Remiss ang. Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag att ta fram förslag till ett sextonde miljökvalitetsmål: "Ett rikt växt- och djurliv - Förslag till miljökvalitetsmål för biologisk mångfald" (Rapport 5301) (M2003/2623/Na)


Miljödepartementet
Enheten för naturresurser
Att. Maria Schultz
103 33 Stockholm

Ulriksdal den 12 mars 2004


Sammanfattande synpunkter (sid 9f):

WWF delar verkets syn att det behövs ett separat sextonde miljökvalitetsmål för biologisk mångfald (BM) som ett komplement till övriga miljömål, vars beskrivningar inte är heltäckande.
  • WWF vill betona vikten av ett nationellt samordnat ansvar för miljömålsverksamheten och tillstyrker därför förslaget att Naturvårdsverket, i samverkan med övriga sektorsmyndigheter, får ett fortsatt ansvar för naturmiljöfrågorna.

  • WWF anser att Natura 2000-nätverket måste lyftas fram tidigt i texten, t ex under rubriken "En europeisk dimension" (sid. 15). Det är viktigt att påtala att Natura 2000 är det största ekologiska nätverket någonsin, genom vilket miljontals hektar natur i Europa skyddas och förvaltas med målen att bevara biologisk mångfald, såväl ekosystem som arter.

  • WWF delar verkets syn på behovet av regionala landskapsstrategier för biologisk mångfald som ett mycket viktigt delmål. WWF har sedan länge arbetat med sådana övergripande strategier i såväl kulturlandskapet som i skogen. En strategi baserad på landskapsekologiska planer underlättar skötseln av områden, inte bara för enskilda arter utan också för deras biotoper och spridningsvägar. Detta bygger på en helhetssyn på arbetet med BM och på det faktum att olika landskapstyper förekommer i en mosaik. I uppräkningen av dessa naturtyper måste tilläggas även hav och kuster.
  • WWF anser att utredningen alltför lite lyfter fram betydelsen av de marina och limniska ekosystemen, såväl översiktligt som i detalj.

  • WWF anser att det är mer realistiskt att utelämna begreppet "med bibehållen genetisk variation" i den övergripande lydelsen till målet. Detta dels beroende på att "långsiktigt livskraftiga bestånd" förutsätter bibehållen genetisk variation, dels beroende på att kunskapen om den genetiska variationen hos våra vildlevande växt- och djurarter är mycket ofullständig och knappast kan tjäna som grund för åtgärdsprogram för hundratals arter.

  • WWF delar verkets syn på behovet av restaurering och återskapande av utarmade biotoper och naturtyper.

  • WWF anser att kunskapen om geografisk fördelning och variation samt genetisk variation är mycket begränsad och att bättre kunskapsunderlag samt strategier för information till markägare och allmänhet behövs.

  • Delmålet skydd av hotade arter är mycket teoretiskt och knappast realistiskt ur kostnadssynpunkt, och behöver dessutom förklaras med en bättre lydelse än nuvarande!

  • De åtgärdsförslag som kommer att bli följden av CBMs komplettering med delmål för främmande arter kommer att få stor betydelse för möjligheten att nå även andra delmål.

  • WWF anser att förslaget till delmål för förvaltning av viltstammar har svagheter - och inte bara den nuvarande förvaltningen av jaktbart vilt! Utredningen diskuterar endast det s k jaktbara viltet, vilket är en stark begränsning både i antal, tid och rum. Få arter är nämligen jaktbara och vilka som anses vara detta varierar i tid och rum. Däremot är det klart att även icke jaktbara arter behöver förvaltningsplaner/förvaltningsåtgärder.

  • Informations- och utbildningsbehoven poängteras i utredningen, vilket WWF också bestyrker. En allmän förståelse för behovet att bevara BM är nödvändig att uppnå för att staten ska kunna finansiera och genomföra behövliga åtgärder.

  • WWF vill också lyfta fram den sista meningen i sammanfattningen, eftersom vi anser att den förtjänar en tydligare markering: "Biologisk mångfald är också en viktig del av Sveriges internationella utvecklingssamarbete". Ingen kamp mot fattigdomen i världen kan vinnas utan hänsyn till ett bevarande och långsiktigt nyttjande av den naturliga biologiska mångfalden.

1. Inledning (sid. 13ff)
WWF vill särskilt betona vad verket säger om ett ökat behov av skötsel och förvaltning av skyddade områden, samt betydelsen av övergångszoner och mosaikmiljöer. Verket har gjort några avgränsningar vid tolkningen av uppdraget (sid. 14). Man har medvetet begränsat diskussioner om BM i havet med hänvisning till havsmiljökommissionens betänkande. Eftersom detta inte framgår av den följande texten är det lätt att tolka utredningen som att den inte lägger någon större vikt vid havsfrågorna, vilket är mycket beklagligt. Verket har också valt att inte behandla frågor om GMO, vilket WWF ser som svaghet. GMO har tyvärr potential att långsiktigt förändra de terrestra ekosystemen om/när vissa genmodifierade örter och träd får möjlighet att etablera sig eller inkorsa sig med vildlevande närbesläktade arter. Denna påverkan kan bli betydande och irreversibel och bör absolut kommenteras i utredningen. Möjligen kan CBM få ett tilläggsdirektiv att ta upp frågan under arbetet med delmålet för främmande arter.

2. Biologisk mångfald i befintliga miljökvalitetsmål (sid. 19f)
Verket beskriver konkret hur den biologiska mångfaldens bevarande påverkas av samtliga femton miljökvalitetsmål och hur de fem grundläggande värdena för dessa mål kan uttryckas som samhällets ekologiska hållbarhet. Drygt hälften av målen har stor relevans för BM, speciellt de som rör miljökvaliteten i olika ekosystem eller miljöer. WWF vill understryka betydelsen av denna analys.

3. Luckor i befintlig målstruktur (sid. 21ff)
WWF anser att under avsnittet om "Landskapsperspektivet" (sid. 21) är det viktigt att tillägga kuster och hav i uppräkningen av mosaikmiljöer. WWF tillstyrker verkets skrivningar om Restaurering, Genetisk mångfald, Främmande arter, Mål om rovdjur och jaktbart vilt (se också ovan), Det sociala perspektivet och Skador på naturtyper och livsmiljöer (sid. 22 och 23). WWF vill påpeka riskerna med "kontaminering" av den genetiska mångfalden, t ex genom massrymningar från fiskkassar/fiskodlingar i såväl hav som sötvattenområden. Det bör poängteras att såväl akvakultur som fiske måste bedrivas så att minsta möjliga påverkan sker på naturliga bestånd och ekosystem. När det gäller främmande arter bör man speciellt beakta förhållandena i Östersjön, som är ett fåartssystem som mycket drastiskt kan påverkas av enstaka konkurrensstarka exotiska arter av t ex fisk, kräftdjur och plankton. När det gäller de största hoten mot BM, sett som antalet rödlistade arter, är det de skötselberoende miljötyperna som dominerar. Äldre tiders resursutnyttjande och markanvändning har skapat biologiska natur- och kulturvärden som kräver skötsel för att upprätthållas. Dessa värden finns t ex i odlingslandskapets naturbetesmarker och ängar men också i skogslandskapet, rinnande vatten och våtmarker samt även i fjällen och längs kusterna. Sammantaget visar denna uppräkning vilken vikt och vilka resurser som måste läggas på skötselåtgärder för att bevara den biologiska mångfalden.

4. Naturvårdsverkets förslag (sid. 25ff)
WWF ser det som självklart att Naturvårdsverket ges ansvar som miljömålsmyndighet även för det nya miljömålet för BM. Detta innebär att miljömålsrådets uppdrag bör utökas till att också omfatta ansvar för uppföljning och utvärdering av det sextonde miljökvalitetsmålet - i enlighet med verkets förslag. Verkets förslag till formulering av det nya miljökvalitetsmålet (sid. 26): WWF tillstyrker verkets formuleringar men anser att man glömt att beakta vikten av att väcka förståelse, intresse, engagemang och kunskap om BM hos samhällets medborgare. Detta i sin tur gör att WWF föreslår följande tillägg till punkt 4, så att den uttrycks t ex på följande sätt: "Alla medborgare har tillgång till och kunskap om natur med ett rikt växt- och djurliv, samt har förståelse för människans negativa påverkan men också förmåga att främja ett rikt växt- och djurliv. Ett viktigt instrument för bevarandet av den biologiska mångfalden är att uthålligt nyttja den, t ex genom jordbruk, skogsbruk och fiske". Motivering och bakgrund (sid. 27f): WWF ifrågasätter det realistiska med att sätta gränsen för "naturligt förekommande arter" (och som därför ska bevaras) vid sådana som reproducerat sig i landet sedan år 1800. Vad händer då med t ex bäver, vildsvin, fälthare, myskoxe, och fasan? Definitionen av vad som är "naturligt förekommande arter" är därför både felaktig och bristfällig. Detta stycke måste omarbetas!

Nya delmål (sid. 29ff): "Motivering och bakgrund" (sid. 30ff): WWF vill speciellt tillstyrka skrivningen om behovet av integrerad kustzonplanering (ICZM) och anser att man bör komplettera skrivningen med att trycka på behovet av skyddade områden i planeringen. WWF anser också att det är befogat med ett tillägg under "regionalpolitiska stöd etc" om marina näringar för ett hållbart småskaligt kustfiske. "Restaurering av biotoper" (sid. 33ff): Som tidigare anförts menar WWF att hävd/skötsel och restaurering av biotoper är några av de viktigaste instrumenten för att långsiktigt bevara BM. I många fall kan det dock vara ännu viktigare att samordna dessa åtgärder, t ex genom att först säkerställa hävden och därefter påbörja restaureringen. WWF föreslår att man i faktarutan (sid. 33) förtydligar att detta också gäller marina och limniska system, d v s att man behandlar ekosystemen över och under vattenytan på ett likvärdigt sätt! Skydd av hotade arter (sid. 37f): Förtydliga det som skrivs i faktarutan genom att skriva att det gäller alla arter, såväl över som under vattenytan. Främmande arter (sid. 38): Lagstiftningen är mycket sträng och entydig när det gäller införande av och utplantering av främmande arter till landet. En potentiellt större fara torde rymningar från hägn kunna utgöra. Det är därför viktigt att främmande arter som skulle kunna etablera sig i den naturliga miljön inte får hållas. Uppmärksamma även främmande arter som oavsiktligt når svenska vatten genom ballastvatten från fartyg. Förvaltning av viltstammar (sid. 39f): Faktarutan har fått en otydlig utformning, som delvis beror på att skrivningen styrs av vår syn på de stora rovdjuren och kronviltet - "Â…populationernas storlek och utbredning är lämpliga för samhället som helhetÂ…"! Här blir alltså portalparagrafens mål om "långsiktigt livskraftiga bestånd med bibehållen genetisk variation" underordnad "samhällets krav". Realistiskt men förvirrande. I likhet med vad som sägs sammanfattningsvis (ovan) vill WWF påpeka att det behövs förvaltningsplaner för många fler viltarter än de som f n jagas. Ur den synpunkten finns ingen anledning att skjuta på införandet av ett nytt system för viltförvaltning till 2015. Faktarutan bör också förtydligas på så sätt att sport- och fritidsfiskets inverkan på vilda (naturliga) stammar av fisk i sötvattens- och marin miljö skrivs in.

Viktiga förutsättningar för att nå målen (sid. 40ff)
Den formulering av det sextonde miljökvalitetsmålet som kommenterades ovan (sid. 26) saknade kopplingen till en informations- och utbildningsklausul. Detta kompenserar utredningen delvis här genom en bra översikt av förutsättningarna för att nå målen. Skolan har en viktig uppgift (sid.41f): I sista stycket räknas upp vilka aktörer som ska få uppdrag av Myndigheten för skolutveckling att utarbeta en plan för utomhuspedagogik. WWF vill påpeka att fler aktörer arbetar med dessa frågor och därför bör ingå i arbetsgruppen - t ex WWF. WWF anser vidare att detta inte bara bör handla om utomhuspedagogik utan även inkludera kunskap om hållbart nyttjande, hur människor påverkar sin miljö och dess biologiska mångfald och hur man kan/bör agera för att hantera denna påverkan på bästa sätt.

Övriga förslag (sid. 43ff)
Rovdjursmålen blir miljömål (sid. 43f): De mål som riksdagen beslutat om de stora rovdjurens förvaltning ger (som påtalats ovan) en något annorlunda vinkling av det sextonde miljökvalitetsmålets grundsats om bevarande av långsiktigt livskraftiga bestånd etc. Ändå anser WWF det ändamålsenligt att riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik infogas i miljömålsstrukturen och läggs in under det sextonde miljömålet, enligt verkets förslag. Förstärkning av befintliga miljökvalitetsmål (sid. 44ff): Under detta avsnitt gör utredningen ett positivt "avsteg" från den annars något njugga inställningen till att tala om behovet av skydd av marina miljöer! Under "skador på biotoper" görs en mycket bra översikt. I detta avsnitt vore det också bra att diskutera behovet av en översyn av tillämpningen av strandskyddet. Internationellt utvecklingsarbete (sid. 46f): Förslaget om ett särskilt delmål om hur BM ska inkluderas i det internationella utvecklingssamarbetet tillstyrker WWF till fullo. Det finns ideella organisationer som inkluderar bevarande av BM och uthålligt nyttjande av förnybara naturresurser i ett internationellt perspektiv, och med stöd från Sida, och dessa kan biträda Naturvårdsverket vid denna analys.

6. Kunskap och forskning (sid. 55ff)
Skolans viktiga uppgift när det gäller att nå miljökvalitetsmålet har berörts tidigare (t ex sid. 42), och WWF vill åter poängtera vikten av att man också behandlar det hållbara nyttjandet av de förnybara naturresurserna och människans ansvar för att vända utrotningstrender och överutnyttjande i en positiv riktning. Forsknings- och inventeringsbehovet är också stort. Som tidigare nämnts vet vi fortfarande alldeles för lite om många hotade arters biologi, för att inte tala om deras genetiska konstitution. Eftersom det är viktigt att upptäcka nedåtgående trender för arter i tid för att hinna sätta in motåtgärder, är det mycket viktigt att lägga resurser på att bygga upp inventeringssystem för övervakning och populationsutveckling av ett antal nyckelarter - djur och växter. Det är rimligt att i detta system t ex viltövervakningen blir en integrerad del av miljöövervakningen. Kunskaps- och forskningsbehov för delmålsförslagen (sid. 60ff): WWF instämmer med utredningen om vikten av att strategier och åtgärder bygger på en vetenskaplig grund. I detta sammanhang är det viktigt att betona att en större vikt måste läggas på forskning om växter, speciellt när det gäller främmande arter. I sammanhanget är det mycket väsentligt att Sverige satsar betydligt större resurser på utbildning av taxonomer inom en rad artgrupper. Detta kan endast ske genom en klar målstyrning av medel från statens sida och är en förutsättning för att vi ska ha möjlighet att utvärdera om delmålen inom miljökvalitetsmålet för biologisk mångfald uppnås. Vår nationella trovärdighet är starkt beroende av att vi bibehåller och utvecklar vår taxonomiska kompetens.

Lars Kristoferson, generalsekreterare

Lennart Nyman, naturvårdsdirektör
Senast uppdaterad 2007-10-04