Remiss avseende förslag till ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 1993:31) om fisket i Östersjön med angränsande sötvattensområden (dnr 341-606-03)

Håkan Westerberg
Fiskeriverket
Avd. för kust- och sötvattensresurser
Box 423
401 26 Göteborg
Ulriksdal den 2 april 2003

Remiss avseende förslag till ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 1993:31) om fisket i Östersjön med angränsande sötvattensområden (dnr 341-606-03)

Världsnaturfonden WWF anser att såväl bifogad PM (2003-02-19) om analys av effekterna av ändrad trålgräns och de överväganden som detta leder till, samt själva remissen, utgör ett mycket bra underlag för att bedöma behovet av att tillträde till de inflyttade områdena reserveras för fartyg mindre än 20 m. Det vore dock intressant att få veta varför verket valt att lägga gränsen vid just 20 m och inte vid t ex 18 m. Varje meter kortare fartyg skulle troligen kunna ge miljövinster. Förändringen föreslås främst med tanke på den kritiska situationen för torsken i Östersjön samt det faktum att även sillbeståndet är så svagt att ICES kräver en minskning av fiskeridödligheten. WWF delar verkets argumentation för förslaget, d v s att man vill slå vakt om bestånden samt möjliggöra ett fortsatt småskaligt fiske på konsumtionsfisk. Däremot är vi tveksamma till verkets analys i promemorian (sid 36), där man anger att brist på kunskap skulle utgöra ett skäl till varför man inte vill föreslå ändringar av trålområdets gränser för att skydda känsliga bottnar. WWF anser att detta faktum i stället måste leda till att det sker en förbättrad kartering av Östersjöns grundbottenområden, med speciell fokus på känsliga bottentyper. När sådan kunskap inhämtats måste verket justera trålgränserna i enlighet med den nya kunskapen. På sid 28 i promemorian redovisas ICES klassificering av bottentyper som är speciellt känsliga för störningar. Det bör påpekas att vissa av dessa typer, t ex molluskbäddar och bentisk infauna även finns i Östersjön. Kap 4, 7 a § WWF delar verkets uppfattning om att hummerfiske endast får ske med hummertina. 13 b § WWF anser att det bör övervägas om inte storleksgränsen bör ligga vid 18 m. ("Villkor" stavas på detta sätt). Trålfiskeområden på Ostkusten (utom Gotlands län) bör endast få fiskas av lokala fiskare. Även här föreslår vi att 18 m sätts som övre gräns för fartygen.

Yttre Bråviken: Villkoren är svårtolkade. Varför tillåts över huvud taget trålfiske här och med sådana lokala begränsningar? Generellt kan det ifrågasättas om det är ändamålsenligt att ha både 1000 och 500 m (och ibland 400 m) som gränser för fisket. Det måste vara svårt både för fiskare och fisketillsynsmän att avgöra skillnaden mellan dessa avstånd från en båt. WWF vill starkt tillstyrka verkets regel att prioritering i tillståndsgivning alltid skall ske efter samråd med yrkesfiskets organisationer. På sid 4(9) av remissen, näst sista stycket, står att "vid sidan av trålen skall finnas en selektionspanel med en längd av minst 4 m och en höjd av minst 0,7 m utformad i övrigt...". Vilken målart avses i detta fiske?

Lars Kristoferson
generalsekreterare

Lennart Nyman
naturvårdsdirektör

Inger Näslund
programansvarig/fiske
Senast uppdaterad 2007-10-04