekräfta ifrån sin verksamhet. Entrén till naturen är inte självklar för alla och därför måste fler naturskolor etableras i regionen och stödet bör också utökas till befintliga naturskolor och andra insatser som stimulerar upptäckter och upplevelser av tätortsnära natur. WWF är engagerat i frågan bl a genom att under många år drivit utbildningsprogrammet Naturväktarna, där tusentals elever undersöker natur och samhälle där de bor. WWF har sedan lång tid tillbaka också ett samarbete med naturskolan vid Överjärva gård i Solna.

I rapporten framhålls korrekt bristen på kunskap vad beträffar grönområdenas sociala värden. För att råda bot på detta bör antalet besökare räknas och enkäter göras för att utröna varför områden besöks eller inte.

Fragmentering och "smygande" förändringar tas upp i rapporten. Detta är mycket påtagligt och man kan märka en tydlig strategi där grönområden försvinner stegvis genom mindre inledande projekt. Det krävs en vaksamhet mot mindre exploateringar som samfällt med andra skadar helheten. Detta uppmärksammas f n alltför lite.

Rekreationsaktiviteter kan ibland utgöra ett hot i form av t ex anläggningar, nerskräpning och slitage. Ofta överutnyttjas vissa platser, vilket gör att t ex ängar kan förvandlas till grusade p-platser.

De gröna kilarnas situation är bekymmersam. Här är det viktigt att rapporten inte blir en lättviktig produkt där man "pratar om naturvård", men sedan viftar bort den när vägdragningar som just hotar kilarna kommer upp på bordet. Rapporten hoppas på "mellankommunal samordning". Detta är lättare sagt än gjort. Här behöver staten i form av både miljödepartement och länsstyrelse verkligen se till att avvägningar sker till grönkilarnas förmån. Att hoppas på att två eller flera kommuner med politiska majoriteter som är expansionsinriktade ska bromsa och tänka efter är alltför optimistiskt.

Själva naturförvaltningen kommer ibland som en obehaglig överraskning när väl skyddet är klart. I storstadsområdens närhet kan notan för nerskräpning, klotter, vandalisering, störningar av sjöskotrar, ravefester etc vara mer påtaglig än i glesbygdens reservat. En noggrann handlingsplan och en rejäl budget krävs för att få förvaltningen att fungera.

Det är glädjande att så många betesdjur fortfarande finns kvar i länet och WWF är involverade i flera betesprojekt, bl a vid Lilla Skuggan via Ekoparksfonden WWF i samarbete med Kungl. Djurgårdsförvaltningen.

Skogsbruket måste underordnas kravet på biologisk mångfald och rekreation. WWF erfar att avsaknad av skogsbruk ibland ersätts av en parkskötsel som är anpassad för urbana stadsparker, som på ett onödigt och okunnigt sätt tar bort viktiga värden. Exempelvis kan ibland risker med döda träd blåsas upp till orimliga proportioner, särskilt i relation till storstadens allmänna risker med trafik, våld etc.

3 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården
WWF har sedan 1991 varit engagerat i Projekt Ekoparken och via Ekoparksfonden WWF. WWF anser att det är viktigt att naturreservat enligt angiven tidplan drivs fram av länsstyrelsen. Kommunen har redan anvisat området som naturreservat i översiktsplan, men den statliga markförvaltaren Kungl. Djurgårdsförvaltningen kommer sannolikt att föredra ett statligt reservat framför ett kommunalt.



Johan Landberg
vice generalsekreterare

Lennart Nyman
naturvårdsdirektör

Henrik Waldenström
projektledare
Senast uppdaterad 2007-10-04