Synpunkter på förslag till ändring av Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd; NFS 1999:7 (Dnr 401-7303-02Nf)

Näringsdepartementet
Enheten för statligt ägande
Att. Departementsråd Eva Halvarsson
103 33 Stockholm


Ulriksdal den 2 februari 2003

Betänkandet Statlig skog och skyddad mark, SOU 2002:40 (N2002/4903/SÄ)
I Statsskogsutredningens direktiv fastslås "att statens skogar skall förvaltas på ett föredömligt sätt både ur produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling" (Del 2, sid 5). I skogsvårdslagen fastställs också att produktions- och miljömålet i skogsbruket är likställda. Det har vidare vid en rad tillfällen poängterats att den statligt ägda skogen skall brukas på ett föredömligt sätt, inte minst ur miljösynpunkt. Exempelvis gav statsminister Persson redan i juni 2000 ett löfte att den skogliga naturvården skulle förbättras.

Världsnaturfonden WWF har alltsedan arbetet inom den skogspolitiska utredningen i början av 1990-talet medverkat till att produktions- och miljömål ska likställas, vilket även fastställs i portalparagrafen för den svenska skogspolitiken. WWF har därefter varit med att utveckla skogscertifieringssystemet FSC (Forest Stewardship Council), det enda certifieringssystem som f n enligt miljörörelsen kan uppfylla kraven på en balans mellan de ekologiska, sociala och ekonomiska faktorer som skogsbruket måste ta hänsyn till.

WWF anser att Statsskogsutredningen lever upp till vad som minimalt bör krävas av en ansvarsfull statlig skogsförvaltning enligt ovan nämnda principer. I enlighet med vad som sägs ovan är det självklart att staten som skogsägare måste vara en föregångare både när det gäller skogsbruk och naturskydd. Lika entydigt anser WWF det vara att dessa båda förvaltningsansvar är så olika varandra att de inte bör ligga under samma myndighet. Naturskyddet som är inrikttat på att bevara naturtyper, arter och rekreationsmiljöer har helt andra skötselkrav än ett ekonomiskt hållbart skogsbruk. Det senare skall visserligen ta miljömässiga hänsyn i tillräcklig grad, men har ändå långsiktigt hållbar produktion som mål. WWF anser att förvaltningen av Sveriges fiskresurser kan tjäna som jämförelse. Ansvaret för produktionssidan, som även ska ta miljömässiga hänsyn, ligger hos Fiskeriverket, medan det övergripande natur- och artskyddet ligger hos Naturvårdsverket. Samverkan mellan verken blir en garant för att nyttjande- och bevarandemålen blir likställda.

WWF anser således att nuvarande system, där naturvården ligger hos en separat myndighet, fungerar utmärkt. Därigenom erhålls ett samlat myndighetsansvar för all skyddad statlig mark, inte bara den skogliga. Stora delar av den skyddade marken i landet är ju inte skogsmark, vilket gör det än mer ologiskt att splittra förvaltningen så att delar av förvaltningen hamnar hos den myndighet som också har ansvar för skogsproduktionen. Myndighetsansvaret för skydd är helt enkelt mycket svårt att förena med affärsmässigt brukande.

Av de i utredningen presenterade alternativen till framtida skogsförvaltning anser WWF att Förslag 2 är det enda som motsvarar det långsiktigt hållbara skogsbrukets krav, och därmed naturvårdens. Det statligt bedrivna skogsbruket skall vara ett föredöme för skogsägandet i landet. Det bör t ex innebära att staten som ägare ska bedriva ett mer långsiktigt skogsbruk än andra aktörer, utreda alternativ till dagens trakthyggesbruk samt i sin målsättning ställa sig i täten för övrigt skogsbruk. Ett exempel på hur detta redan idag fungerar är Sveaskogskoncernen.

Fördelarna med detta förslag, i jämförelse med nuvarande situation, är att skogsbruket endast får en nivå när det gäller målsättning för naturvård och produktion. F n har olika statliga markägare satt olika mål för sitt skogsbruk. En förutsättning för att även fortsättningsvis ha naturskydd och skogsbruk ansvarsmässigt separerade är att 1) all skyddsvärd statligt ägd skog avsätts långsiktigt, samt att 2) tillräckliga arealer "bytesmark" tillgängliggörs för Naturvårdsverket att, i samverkan med länsstyrelserna, användas för att bilda, bevara och sköta naturreservat.

Lars Kristoferson
Generalsekreterare

Lennart Nyman
Naturvårdsdirektör

Hans Berglund
Programchef/Skog
Senast uppdaterad 2007-10-04