Skogsstyrelsens förslag till ändringar i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen (N2003/7668/ESB)

Näringsdepartementet
Enheten för energi, skog och basindustri
Att. Hans Nilsagård
103 33 Stockholm

Ulriksdal den 12 februari 2004

I avsikt att motverka s k exploaterande förvärv av skogsfastigheter föreslår Skogsstyrelsen vissa ändringar i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen. När skogsvårdslagen reformerades på 1990-talet avreglerades skogsbruket på många sätt. Detta har i stora stycken varit positivt för förhållandet mellan olika intressen i skogsfrågorna. Ett område där avreglering uppenbart inte är en väg framåt är hanterandet av rovdrift inom skogsbruket, s k "exploaterande förvärv". Detta begrepp utgör en nagel i ögat på både miljörörelse, seriöst arbetande skogsbruksföretag och en allmänhet som ställer krav på tillgång till natur enligt allemansrättsliga principer och skött på ett förnuftigt sätt.

F n, när avverkningarna i Sverige har nått nära taket för uthålligt brukande, är återväxten på avverkad skogsmark, samt miljö- och produktionsmässigt effektiva skötselåtgärder av största intresse för alla intressenter. Dessutom är intresset stort för begränsningar av möjligheterna att påbörja avverkningar på fastigheter innan förvärvstillstånd erhållits från både långsiktigt produktions- och miljöhåll. Ransoneringsreglerna som strävar efter jämn åldersfördelning av skogen är också av stort intresse, och detta kan medföra betydande vinster i framtiden, speciellt när det gäller att uppnå det 16:e miljömålet för biologisk mångfald.

Världsnaturfonden WWF anser, när det gäller utställandet av säkerheter för återväxtåtgärder på avverkad skogsmark, att ansvaret för åtgärdernas genomförande måste åvila den som utfört/låtit utföra avverkning till dess överenskommelse slutits mellan köpare och säljare, eller till dess skogsvårdsstyrelsen beslutat återlämna säkerheten. Skrivningen i förslaget från arbetsgruppen 2003 klargör situationen på ett bra sätt, men WWF vill påpeka att effekten torde bli en arbetsökning för skogsvårdsorganisationen (SVO).

När det gäller tillståndskravet före avverkningar (enligt jordförvärvslagen) anser WWF att detta självklart måste finnas på plats för att hindra snabba, okontrollerade uttag på fastigheter under försäljning. Detta krav bör rimligen gälla vid alla typer av avverkning. Även detta förslag kan komma att medföra merarbete för SVO.

WWF anser att skärpningen av ransoneringsreglerna även bör gälla fastigheter mindre än 500 ha. Det är önskvärt att kunna motverka överuttag även på smärre ägor, även om detta också skulle innebära merarbete för SVO, och i viss mån försvåra brukandet på vissa fastigheter. För att motverka det senare bör dispenser från ransoneringsreglerna kunna tillgripas för fastigheter mellan 50 och 500 hektar.

Sammanfattningsvis ser alltså WWF positivt på förslagen till ändringar i skogsvårdslagen samt skogsvårdsförordningen, med de kommentarer vi givit ovan. Eftersom flera av dessa förslag kan komma att medföra merarbete för skogsvårdsorganisationen, vill vi samtidigt påpeka det olyckliga i att ekonomiskt försvaga denna. WWF anser att det är en förutsättning för förslagens genomförande att extra medel görs tillgängliga för organisationen.



Lars Kristoferson, generalsekreterare

Lennart Nyman, naturvårdsdirektör

Hans Berglund, programchef skog
Senast uppdaterad 2007-10-04