Utredning av möjligheten att införa fiskestopp i ett skyddat marint område (312-1902-02 Nv, 109-221-04 FiV)

Naturvårdsverket
Att. Kjell Grip
106 48 Stockholm

Ulriksdal den 11 februari 2004



Sammanfattning
Världsnaturfonden, WWF anser att det är mycket positivt att Fiskeriverket och Naturvårdsverket har gjort en utredning av möjligheten att införa fiskestopp i ett marint skyddat område. WWF har stött en global översikt av de positiva effekterna på fiskbestånd och områdens biodiversitet efter det att marina skyddade områden skapats (Gell & Roberts, 2003). WWF delar också Naturvårdsverkets och Fiskeriverkets uppfattning att ett område är för lite för att kunna dra generella slutsatser angående effekter på fiskade arter och biodiversitet. Vi vill i detta sammanhang understryka att den marina miljön varierar mycket, från Skagerack till Bottniska viken och att det därmed inte är självkart att resultaten från ett område kan överföras till ett annat. WWF anser därför att det, under den tänkta försöksperioden 2005-2010, bör avsättas minst 4 områden. Av dessa fyra bör två vara på Västkusten (ett utsjöområde och ett kustnära område) och två i Östersjön (ett utsjöområde och ett kustnära område). WWF anser att utredningen har studerat ett alltför begränsat antal områden och att det finns andra än de 15 studerade som ur ett fiskeriförvaltningsperspektiv kan vara intressanta för ett fiskestopp. Av de områden som analyserats i verkens utredning anser WWF att följande områden är mest lämpade att avsättas under försöksperioden: Gullmarsfjorden och Fladen på Västkusten, Torhamn, Hoburgs bank och Kopparstenarna/Salvorev i Östersjön. WWF vill även påpeka att en försöksperiod på 5 år är alltför kort och att en förlängning av tiden redan nu bör övervägas.

WWF delar även verkens uppfattning att det är mycket viktigt att de områden som väljs ut för att stängas för fiske är områden där det idag råder ett högt fisketryck. Om man stänger områden som endast fiskas i begränsad omfattning, eller inte alls, är sannolikheten liten att man kommer att se några positiva effekter för fisken och fisket.

För att få optimal effekt av dessa försök måste valet av försöksområden och deras geografiska omfattning tas fram i nära samverkan med de intressenter som påverkas av besluten, i första hand yrkesfiskets företrädare. Även om den långsiktiga effekten av fiskeförbudsområdena är att förbättra möjligheten för ett långsiktigt hållbart fiske baserat på ett hållbart ekosystem, så måste myndigheterna ändå tillse att de kortsiktiga effekterna inte drabbar fisket irreversibelt. WWF förutsätter därför att Naturvårdsverket och Fiskeriverket snarast initierar en dialog med såväl yrkesfisket som sportfisket, den ideella naturvården, berörda kommuner och länsstyrelser för att optimera denna försöksverksamhet. I syfte att få bredast möjliga bedömning av utredningens förslag anser WWF att t ex Artdatabanken och Sveriges Yrkesfiskares Ekonomiska Förening (SYEF) också bör utgöra remissinstanser.

1. Uppdraget (sid. 1)
sid. 1: WWF delar Naturvårdsverkets och Fiskeriverkets uppfattning att det finns flera viktiga syften med att införa fiskeförbud: 1) att skydda fiskade arter, 2) att skydda biologisk mångfald och ekosystemfunktion i områden med ett högt fisketryck samt, 3) att bevara områden som idag utgör viktiga forsknings- och referensområden för den marina miljön. WWF anser dock att huvudsyftet i detta sammanhang för att utvärdera effekterna av ett fiskestopp, bör vara skyddet av den biologiska mångfalden, inklusive fiskfaunan.

Det bör även tilläggas under syfte nr 2 att det gäller "att skydda biologisk mångfald och ekosystemfunktion i områden med ett högt fisketryck och/eller områden med ett fiske som har en negativ påverkan på områdets habitat".

2. Motiv för införande av marina skydds- och fiskefredningsområden (sid. 3)
sid. 3: WWF delar verkens uppfattning om att områden som är stängda för fiske kan utgöra viktiga instrument inom fiskeriförvaltningen. För att komma till rätta med fiskekrisen är det viktigt att inrättandet av fiskefria områden används som ett komplement till andra åtgärder, t ex begränsning av fiskeflottans storlek, selektiva fiskeredskap och lägre fiskekvoter. Ensidiga åtgärder är sällan tillräckliga.

WWF vill även tillägga att det, förutom inrättande av områden med fiskestopp, dessutom är nödvändigt att påskynda arbetet med att inrätta fler marina skyddade områden generellt. I dessa är det viktigt att regler och restriktioner för fiske och andra mänskliga aktiviteter anpassas till syftet med skyddet i varje enskilt fall. När det gäller fisket kan det gälla såväl förbud som begränsningar i användande av vissa redskap, fiskemetoder, fisketider etc.

sid. 3: I utredningen används en rad olika benämningar på olika typer av skyddade områden, t ex marina skyddade områden, marina reservat, no-take zones, fiskefredningsområden. Det råder f n viss förvirring om vad dessa olika benämningar innebär. För att undvika missförstånd efterlyser WWF ett förtydligande av hur verken definierar dessa olika termer samt anser att man bör vara konsekvent och använda samma term/termer i hela utredningen.

sid. 3: WWF delar verkens uppfattning att studier som är genomförda i andra havsområden för att bedöma effekter av områden som är stängda för fiske inte direkt kan överföras till svenska förhållanden. Vi vill därför understryka behovet av att inrätta områden med fiskestopp i Sverige för att kunna utvärdera och bedöma deras effekter i våra vatten. Eftersom det råder stor skillnad i havsmiljön i Västerhavet och Östersjön är WWFs uppfattning att det krävs mer än ett område för att kunna utvärdera effekterna i Sveriges olika havsområden (se ovan).

3. Uppdragets genomförande (sid. 3ff)
3.1 Val av områden och arbetsplan (sid. 3)

sid. 3: WWF anser att beskrivningen av hur arbetsgången varit är otydlig. Som vi uppfattar det har utredningen utgått från att studera 15 områden som tidigare utpekats som särskilt skyddsvärda på grund av sina biologiska/ekologiska värden (identifierade inom HELCOM, OSPAR, Natura 2000, nationella utredningar). Flertalet av dessa har redan nu skyddsföreskrifter. Dessa områden har därefter bedömts utifrån två kriterier: 1) om de är påverkade av högt fisketryck och därmed kan förväntas ge hög effekt av fiskestopp samt 2) om de är relativt opåverkade och därmed kan utgöra lämpliga referensområden. Detta bör förtydligas i texten.

WWF har förståelse för detta angreppssätt, men anser ändå att utredningen har studerat för få områden och att det finns andra än dessa 15 som ur ett fiskeriförvaltningsperspektiv kan vara mer eller lika intressanta eller bättre lämpade för att studera effekterna av ett fiskestopp. Sådana områden kan vara viktiga för fiskar och fiske men inte nödvändigtvis hysa andra höga naturvärden. Fortsättningsvis anser vi därför att man även bör studera andra områden än dessa 15.

sid. 4: WWF delar Naturvårdsverkets och Fiskeriverkets uppfattning att det är viktigt att områden som stängs för fiske är tillräckligt stora. Vi anser dock att utredningen bör förtydliga hur man tänker sig att avgränsningarna av områdena samt utpekandet av kärnområden ska gå till - vilka kriterier ska användas, när avsättandet kommer att ske och vilka organisationer/myndigheter som kommer att involveras i processen samt när kommer det att ske. WWF anser att det bör tillsättas en arbetsgrupp bestående av representanter för t ex fiskare, naturvårdsorganisationer och myndigheter. WWF anser att det är mycket viktigt att avgränsningen av områden sker med utgångspunkt från biologiska och ekologiska kriterier och inte utifrån fiskerättsgränser, juridiska gränsdragningar m m.

3.2 Expertgruppsmöte (sid. 5)
sid. 5: WWF delar verkens uppfattning att uppföljningsarbetet är mycket viktigt för att utvärdera eventuella effekter av de stängda områdena och att det därmed är viktigt att områdena är väl undersökta innan införandet av fiskestoppet. WWF vill samtidigt understryka att även om tillgängligheten av data är en fördel så får det inte styra valet av områden. Om kunskapen är bristfällig inom ett intressant område måste utförliga undersökningar istället genomföras.

sid. 6: Vi vill även understryka vikten av att såväl förstudier som uppföljningsarbete sker i enlighet med ekosystemansatsen samt att det är viktigt med en väl fungerande övervakning av fiskestoppets efterlevnad.

3.3 Klassificering av områden (sid. 7)
sid. 7: WWF anser att det är märkligt att man i fig. 1 grupperar ihop "forskningsvärde och ekologiskt värde" på x-axeln. På så sätt är det svårt att urskilja vilka områden som har höga ekologiska värden resp. höga värden för forskning. Ett flertal områden som har höga ekologiska värden återfinns trots detta i den vänstra delen av figuren (=låg FoU/ekologiskt värde), p g a att de inte är intressanta ur forskningssynpunkt. För att tydliggöra detta efterlyser vi två olika grafer som illustrerar a) förväntade effekter av ett fiskestopp ur forskningssynpunkt resp. b) förväntade effekter av ett fiskestopp ur ett ekologiskt perspektiv. WWF vill betona att huvudsyftet med förslaget bör vara att utvärdera effekterna på den biologiska mångfalden inklusive fiskade arter, inte att bevara områden för forskningsändamål.

WWF vill dessutom understryka att det är viktigt att bedömningen av de olika områdenas ekologiska värde görs utifrån regionala förutsättningar och inte som jämförelser mellan olika regioner (Östersjön, Västerhavet).

4. Förslag till fredningsområden (sid. 10f)
sid. 10: WWF delar verkens uppfattning att ett område är för lite för att kunna dra generella slutsatser angående effekter på fiskade arter och biodiversitet. Vi vill i detta sammanhang understryka att den marina miljön varierar mycket, från Skagerack till Bottniska viken och att det därmed inte är självkart att resultaten från ett område kan överföras till ett annat. WWF anser därför att det, under den tänkta försöksperioden 2005-2010, bör avsättas minst 4 områden. Av dessa fyra bör två vara på Västkusten (ett utsjöområde och ett kustnära område) och två i Östersjön (ett utsjöområde och ett kustnära område). WWF vill även påpeka att en försöksperiod på 5 år är alltför kort och att en förlängning av tiden redan nu bör övervägas.

Som nämnts ovan anser WWF att utredningen har studerat för få områden och att det finns andra som ur fiskeriförvaltningssynpunkt kan vara intressanta för att utvärdera effekterna av ett fiskestopp.

sid. 11: WWF delar verkens uppfattning att det för att möjliggöra en uppföljning av effekterna av ett fiskestopp är viktigt att de områden som väljs ut är områden där det idag råder ett högt fisketryck. Om man stänger områden som endast fiskas i begränsad omfattning, eller inte alls, är sannolikheten liten att man kommer att se några positiva effekter.

s.11: WWF anser att ett flertal områden som återfinns i kategori 3) "Övriga områden" har mycket höga ekologiska värden, vilket inte framgår i rapporten. Detta gäller t.ex. Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken som är mycket unika miljöer och av stor betydelse för t.ex. sjöfågel. Att dessa områden är skyddsvärda och har ett högt ekologiskt värde bör framgå av rapporten (se även 3.3 ovan). 4. Förvaltningsaspekter (sid. 11ff)
sid. 11: WWF vill återigen påpeka att det är viktigt att avgränsningen av områden sker med utgångspunkt från biologiska och ekologiska kriterier och inte utifrån fiskerättsgränser, juridiska gränsdragningar m m. WWF anser att inrättande av ett fiskestopp i ett område med högt ekologiskt värde och med potentiellt hög effekt av stoppet inte får hindras av t ex enskilda vattenägares intressen, att det finns internationella fiskeavtal med andra länder eller att området ligger utanför svenskt territorialvatten och fisket regleras av EU. I sådana fall måste utgångspunkten vara att försöka lösa dessa svårigheter genom internationella överenskommelser, förhandlingar med EU etc.

sid. 12: WWF anser i detta sammanhang att det är mycket viktigt att frågorna om hur inrättande av marina skyddade områden påverkas av och kan koordineras med internationella fiskerättigheter och EUs fiskeripolitik utreds. Detta har stor betydelse inom EU där miljöskyddet (t ex förvaltningen av Natura 2000-områden) måste integreras i fiskerilagstiftningen. Sverige bör vara drivande i dessa frågor. Genom att ta upp specifika fall där dessa frågor aktualiseras kan frågorna drivas framåt och brister i de europeiska direktiven uppmärksammas och åtgärdas.

Som verken mycket riktigt påpekar finns redan i dagsläget flera exempel på marina skyddade områden med fiskeförbud i EUs förordningar rörande den gemensamma fiskeripolitiken. Det bör alltså vara fullt möjligt att på motsvarande sätt reglera fisket på svenskt vatten utanför territorialvattengränsen. Enligt vad WWF förstår sträcker sig även delar av Natura 2000-området vid Fladen utanför Sveriges territorialgräns, i Sveriges ekonomiska zon.

Lars Kristoferson, generalsekreterare

Åsa Andersson, marinbiolog

Inger Näslund, marinbiolog
Senast uppdaterad 2007-10-04